Vaknade med lätt hjärta imorse. Skönt att julaftonen är över. Jag rullar in i vanligt vardagsliv redan idag. Bortsett från att jag har en massa julmat i kylen som jag väl knappast hinner äta upp innan den blir otjänlig. Den får stå kvar i några dagar och jag äter av den varje dag. Idag t.ex blir det överbliven Janssons frestelse med en kall öl ooch en snaps eller två. Jag brukar köpa OP Andersson till jul men den hyllan var tom och jag såg ingen personal ute i butiken att fråga så jag valde en Aalborg Jubileumsakvavit istället. Och den var minst lika god, den också.

Två snapsar blev det igår och så kan det bli idag också. En skvätt billig konjak till kaffet och sen en whisky i varje ben då mina gäster lämnat och åkt hem till sig. Det kändes som om jag förtjänade det när allt var inplockade och diskmaskinen tog hand om efterbörden av mitt julbord. Som såg ut såhär..  

Som alla år funderade jag en del över hur i herrans namn man fick plats med allt som fanns på min barndoms julbord. För då var det diverse syltor och aladåber och grisfötter (det skulle morfar ha varje år så länge han levde) plus att när man ätit sill, skinka, lax och Janssons så ställdes det ju fram lufisk och när man tvingat i sig det var det risgrynsgröt. Och lite senare kaffe med lussebullar och kakor samt tårta på toppen.

Gröten tyckte jag om men lutfisk har jag aldrig gillat. Mindes förresten en jul då min kusin, Per som då var 5-6 år fick mandeln i gröten. En annan kusin skojade med honom och sa att då måste han gitfa sig under det kommande året. Per blv förtvivlad och grät att han inte ville det. Snabbt sa jag då till honom att det bara slår in om man inte berättar det för någon. Och han hade ju berättat så då slapp han. Han har påmint mig om det där några gånger som vuxen och tackat mig för att jag räddade hans julafton.

Att pussla ihop det där julbordet kräver förstås sin människa. Det är ju roligt men inte bara roligt. När mina gäster började t aför sig igår så funderade jag lite över om nån av dem ens ägnade en tanke åt det arbete jag lagt ner för deras skull. Men jag slog bort den tanken för då var ju allt klart och vi satte oss ner för att njuta av god mat och trevlig samvaro. Matsalsmöbeeln där vi satt står ju i vardagsrummet så man fick ju gå upp och röra på sig när man ville fylla på tallriken. Och när vi ätit färdigt hjälptes ju alla åt att bära ut tallrikar, glas och bestick till köket.

Där nästa ångestladdade fas inleddes - att plocka undan allting igen.

Jag brukar säga att ingen är nånsin så ensam som då julbordet ska dukas av, disken ställas i maskinen och matresterna ska folieras, plastas in eller läggas i pytsar av olika slag.

Men det gick. I år också. Sen gjorde jag kaffe och fick åter slå ner ändan medan jag drack det med en pepparkaka och en skvätt Larsens konjak.

Nästa jul vore det trevligt om nåt av barnen ville ta över stafettpinnen och ordna med julmat så jag kunde åka iväg och sen bara sätta mig vid duat bord. Det är många år sen det hände senast.

Nåja, den som lever får se. Och lever jag inte så skiter jag väl i vilket, tänker jag.

Det var också första året på väldigt länge som vi inte behövde stänga i nån katt medan vi käkade. Och det var också rätt skönt. Sonen frågade om jag inte ska skaffa mig nåt eget sällskapsdjur nu men jag slog ifrån mig och sa att jag klarar mig med dammråttorna. 

Nu ska jag gå och värma upp lite Janssons frestelse och sätta mig och njuta av den och av lugnet och friden som råder såhär, dagen efter...

God fortsättning på er, kä'ra ordbrukare i Garphyttan, Vissheda, Malmköping och Sorsele!

Vi ses!

 

Carita Liljendahl

25 december 2022 16:47

Det var då ett julbord som hette duga!
Hos oss var de också dignande förr, men vi var få många fler vid bordet då. Nu är de flesta borta, bara mamma, min syster och jag kvar som firade julafton igår, utan julbord, vi åt alla på varsitt håll innan vi träffades. Bra även så, tiderna förändras.
Lite snaps och whisky låter bra, här blir det det som vi i Finland kallar lonkero :-.)

http://https://debutsky.com

Göran

25 december 2022 16:53

Jamen det är väl ändå en välgärning att man tonar ner det en aning. Det räcker ju och blir över flera gånger om ändå. Och "Lonkero"... är det inte finska för grogg eller long drink? På 70- och 80-talen var flertalet av mina arbetskamrater finländare och lite lärde jag mig av dem. Och ännu mindre (förstås) sitter kvar i hjärnbarken! God fortsättnng på julen och Gott Nytt År!

 

skogsnuvan

26 december 2022 09:34

Jag som brukar ha minst 15 vid julbordet tyckte faktiskt att det var ganska skönt med att vi bara var tre stycken men maten ska ju fram och som du säger. Att sätta in allt i kylskåpet är att lägga ett puzzel där det fattas bitar. Näst omöjligt. Jag gillar inte lutfisk eller grisfötter så någon lutfisk får dom inte hos mig och mina bröder få ta med grisfötter och snaps om dom vill ha något sånt. Vi får väl fortsätta som vanligt nu fast för dig blir det väl lite annorlunda. Efter en hel vecka med över 20 grader kallt så är jag glad att imorse var det mycket mildare ute, kanske till och med så att jag kan ta en sparktur på sjön. Önskar både dig och mig ETT GOTT NYTT ÅR

http://skogsnuvan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...