Tänk vad man kan få se när man är ute i skog och mark. En sån här liten krabat kom krypande på väggtimret i den lilla grillstuga där jag brukar pausa och hämta andan lite inför den sista halvkilometern. Så liten var det ju förresten inte heller. 8-9 cm lång och med en diameter av c:a 1½ cm. Orange och svart. Jag hade ingen aning om vad det var men sonen googlade fram att det var en träfjärilslarv. Vi hann aldrig ta en bild innan den kröp in i väggen och gömrde sig så bilden är lånad från Google.

Ganska grann att se på, eller hur? Sonen berättade också att de här befinner sig på larvstadiet i fyra år. Sedan förpuppar den sig med hjälp av tuggat trä från trädet eller virrket den bor i och kläcks som träfjäril året därpå. En av våra kanske mer oansenliga fjärilar om man jämför med hur den ser ut som larv.

Inte precis någon skönhet alltså. Och vilket liv den föds till sen. Dess liv som fjäril blir kort för den kan nämligen inte äta. Dess enda uppgift är att föröka sig och lämna nya svart-orangea larver efter sig innan den svälter ihjäl. Hur tänkte vår herre där? Bara sex och inget käk. Visst kan det väl vara fint med intima stunder men nog vill man ha lite mat dessemellan också.

Sådärja, då har jag delat med mig av ännu ett stycke värdelöst vetande. Jag har ganska gott om sånt på vissa områden och det fylls hela tiden på när jag ser på frågesportprogram eller spelar Quiz Planet på "fejsbook". Eller Quizkampen på min "aj-fån".

Vi är framme vid fredag och jag ska väl snart ut och röra på mig igen. Det tar fortfarande emot fast jag varit så "duktig" och gått nästan varje dag i en dryg veckas tid. Konditionen är under all kritik men jag måste ju tjura på och fortsätta om jag ska få resultat nån gång. Terrängen häromkring är ju väldigt kuperad så det finns inga lätta spår att gå som tur är. För då hade jag kanske frestats att välja dem för att slippa uppförsbackarna.

Annars... så har hockeysäsongen startat också. Parallelt med fotboll och annan sommaridrott. Timrå spelade sin första träningsmatch i förrgår och till min stora förvåning sände CMore matchen. Inte var det nu så mycket att se. Flera av de nya spelarna som förväntas ha ledande roller saknades av olika orsaker. Men de lyckades ändå besegra Brynäs i Tierps ishall där man valt att spela. Och det är ju faktiskt inte ens en månad kvar innan serien drar igång på riktigt med bortamatch för mitt kära Timrå IK mot Oskarshamn. Laget som skickade oss tillbaka ner i allsvemskan efter förra besöket i SHL. Så den matchen hoppas jag verkligen att vi kan ta revansch på smålänningarna.

Därmed får jag väl önska mina kära ordbrukare en fortsatt fin fredag och en trevlig helg i Lenhovda, Marstrand, Stora Skedvi och Flurkmark. Ha det så ses vi igen. När andan faller på...

Visst är det vackert? Jamen, EN mjukglass per år måste man väl ändå få unna sig. Även om den svämmar över av både kalorier, fett, socker och kolhydrater som knappast gör någon annan del av kroppen än just munhålan glad. 

Men munhålan borde väl också få vara glad och nöjd nån gång då och då. Och få lite omväxling från all kokt fisk, knäckebröd, broccoli och annat nyttigare vi stoppar i oss.

Jag gjorde min egen munhåla lycklig för en liten stund igår genom att unna mig en likadan som den sonen har i sin hand på bilden. De säljs ju lite här och där men ingenstans har de så god mjukglass som på macken i Kvissleby, lite söder om staden. Vi var ute och övningskörde igår och eftersom vi ändå var i de krokrarna så unnade jag oss varsin strut med det där krämigt, gräddiga, läckra innehållet. Därför fick det också bli en bild. Där t.o.m självaste Madame Citroen skymtar i bakgrunden. Hon har aldrig visats upp på bild här förut, såvitt jag minns. Är hon inte vacker?

Som barn minns jag att man vid enstaka lyckliga tillfällen kunde tigga åt sig en sån där strut om man följt med en vuxen närstående till stan. F.d Forum (nuvarande COOP;s varuhus) som då fanns vid torget sålde mjukglass precis som gamla fina EPA som inte heller finns längre. Jag tyckte att den var godast på EPA men satte aldrig igång någon tjatoffensiv att gå dit om den vuxne (som förstås stod för betalningen) styrde stegen mot Forum istället. Man ville ju inte riskera att den vuxne skulle surna till och tycka att; "Duger inte det jag föreslår så kan du vara utan!" Så det hände aldrig.

Istället försökte jag vara listig. Oftast då jag gick på stan så var det förstås med mormor och när hon hade uträttat övriga ärenden brukade hon passa på att handla lite mat så hon skulle slippa gå till närbutiken då vi kom hem.

Då brukade jag lite försynt säga att... "Vi kan väl gå till EPA där de har den där korven som är så god?"

Fabrikatet minns jag inte men både hon och jag gillade den så det betet brukade hon nappa på. Och medan vi traskade västerut på Storgatan mot gamla fina EPA brukade jag lägga huvudet på sned, koppla på cockerspanielblicken och ytterst bedjande framföra en artig fråga om jag inte kunde få en mjukglass. SÅvitt jag kan minnas fick jag oftast ett ja med förbehållet att vi åkte rulltrappan ner till matavdelningen först vilket jag alltid accepterade. Sen var jag även noga med att visa stor tacksamhet efteråt så hon skulle minnas hur mycket den där struten gladde mig till nästa stadsresa med tvåans buss.

Håhåjaja, här sitter man och mins tillbaka dryga femtio år och på köpet kommer även andra små flashbacks som jag inte ska tråka ut mina kära ordbrukare med.

Vi fick lite regn igår natt och en stund in på förmiddagen. Men inte på långa vägar så mycket som skulle behövas. Knastrande torrt i markerna så man får väl vara tacksam för varje dag utan större skogsbränder och be en stillla bön om en riktig rotblöta inom snar framtid.

Så har jag än en gång lycktas knåpa ihop ett ganska rejält inlägg om nästan ingenting. Och det bara för att jag råkade fotografera sonens glass med min "aj-fån" igår innan han började äta av den.

Så kan det gå och jag tvingar ju ingen att läsa. Det är ditt eget val om du gjort det och fortsatte ända hit. Men jag kan lugna dig med att nu  är det strax över. 

Men... jag kommer tillbaka! Som en U-båt dyker jag upp igen. När ni minst anar det

Sommaren är inne på upploppet, känns det som. På dagarna är det fortfarande varmt så det både räcker och blir över men de allt mörkare nätterna blir allt svalare. Vilket inte är så dumt i min värld. Jag sover med fönstret på glänt så länge det är plusgrader ute. Vill ha det svalt i sovrummet för jag sover bäst då. Men mitt varma sköna duntäcke har jag inte använt på ett par månader. Det räcker med ett påslakan  än så länge.

Har glarr mig åt fina svenska framgångar i OS i Tokyo. Det blev visst ett guld till idag i lagtävlingen inom hästhoppning eller dressyr eller vade de nu tävlar i. Den där ridsporten har väl aldrig intresserat mig så värst men för det kan man ju glädjas åt svenska framgångar. 

Måste dock lyfta på den hatt jag aldrig ägt för de svenska fotbollstjejerna som förlorade finalen mot Kanada igår men de gjorde det ändå med den äran, känner jag. De svenska tjejerna kan vara stolta över sin insats i turneringen. Obesegrade fram till full tid och förlängning 2 * 15 minuter. Sedan blev det straffsparkar och det kan ju sluta hur som helst. Det är mer tur och taktik än fotbollskonst. SÅ att förlora där är ingen skam. TVärtom, var stolta, tjejer! Ni gjorde en jätebra OS-turnering!

Aningen bättre gick det väl för GIF Sundsvall som ändå fick med sig den ena poängen från bortamötet i Halland mot Falkenberg. Det känns ändå som ett fall framåt för idag spelade man riktigt skapligt långa stunder och skapade fler farliga chanser än på de tre föregåeende matcherna tillsammans.

Så det är bara att bryta ihop och komma tillbaka, Mycket återstår ju ännu av superettan och får man bara ordnng på mittfältet så har de goda chanser att klättra i tabellen.

Klättrat har jag inte gjort idag men besökt södra stadsberget har jag gjort. Det har utvecklats till ett utflyktsmål för Sundsvallsborna förstod jag efter en promenad på ett av flera spår som leder dit och därifrån. Finns även en hel del slingor som för en tillbaka dit man började.

Jag har varit ganska duktig den här veckan. Jag har ju länge vetat att jag måste röra mer på mig men haft så förtvivlat svårt att komma igång. Men från förra lördagen och fram till idag har jag och sonen traskat i skogen en stund varje dag. Rätt blygsamma promenader men det sägs ju att varje resa börjar med ett steg. 

Och det är rent löjligt vilken usel kondition jag har skaffat mig det senaste året. Jag är tillbaka ungefär på den nivä där jag var efter min dubbelsidiga lunginflammatoin för ett par år sedan.

Men jag vet ju att det är bara att hänga i och bita ihop så kommer orken tillbaka. Jag har gjort det förr och ska klara det en gång till. Stegräknaren i min "aj-fån" är ett bra hjälpmedel. Planen är att varje gång jag klarat ett visst antal steg per dag i kanske en vecka så höjer jag målet med tusen steg till. Då var det väl självaste... (Ja, ni vet vem jag menar) om jag inte ska komma i någorlunda form snart.

Under mina skogsturer har jag förstått hur vaansinnigt torrt det är i markerna här omkring. Massor av björkar har inte bara gulnat utan bladen är nästan bruna och på väg att falla av på grund av vattenbrist. Och den lilla ystra bäck som porla så vackert under broarna på tre ställen vid spåret där vi oftast går är helt torrlagd.

Så en rejä'l rotblöta i form av några dagars ihärdigt regnande skulle nog all växtlighet må bra av nu. Fick veta i en kommentar till mitt föregående inlägg att det visst regnat rätt ordentligt i Stockholmstrakten så det är väl bara att hoppas att vädergudarna föser det vädret hit sen. Så här års brukar jag allrid se svampar när jag är ute i skogarna, om än inte alltid svampar jag känner igen eller vet är ätbara. Men svampar brukar jag se. I år har jag inte fått syn på en enda trots att vi varit ute en sväng nästan varje dag.

Nåja, vädret rår vi ju inte på, varken ni eller jag, kära ordbrukare i Vessigebro, Ärentuna, Rimbo och Hälleforsnäs.

Ha det gott i värmen tills nästa gång!  När det blir? Tja, det vet ingen men förr eller senare så...

Och sommar-OS rullar vidare. Och igår fick vi ju inte bara ett svenskt guld utan även silver i diskus. Kan tänka mig att Rikcy Bruch ler i sin himmel! Daniel Ståhl och Simon Pettersson bärgade de ädlaste medaljerna igår. Och jag lyckades missa att se det. Men ändå inte...

Satt bakom ratten i Madame Citroen då jag miindes att finalen börjat. Så jag slog på radion och så här efteråt sörjer jag inte över att jag inte såg det på TV. Radiosporten är underskattad när det gäller att följa idrottsevenemang. De skapar nästan mer spänning än när man sitter och ser det på TV.

Dessutom tycker jag att Discovery, som har sändningsrätten av OS, är sämre än både SVT och TV4 på att producera bra sändningar. Sönderryckt av reklam blir det också så radion är min vän i dessa tider.

Om OS rullar på så tycks ändå sommaren ha satts lite på paus igår och idag. Ganska mulet och under morgonen strilade ett stilla regn på fönsterblecket här utanför. Vilket gladde mig eftersom det är så torrt ute att man knappast kan hoppas på svamp ännu. Men det kom så lite att jag är rädd att det varken för till eller ifrån.

Jag har lagt en bit karré i min slow-cooker så den får bli söndagsmiddag med potatis och nån sås som jag vispar ihip med stekskyn som grund. Såg igår att jag hade grönpeppar hemma som inte använts på länge så kanske det får bli stuket på såsen.Det passar väldigt bra till fläskkött, tycker jag.

V75 igår började bra med att jag satte en spik och även prickade vinnaren i andra avdelningen dör jag bara streckat två. Men i avdelning tre sprack det som ett byxarsle då min mest betrodda spik svek mig. Resten gick dock in och man kanske borde vara nöjd med sex rätt av sju. Och det kan jag väl medge men när utdelningen på sexorna bara är 26 kronor så ger det ju inte anledning till några glädjeskutt precis. Men... Bättre lycka nästa gång!

Nu ska jag fixa mig lite förmiddagskaffe och sedan gå en liten promenad i skogarna här ovanför. Ha en härlig söndag, kära ordbrukare i Laholm, Näsviken, Ytterlännän och Viggbyholm. Vi ses!