Tvättdag idag. Och då vet ju alla som följt mig genom åren att jag blir lite extra bloggbenägen. Dessutom regnar det ute och eftersom jag ogärna går ut i regn så börjar jag väl knacka ner lite bokstäver och gör ord av dem som sammantaget till sist kanske blir ett inlägg. Man vet ju aldrig, ibland refuserar jag ju mig själv också. Om jag är missnöjd med vad jag åstadkommit eller helt enkelt ledsnar på att skriva. Men vi får se.

Mina skogspromenader blir lite längre för varje gång. Igår var vi ute i 1½ timme och traskade i skogarna här ovanför. Det regn som fallit bedömde jag vara alldeles för lite för att få igång svamparna som jag så gärna vill hitta. Men det var i alla fall tillräcklgt för att blåsa liv i den förut helt torrrlagda bäcken som korsar promenadspåren på flera ställen.

Nog är det nåt visst med att vila en stund och lyssna på vattnets framfart över stenarna. Ett mycket rogivande ljud i mina öron. Jag avundas de som bor så till att de har en bäck eller en liten å nära huset, kanske t.o.m genom den egna tomten. Att få sätta upp en hängmatta att ligga i och njuta ljudet av vatten är något av en önskedröm i min fantasivärld. Vågskvalp från en liten sjö skulle också kunna duga.

Över den bäcken är det broar på flera ställen i spåren däruppe och vid en av dem har folkhumorn tillverkat och satt upp den här skylten. Jag har visat den här en gång förut men den tål att visas en gång till.

Suckarnas bro, står det om det skulle vara vsårt att läsa. Jag tycker att det syns bra men jag förtydligar ändå. Och jag kan tänka mig att många har både suckat, pustat och stönat när de nått den på väg uppför. Det finns ett par riktigt branta stigningar alldeles nedanför om man kommer från det hållet. Vi kom dock uppifrån igår och hade passerat slingasn högsta punkt så vi suckade inte så mycket.

Originalet, Ponte dei Sospiri, finns ju i Venedig och är förstås betydligt pampigare än den enkla lilla träbro som förärats samma namn i mina skogar.

.  

Nån har alltså gjort sig besväret att tillverka skylten, bära den upp i skogen samt sätta upp den strax före bron. Kul, tycker jag. Kul är det också för mig att återse det som i min barndom hette NTO-stugan. Den byggdes av nykterhetsrörelsen i början av förra seklet och nyttjades för friluftsliv både vinter och sommar. Gångstigarna däruppe är ju skidspår på vintern och där kunde man rasta på helgerna och endera äta medhavd matsäck eller köpa kaffe, té eller varm choklad och smörgåsar eller kaffebröd.Halstrad saltsill serverades också på lördagar och söndagar för en blygsam penning.

Den nedre bilden visar den fina grillplats som ordnats utanför stugan och en bit av den gräsplan där vi spelade brännboll en dag alldeles innan sommarlovet varje år då jag gick mina tre första skolår. En lite oas mitt i skogen som vem som helst får nyttja för skogsutflykter. Bänkar och bord finns också och då och då när man passerar så händer det att man ser folk som sitter och dricker medhavt termoskaffe eller grillar korv och annat.

Numera är det en scoutkår som äger stugan och om de håller öpet vintertid  för skidåkare vet jag inte. Tror inte att det är så många numera som drar iväg med hela familjen ut i skidspåren som i min barndom.

Under den gångna helgen hade de scoutläger däruppe så det var rent och ssnyggt överallt där det annars ofta ligger kvarlämnat skräp efter mindre nogräknade personer som tycker att nån annan kan ta reda på deras sopor. Men scouter får väl lära sig att lämna naturen i minst lika bra skick som de fann den. Så nu var det rent och fint.

Stolpen med brädlappar på som syns på avstånd på nedre bilden gissar jag att lägerbarnen tillverkat i helgen och satt upp. Det är skyltar som pekar ut kompassriktningen till London, New York, Moskva, Peking och några andra metropoler. Antagligen som vägvisare åt skogsvandrare som tänkt sig att gå till någon av städerna, Eller nå´t...

Vi får väl se om det klarnar upp under dagen. I så fall ska jag försöka upprepa bravaden från igå då jag gick mer än dubbla sträckan mot vad jag gjort nån annan dag. Jag brukar få ihop c:a 2500 steg i räknaren jag har i telefonen under våra skogsturer men igår blev det en bit över femtusen. Nödvändigt att jag hela tiden ökar både längden och svårigheterna i terräng om jag ska få resultat nån gång.

Än en gång har jag, av nästan ingenting, lyckats få ihop ett inlägg på flera hundra ord för er att bruka eller låta bli, ni väljer själva, kära ordbrukare i Malmköping, Sorunda, Veddige och Skelleftehamn.

Ha en fin tisdag så kanske vi ses igen. När andan faller på...

 

skogsnuvan

17 augusti 2021 10:45

Det är därför jag älskar att ligga i min lilla strandstuga och höra vågorna skvalpa mot sandstranden men även i min hammock kan jag höra plasket från min lilla solenergifontän så visst är det härligt med vattenskvalp. Nu lär du snart få till svamp för det ska komma massor med regn nu i ett par dagar. Vi har även här en sådan stuga som byggdes på 40-talet för frisksportare men det är långt dit och jag har inte varit dit på 20 år minst. Skulle tro att den är alldeles förfallen och stigen dig har väl skogsbolagen fällt äver och gjort till kalhyggen

http://skogsnuvan.bloggplatsen.se

 

wiper

17 augusti 2021 11:26

Vi har också regn i dag och rätt mycket men det är vindstilla. Jag känner igen mig i det du skriver för just nu är jag lite less på bloggandet för jag har ju sällan nåt uppehåll. Härligt att du är ute på skogspromenader och jag hoppas du fick lite svamp med dig hem. Naturens ljud är verkligen rogivande. Jag gillar verkligen skylten och jag har varit till Venedig och gått över just Suckarnas bro där

Vilken fin liten stuga och jag kom ihåg själv när jag var barn och vi åkte eller gick till en stuga med medhavd mjölkchoklad i en termos

Härliga bilder och informativ text

Ha en skön tisdag
Hälsning från Malin

http://wiper.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...