Nu är våndan över. Beslutet är fattat och avtalet underskrivet. Skrev ju häromdagen att jag slet med ett beslut jag måste ta och nu är det gjort.

För en vecka sedan, förra måndagens nattskift, råkade jag av misstag ställa till en kortslutning i fabriken. Smältugnarna står i långa rader och är seriekopplade med en strömstyrka på c:a 160 kA (Kilo-ampere vilket betyder tusen, alltså 160 000 ampere) Likström förstås så man får inte ström i sig av att röra vid en ugn. Däremot smäller det rejält om raderna av någon anledning får kontakt tvärs över.

Jag fick alltså nån sorts hjärnsläpp och svängde runt med gaffeltrucken på en för liten yta och en kraftig ljusbåge uppstod. Plus att det small ganska högt.

Blev jag rädd? Nej, faktiskt inte. Jag har jobbat där så länge och upplevt så mycket att min ryggrad talade om för mig att man är skyddad på förarplatsen i alla fordon. Bara att sitta lugnt, alltså till endera någon del av det som leder strömmen brunnit upp eller att ställverket bryter strömen automatiskt som det gör efter en viss tid.

Men det fanns ju andra omkring platsen och de blev alla rejält skärrade. Inklusive min ena chef som var totalt hysterisk efteråt. Jag kallades förstås in på kontoret och fick förklara mig. Förklara var allt jag kunde göra för någon ursäkt för mitt misstag fanns ju inte. Jag hade ju absolut handlat mot bättre vetande.

Förståndsmässigt var jag tveklöst medveten om risken men tänkte inte alla de tankar som jag borde ha gjort. Delvis på grund av att skiftet före lämnat en massa jobb ogjort som jag måste göra klart. Och så var jag väl lite för ivrig i min ambition att serva de jag skulle serva så snabbt och bra jag kunde

Någon timme senare kom hon (min unga kvinnliga chef) och hejdade mig och sa till mig att parkera trucken och ägna mig åt ett annat jobb resten av natten för då hade hon kommit fram till att hon skulle dra in mitt körtillstånd i väntan på utredning.

Sedan kallades jag in för ett möte på personalavd. i torsdags och trodde väl att de ville knäppa mig lite på näsan och kanske ge en formell erinran eller varning.

Men då fick jag veta att de tänkte säga upp mig av personliga skäl eftersom jag inte kan utföra arbetena jag normalt gör om jag inte får köra fordon. Alternativet, eller erbjudandet som det kallade det, var att bli arbetsbefriad med full lön fram tills jag fyller 64 i december och därefter stämpla A-kassa eller gå i pension.

Det var alltså det jag våndades över häromdagen. 

Jag fick tid på mig till kl. 10 idag att säga ja eller nej. Och inom mig så vet jag att företaget har väldigt lite att komma med och ingen rättslig instans skulle godkänna deras anledningar som saklig grund för uppsägning. Jag hade inte skadat någon människa och de materiella skadorna var försumbara.

Mina fackliga företrädare rådde mig också att ta striden med dem eftersom de ansåg att jag inte kan förlora. Jag skulle  alltså, med all säkerhet ha vunnit över dem i en rättslig prövning, det är även jag ganska säker på

Men det slutade med att jag inte orkade, inte vågade ta risken att kanske förlora och stå utan inkomst. Även om risken var försvinnande liten.

Så från och med nu är det alltså färdigjobbat! I alla fall på det jag kallat min arbetsplats i dryga 45 år. Det står mig dock fritt att försöka hitta ett annat jobb och skulle jag lyckas med det så görs ingen avräkning på lönen för den skull.

Och så fort jag skrivit under deras avtal var det som om en sten föll från mina axlar, som om klumpen av oro i magen liksom gick upp i rök och jag kände mig bara lättad. Och jag har ju sex månader på mig att städa ur klädskåpet och lämna tillbaka nycklar och sånt.

Jag kände helt enkelt att jag inte orkar ta strid för en anställning som ju ändå ska upphöra inom något år. Nu blev det såhär och jag har redan börjat förlika mig med tanken på att gnugga dem på lön utan att behöva svettas för den. Inte heller behöver jag jobba ett enda nattskift till. Och varje gång jag åker förbi fabriken kan jag dra en lättnadens suck över att jag inte behöver svänga in på deras parkeringsplats utan bara kan passera.

Nåja, vi får väl se hur det känns om några dagar då tankarna har landat lite mer. Hoppas att den lättnad jag känner nu består även då.

Jag skrev ju i lördags att jag nog skulle återkomma i ärendet. Nu har jag gjort det och än så länge känns det faktiskt mest bra. Hur det blir sen får väl tiden utvisa.

Tackar därmed för visat intresse om du läste ända hit. Då är du en tålmodig människa, kära ordbrukare, i din egen metropol eller bondhåla någonstans i Sverige. Sköt om er! Så ingen annan måste göra det...

 

Ega

16 juni 2021 15:21

Ska man beklag eller gratulera? Jag tror på det sistnämnda!

Göran

19 juni 2021 11:35

Nja, det är nog lite av båda. Är besviken att de spelade så fult o hotade mig för att skrämma mig att skriva på. Men samtidigt är det en lättnad att slippa gå dit igen.

 

wiper

19 juni 2021 10:48

Vilken dramatik du var med. Tur att ingen blev skadad. Förstår att du våndades efter beslutet på arbetet men så skönt att du kom till rätt beslut. Jag själv arbetade natt under några år men det funkade inte till slut för jag kunde inte sova på dagarna.

Det kändes som jag läste en bok när jag scrollade igenom ditt inlägg. Det blev lite spännande och sen ett bra slut. Bra villkor fick du också och det hade varit skamligt annars eftersom du arbetat där så länge

Lycka till och njut av friheten

Ha en fin lördag
Hälsning från Malin

http://wiper.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...