Nu är det gjort! Som jag gruvade mig för dessa tre raka nattskift men nu har jag klarat av dem. Icke utan besvär eller lidande men lika fullt har jag gjort det nu. Och är därmed ledig till lördag morgon då jag ska jobba dagskift (2 st) och därefter 2 nya nattskift.

Det kändes mer konstigt än jag trodde innan att komma tillbaka till de gamla arbetskamraterna men det berodde förstås mest på att strukturen i arbetslaget var så mycket mer annorlunda än jag räkna med. Flera av de jag jobbade med i åratal innan rehab-peioden har ju slutat eller bytt avdelning så det är ganska många nya.

Men jag vet ju att om jag bara ger det lite tid så har jag snart lärt mig hantera även de nya starak viljor som finns inom skiftlaget.

Många är ju faktiskt kvar också av de gamla vännerna och flera av dem har bidragit starkt till att få mig att känna mig välkommen tillbaka. Igår kväll då jag kom stötte jag dessutom på en av mina gamla skyddsombudskollegor från förr som nästan bönföll mig att åter ta på mig den rollen eftersom skiftlaget just nu saknar skyddsombud.

Och visst brinner jag fortfarande för arbetsmiljöfrågorna men känner mig ändå ytterst tveksam. Företaget förändrade ju det arbetet på ett sätt som gjorde att jag inte såg några möjligheter att åstadkomma något vettigt men enligt Johan, som han heter, tycks de vara på väg att "göra en pudel" och närma sig det arbetssätt vi hade i så många år innan och som fungerade alldeles utmärkt. Jag får väl fundera lite...

I bloggens backspegel ser jag att för ett år sedan idag spelade Timrå mot Almtuna, vilket är precis vad de ska göra ikväll också. Då slutade det med seger för mitt lag med 8-4. Får se hur det går idag...

Annars... så varnar SMHI för stora mängder snö idag och ikväll. Så då är det ju tur att jag är ledig några dagar utifall balkongräcket behöver sopas av mer än en gång per dag.

P.g.a just denna snövarning besökte jag också en av traktens dygnet-runt-öppna bensinstationer innan jag åkte hem imorse och handlade hem mjölk utifall man inte tar sig ut med bilen när jag vaknar om några timmar. Mat finns det gott om i frysen så även om det skulle snöa i flera dagar så klarar vi livhanken. Idag blir det korvstroganoff för att glädja sonen.

Men innan dess ska jag sova så fast det är morgon önskar jag mina ordbrukare godnatt. För nu är det läggdags för en gammal skiftarbetare. Sov gott i Lamansören, Teckomatorp, Vissetofta och Bastuträsk! Vi ses!

Grattis till denna blygsamma skriftsamling som jag kallar min blogg, Den fyller hela tolv år just idag. Anar att det kanske är en ganska aktningsvärd ålder för en blogg. För katter och hundar är det ålderdom medan vi människor står på tröskeln till en mer vuxen värld då vi uppnår denna ålder. Jag minns att själv tyckte jag att det var ganska värdelöst att fylla 12, jag längtade då redan till nästa födelsedag då jag skulle bli tonåring. Vilket man ju såg som en sorts milstolpe på sin jordevandring. Sen var ju femton nästa mål då man fick köra moped och senare arton då man både blev myndig och fick ta körkort. Fast då dröjde det ju hela två år till innan man lagligen fick handla på systemet.

Det här är också en dag då det finns många inlägg för mig själv och andra att blicka tillbaka på. De dagar då det är helt tomt i backspegeln (blogghistoriken) blir ju färre för varje år som går.

Just den saken är kanske det som gör bloggen värdefull för mig själv. Att se tillbaka och känna efter hur mycket jag minns av hur jag tänkte för 2, 7 eller 10 år sedan.

Särskilt mycket viktigt har  jag väl inte åstadkommit med mitt skrivande men det finns ett par guldkorn genom åren som jag känner mig väldigt nöjd med då de dyker upp i historiken till höger.

Likaså finns inlägg som får mig att undra varför jag ens publicerade dem. Men... man får ta det onda med det goda. Så är det ju med det mesta här i livet.

Nu hoppas jag bara att det ska gå bra att jobba 12-timmars skift igen. Så att hela den här rehab-processen kan avslutas ochc jag bara behöver tänka på att komma och gå i rätt tid när det  är arbetdag. Undrar om det finns några arbetsgivare som är så usla på att bedriva rehabilitering som de som avlönar mig.

Ledarskapet i företaget är så bedrövligt att de flesta nog inte skulle tro mig om jag beskrev det ingående. Men jag kan väl säga såhär i alla fall. Rehab är något cheferna genomför eftersom företaget är skyldiga, enligt lag, att göra det. Man anstränger sig inte särskilt för att göra något bra av det utan lägger allt fokus på den anställds skyldigheter.

Likadant är det med medarbetarsamtal. Cheferna på arbetsledarnivå gör det därför att de får order uppifrån att göra det. Därför att det står i personalpolicyn. Men av alla som haft såna samtal med mig har inte en enda levt upp  till vad vi kommit överens om vid föregående samtal utan man får dåliga undanflykter till svar. De kommer till samtalet dåligt förberedda och har inga egna mål med samtalen. Ett bra genomfört medarbetarsamtal kan ju annars vara ett jättebra verktyg för både chef och anställd att utveckla både chef, den enskilde arbetstagaren och arbetsgruppen. Men även för arbetsplatsen som sådan. Så smarta är dock inga chefer hos oss utan de sitter bara och läser ordagrant innantill ur mallen då fått från personalavdelningen.

Tur att man har framtiden bakom sig. I varje fall den framtid som jag ser hos dem. Förhoppningsvis ska jag kunna pensionera mig om ungefär två år. Om alla bitar faller på plats.

Då ska jag njuta av varje nattskift jag slipper jobba, av varje medarbetarsamtal jag slipper delta i. Och innan dess ska jag hålla tummarna för att yngsta dottern i samma veva flyttar från sin lägenhet och att jag får överta den.

Den ligger ganska centralt och är väl på dryga femtio kvadratmeter. Stort rymligt vardagsrum, litet kök och en sovalkov där min säng får plats men inte så mycket mer.

Nu är det hög tid att försöka sova middag ett slag för att öka chanserna att orka första nattskiftet. Håll en tumme för mig, kära ordbrukare i Misenträsk, Sjöbo, Vårgårda och Dals Långed. Vi ses!

Ja, herreduminskapare, vilken cirkus han ställde till därborta i Amerika. Clownen de valde till president därborta för fyra år sedan. Och... Oj, vad jag är glad att jag hade fel när jag tippade utgången av valet.

Trump sa ju nästan genast det var klart att han skulle komma tillbaka nästa gång det ska utses president. Men efter den senaste tidens beteende från hans sida känner jag att det vore märkligt om republikanska partiet släpper fram honom en gång till. För även i hans eget parti finns det oerhört många som tycker att det är ovärdigt att anklaga Biden & C:o för valfusk. Men den kontrollapparat man har skapat i USA för valprocesserna känns det som om han bara inte vill erkänna sig besegrad. Som en tjurig unge som förlorat i Fia med knuff mot farmor.

Röster höjs nu för att avsätta honom i förtid till och med. Det tvivlar jag väl på att de kommer att göra såvida han inte försöker elda massorna en gång till.

I det lilla "krig" som intresserar mig betydligt mer, d.v.s det media gillar att kalla Slaget om Västernorrland har det varit returmöte sedan sist jag skrev något här. Och ordningen är därmed återställd för i returmatchen var det Timrå som segrade mot ett visserligen tappert kämpande Modo. Tabellen talar ju sitt tydliga språk om vem som är storebror.

Min sista lediga dag innan återgång till skiftarbete är också nästan slut. Tänkte mig först att tvinga mig själv att vara vaken så länge det överhuvudtaget gick ikväll. För att därmed få sova en god bit in i förmiddagen imorgon och på så sätt orka med första nattskiftet bättre. Men jag har skrotat den tanken nu. Vet ju att jag inte sover längre än till senast sju. Så därför har jag ändrat taktiken. 

Jag planerar en promenad på förmiddagen och mitt på dagen en rejäl lunch som ger paltkoma och då lägger jag mig ett par timmar på eftermiddagen istället. Så gjorde jag för det mesta innan jag tvingades bort från ordinarie arbete och det brukade gå ganska bra. Sen... så får man väl helt enkelt ta en natt i taget och försöka klara av det så gott man kan. Det har gått förut och kan gå igen.

Och när jag -förhoppningsvis- har klarat det är det måndag morgon och jag är ledig till kommande lördag då vi börjar om med två dag- och två nattskift. Jobbar alltså två helger efter varandra. Men överlever jag det så stundar tre raka helger då jag inte jobbar alls sedan innan det börjar om.

Därmed stänger jag butiken för idag och önskar godnatt i slott och koja från Treriksröset till Smygehuk. Vi ses!

Det svider! Jo, men det gör faktiskt det att förlora mot arvfienden när skottstatistiken säger 41-21 med Timrås siffror först. Men jag vet ju att skottstatistik eller spelövertag inte räknas utan det handlar om att göra fler mål än motståndarna för att vinna matcher. Ö-vikarna vann alltså säsongens första "surströmmingsderby"!

Å andra sidan... Med 29 poängs försprång på de där Nolaskogsarna så får vi väl bjuda på den trepoängare som de helt välförtjänt krigade till sig idag. Modo vann för att de hade den bästa målvakten för dagen, den större kamplusten och offerviljan. De följde sin matchplan till punkt och pricka och lyckades, precis som Karlskoga för några dagar sen, få ner farten på Timråspelarna. Både vad gäller skridskoåkning och passningstempo.

Så... gentleman som jag gärna vill försöka vara så gratulerar jag Ö-vikarna till segern.

Returmötet äger ju rum redan imorgon kväll. Båda lagen ska bussas 16-17 mil söderut för match i NHC Arena i Timrå imorgon kväll. Ny match, nya möjligheter!

Innan dess hoppas jag att Fredrik Andersson och Ante Karlsson gjutit nytt mod i sina spelare och att de går ut och visar vem som är storebror numera.

Sen... om jag glömde, skämdes elller om jag var för besviken på mig själv som köksmästare på amatörnivå så ser jag att jag inte har skrivit ett ord om mitt försök att tillaga gratinerad hummer på nyårsafton.

Hur det gick? Jo, det gick åt helvete, på ren svenska! Käpprätt dessutom!

Till att börja med hade jag ju aldrig förr delat ett sånt där skaldjur på längden och jag kan säga att det sket sig redan där. När proffsen gör det på TV eller Youtube ser det ju skitenkelt ut och det är bara att gröpa ur skalen och göra någon sorts röra som man sedan lägger i nämnda skal med ost över till exempel.

Det sprack ju förstås som ett byxarsle. Skalen flög över halva köket och det gick ganska fort att inse att ingen av halvorna var ens i närheten av att vara så komplett att de gick att använda som jag velat.

Sen... så blev jag förvånad av hur lite mat det faktiskt är i såna där djur. När jag grävt fram det ätbara ur hummer nr ett låg där kanske en knapp deciliter hummerkött på skärbrädan.

Så då tog jag väl Gud i hågen och bestämde mig för att delningen av den andra hummern säkert skulle gå bra och då kunde skalhalvorna räcka att lägga köttet i så vi fick en var. 

Men tror nån det så tror ni fel, kan jag säga. För den sprack, om möjligt, sönder ännu värre och medan jag tillvaratog det ätbara funderade jag på hur jag skulle rädda vår nyårsmiddag. 

Lösningen blev att jag plockade fram en rejäl grabbnäve med räkor ur frysen och blandade med hummerköttet. Därefter gjorde jag en god stuvning på bl.a spadet ur hummerns förpackning, dill, vitt vin och grädde.

Av detta blev sedan tre rejäla varma mackor vardera till sonen och mig.

Inte som jag tänkt mig innan men gott blev det ändå så jag ska väl inte klaga.

Kanske är de där frysta humrarna för små för att hålla ihop när man snittar dem på längden. Den som Mannerström gratinerade på TV en gång var nog ganska mycket större och säkert pinfärsk också.

Bara att konstatera att man inte är någon mästerkock. Ska kanske hålla mig till mina långkok av kalops och ärtsoppa och kanske vid festliga tillfällen göra hemslagen bea-sås på sin höjd. Och för övrigt hålla mig till exempelvis falukorv och fiskpinnar samt kanske en köttfärssås då och då.

Idag fuskade jag med halvfabrikat - ABBA;s citronsås för lax - som serverades med kokt ris. Gott det med!

Nu ska jag strax stänga ner här och krypa i säng så jag orkar stiga upp och jobba min näst sista dag hemifrån imorgon. På tisdag ska jag in på "Gruvan" en sväng för att göra min sista rondering av avfallsstationerna och därefter göra en överlämning med ordinarie person på det jag haft som jobb i elva månader.

Sköt om er, kära ordbrukare i Vattlång, Örbyhus, Tiveden och Ragvaldsnäs. Så ingen annan måste göra det!

Vi ses!

Tja, den här borde jag förstås ha lagt ut redan ifjol. D.v.s i förrgår på nyårsaftonen. Men bättre sent än aldrig sägs det ju. Äntligen blev vi av med skitåret 2020! Och, som jag sagt förut; 2021 får ligga i om det ska klara av att bli sämre än 2020. Det året kommer för evigt att sticka ut som ett av de sämsta i modern tid. Säkert ända tills 2020 inte längre räknas som modern tid.

Får jag uppleva det, månntro? Nja, det vete väl fanken. Jag tillhör ju numera den del av folket som har det mesta av framtiden bakom sig. 

Nyårsfirandet blev stillsamt precis som det brukar men jag har en tydlig känsla av att det den här gången var så många fler som var just stillsamma. Visst pangade det och small några gånger under eftermiddagen och kvällen och smattrade på rätt duktigt vid tolvslaget med raketer och smällare men... Det skulle förvåna mig om inte försäljningen av pyroteknik sjönk ganska rejält inför det senaste nyårsfirandet. För sådär 10 minuter in i detta nya år var det nästan helt tyst igen. Det brukar annars smälla på i åtminstone 30-40 minuter.

Om det var så blev förstås detta en välgärning för både tama och vilda djur som annars skräms halvt från vettet på nyårsnatten. Sonens kolsvarta kattoxe brydde sig dock inte alls. Han tittade upp som hastigast då det började men vände sig nästan genast och somnade om.

Men nu är det alltså över. Jul och nyår, menar jag. Och det är skönt, tycker jag. Skönt att slippa julmaten. Nåja,,, Lite rester finns det fortfarande men gravlaxen är slut liksom kalvsyltan och revbensspjällen. Igår lagades pasta carbonara mest för att få något helt annat än julrester. Idag tror jag att det blir stekt falukorv med stuvade morötter eftersom sonen uttryckte önskemål om det häromdagen.

Återkommer gör ju även vardagens små bekymmer. Som att hitta någon händig person som byter styrled, spindelled och handbromswire på Madame Citroen. Där hjälper varken tandkräm eller bakpulver (Se bloggen från 17/12 2020)

Reservdelarna betingar en knapp tusenlapp och ungefär det är jag väl beredd att slanta upp för att få felen fixade.

Men det ger sig väl, tänker jag. För att det måste om inte annat.

Nu ska jag kliva i skor och jacka och se till att röra på mig lite. Vi ses igen!