Så har halva veckan gått igen då. Onsdag lunch är vi ju halvvägs på den resa mot helg som kallas arbetsvecka. Lunch har jag redan haft, jag tidigarelade den eftersom jag inte åt någon frukost imorse. När jag steg upp ville kroppen bara ha kaffe men vid niotiden började den att ropa efter tankning. Så jag tog fram mitt urgamla våffeljärn som t.o.m kan vara äldre än jag själv, och gjorde i ordning två dubbelmackor med rötk skinka, ost, senap och tomatskivor emellan.

Dessa klämdes sedan in mellan gjutjärnslaggarna och grillades tills de dröp av smält grevéost.

Och båda slank ner. Låt vara att de sista tuggorna åts mer för att glädja munnen än magen men i gengäld så behöver jag, av förklarliga skäl, ingen lunch nu istället. De där mackorna står jag mig på till middagsdags.

Lite sorg har jag som många andra idag då jag ser i nyhetsmedia att Eddie Van Halen gått bort i cancer. Men musiken lever förstås vidare.

Jump är kanske deras allra mest kända låt i konkurrens med Panama och Dance the night away för att nämna ett par.

Den här tillhör de låtar som mmusikansvariga i NHC Arena i Timrå gärna lägger ut för att få lite fart om det blir stiltje på ståplats någon gång. Det skulle inte förvåna mig om den kommer att spelas redan ikväll då Karlskoga kommer på besök. Matchen krockar i tid med GIF Sundsvalls möte i svenska cupen med Hudiksvalls FF. Men för mig är det valet enkelt. Dels är jag mycket mer Timråsupporter än jag är giffare och dels sänds hockeyn på TV till skillnad från fotbollen som visas på lokaltidningens TV-kanal på nätet. Soffan slår datastolen även om den också är hyfsat bekväm.

Bekväm är förresten lite av ett nyckelord för min tillvaro under rådande pandemi. För vem kunde tro för lite mer än ett halvår sedan att företaget som betalar mig skulle nöja sig med att jag gör två gästspel i veckan på fabriksområdet och resten av tiden "bara" är anträffbar och tillgänglig utifall någon skulle behöva mig.

Så det är bara att tacka och ta emot för varje dag jag får full lön utan att ens befinna mig innanför taggtråden. Apropå den så har jag ofta skojat om den och sagt att det finns väl ingen jävel som vill in på vårt område om de inte måste jobba. Alltså kan syftet med den bara vara att hindra oss anställda från att rymma.

I och för sig.... stängslet mot stora vägen, f.d E4, kan jag väl acceptera och hålla med om att det behövs. Bara några meter innanför finns en bergvägg som stupar 8-10 meter rakt ner och om nyfikna och intet ont anande barn skulle komma på idéen att klättra över stängslet skulle de kunna ramla ner och slå sig fördärvade.

En gång under mina allra första år som anställd var det en påtänd knarkare som lyckdes köra upp högerhjulen på sin gamla Volvo PV på vägräcket och därefter volta med bilen över räcket, genom stängslet och landa på alla fyra däcken på det vi idag kallar begshyllan. Fallhöjd 8-10 meter som sagt.

Och det märkliga var att när polisen kom dit hade han tagit sig ur bilen och visade sig vara i stort sett oskadd. Sämre gick det för hans gravida flickvän som satt bredvid. Hon miste barnet och blev själv invalidiserad för resten av livet.

Jag kände den där killen litegrand sedan skoltiden och vet att 12 år gammal stal han en lastbil med släp som stod med motorn igång utanför en godsterminal. Men en ännu yngre pojke i sällskap lyckades han sedan köra detta ekipage ända till Luleå (typ 60 mil) där det tog stopp för att bränsletanken var tom.

Några år efter hans flygfärd med PV;n sade han sig ha blvit frälst och slutat med knark, sprit och brott och jag vet att han flyttade till just Luleå också. Han hade alltså kvar sin längtan dit.

Hur han levde där vet jag dock inget om. Bara att det inte blev så länge för ännu ett par år senare såg jag dödsannons efter honom i tidningen. Undrar ibland hur han gick bort för han kan inte ens ha fyllt trettio då. Kanske frälsningen gick ur och han återupptog sitt gamla liv men det har jag alltså ingen aning om.

Därmed ska jag väl återgå till att göra just ingenting. Möjligen smiter jag iväg en stund för att handla lite förnödenheter som tagit slut hemma. Det lutar åt att jag lagar pyttipanna med ägg till middag. Plastburken med rester börjar bli full och kall potatis finns det också så jag kanske recyclar dessa rester för att mätta sonen och mig själv idag.

Ha det gott, kära ordbrukare i världens alla hörn och skrymslen.

Äntligen en ny Jacke-video! Semestrarna är definitivt över för nu är Jacke Sjödin äntligen tillbaka med sina corona-videos som väl, i alla fall, tröstar litegrand.

En arbetsvecka är till ända och äntligen, äntligen har hocksyallsvenskan dragit igång igen. Låt vara att mina rödvita hjältar förlorade hemmapremiären mot Björklöven men jag är ändå glad att serien dragit igång på nytt.

Och jag tror att Timrå har en bra chans att gå hela vägen denna vinter om nu inte covid-19 eller något annat sätter käppar i hjulen.

Själv har jag den senaste tiden förfallit till att följa TV-serier som jag inte gjort på år och dagar. Rebecka Martinsson-serien väntar jag otåligt på fortsättningen av liksom SVT:s "Vår tid är nu". Den sistnämnda startade för flera år sedan men via SVT-play har jag tittat ikapp och väntar nu spänt på nästa säsong som visst ska starta i december.

C-more har också ett antal såna där serier som jag normalt inte följer men igår såg jag färdigt den utomordentliga "Tunn is" som utspelar sig på Grönland med Lena Endre i huvudrollen.

Det görs ju faktiskt bra TV fortfarande! Jag som trodde att efter Hedebyborna var det slut med det! Men både "Vår tid är nu" och "Tunn is" bevisar ju att jag hade fel.

Sedan tittar jag ju också mer än gärna på TV4 Gulds repriser av gamla hederllga "Mash" som samma kanal sänder de tider de inte visar Lilla huset på prärien. Jamen, fy fan för Lilla huset på prärien!

Jag har så otroligt svårt för alla dessa Ingalls-typer som invaderar amerikansk TV efter att denns serie sänts. Dessa så in-i-helvete genom-rejäla besserwissers som Charles Ingalls (Michael Landon) och Bobby Ewing i Dallas för att ta ett par exempel. Nej, tacka vet jag Hawkyee Pierce i M*A*S*H eller vem som helst i kultförklarade Twin Peaks.

Imorgon är det lördag och GIF-match igen. Hemma mot AFC Eskilstuna och jag kommer förstås att bänka mig i TV-soffan för att (förhoppningsvis) få se norr-landslaget betvinga AFC och ta tre poäng.

Min snarkmaskin funkar bättre än någonsin och kanske, kanske kan jag få se ett slut på mn rehab-period och återvända till normalt arbete snart. Fast å andra sidan, vem fan har bråttom? Så bar som jag harf det nu har jag väl egentligen aldrig haft det under alla mina år i den fabriken. Så det kanske är smartast att bara spela med så länge det går och låtsas som om det är nästan omöjligt för mig att återgå till skiftarbe.

Som det är idag så besöker jag fabriken två gånger i veckan och då bara i någon timme per gång.

Nej, man får hoppas på att den där Euro-jackpoten äntligen går in och gör mig så förmögen att jag kan gå in till Vd;n och snyta mig i gardinen.

Då kan jag meddela dem att jag har avgått med omedelbar verkan och säga att de kan behålla slutlönen eftersom jag klarar mig bra ändå. Vi satsar på det!