... köpte jag just den här dagen för 44 år sedan. Jag tog hjälp av pappa med detta mitt första bilköp och därför köptes bilen i Uppsala där han jobbade. Med färskt körkort på fickan slantade jag upp 20 000 kr och fick mig en Ford Taunus av 1974 års modell. Under den långa motorhuven satt en liten motor på 72 hk men jag var nöjd.

I farsans garage fanns dessutom två stycken Hella extraljus som han så vänligt skäkte till sin son och som sedan monterades framtill på bilen och gav den ett lite tuffare utseende, tyckte i alla fall jag.

En av tidens absout populäraste färger hade den också. Ljusbrun metallic!

Det var överhuvudtaget mycket brunt, mossgrönt och orange där i mitten av 70-talet. Både på bilar, kläder, köks- och badrumsinredningar, gardiner och tapeter.

Ett antal bilar har passerat genom mina händer sedan dess och alla har förstås inneburit mer eller mindre bekymmer på olika sätt. Taunusen gick bra första året, sedan började det dyka upp ett tickande oljud i motorn.

Kunnig expertis berättade då att det var kamaxeln som måste bytas. Ett vanligt fel på den sortens motorer som berodde på att Ford hade borrat lite för veka smörjkanaler genom topplocket och den överliggande kamaxeln fick därför inte rätt smörjning. En bekants bekant åtog sig att byta den åt mig men mindre än ett år senare var det likadant igen. Då uppsöktes en skrotfirma där jag fick köpa en hel motor för samma pengar som kamaxeln kostade.

Den kom ur en lite sportigare variant av samma motor som hade grövre smörjkanaler så med dåvarande svärfars hjälp byttes då hela topplocket. Därefter gick den fint så länge jag hade den kvar.

Fast det var dålig värme i den. Jag bytte värmepaket två gånger och efter byte nr 2 höll den i alla fall plusgraderi kupén när det var som kallast på vintern.

44 år som bilägare alltså, just idag och jag funderar ibland över vilken bil som varit bäst. Jag var ganska förtjust i Taunusens efterträdare, en ljusgrön Ford Granada med V6-motor och automatväxel. Gillade egentligen allt utom färgen på den. Efter den följde ett par SAAB;ar, Volvo 245 följt av en minibuss. En Chrysler Voyager som behövdes eftersom vi hade fyra barn som skulle sitta säkert. Också den hade automatlåda och man åkte riktigt skönt i den.

Mitt Volvoskåp från -82 behövde jag aldrig lämna på verkstad fast jag ägde den i nästan sju år. De fel som uppstod var mest slitagegrejer som fixades själv eller med hjälp av svärfar eller min tama husmekaniker

Men ser man det ur ett ekonomiskt perspektiv bli vinnaren solklar. Som nyblivna föräldrar till äldsta dottern köptes en andrabil 1987. En Datsun 120A från 1976. För den betalade jag 3000 kronor och vi hade den i två år. En släkting till en släkting behövde då en extrabil och kom och tittade och provkörde. Sen frågade de om priset och jag svarade med en motfråga vad de tyckte bilen var värd. Svaret blev att mer än 4500 ville de inte ge. Så det var ju bara att sträcka fram handen och tacka för god affär. Hur många har gått med vinst på en bilaffär?

Nu är det Madadame Citroen som, sedan drygt fyra år, är föremålet för min ömma låga. När hon inte krånglar för mig, vill säga. Då blir hon "den där jävla franska ragatan". Så vi får väl se hur det går framåt hösten, Det närmar sig ju besiktningstider...

Den största skillnaden mellan henne och mina första bilar är väl servicevänligheten. Att byta värmepaket i min Taunus var skitenkelt, jag hade lätt kunnat lära vem som helst att göra det på fem minuter. Idag krävs nästan ingenjörsutbildning för att byta en strålkastarlampa. Eller åtminstone rätt akrobatiska händer som kan böjas och vridas lite hur som helst. På min Volvo 245 från 1982 bytte man H4-lampa på mindre än en minut. Termostat, fläktrem och generator hade en enarmad apa klarat av att fixa hur lätt som helst så på den gjorde jag massor själv. På min nuvarande bil klarar jag att skifta däck från vinter till sommar och tvärtom.

Men inte heller det gör jag ju själv heller längre. När det finns företag som gör det åt en för två ynka hundralappar har jag svårt att motivera mig själv till att krypa på lnäna och slita med fälgkors och förlängare för att få loss hjulbultarna. Nej, då betalar jag hellre och tar en kopp kaffe med de byter åt mig.

Nu har jag ju egentligen inte heller någon fallenhet för bilskruvande men ekonomin tvingade ju en ofta att lära sig den hårda vägen. Försöka och misslyckas och försöka igen. Och jag har förvisso bytt en och annan fläktrem, styrled och vattenpump genom åren. Liksom bromsbelägg och avgassystem samt knutkors och stödlager på Volvon.

Den hade jag i sex år och då den såldes, på min 40-årsdag, var det egentligen bara motor och växellåda som var något att ha. Resten hade rosten tagit...

Tja, det var en liten tillbakablick på mina år som bilägare. Vi får väl se hur många år till det kan bli. Rätt som det är kanske man totalförbjuder bensin- och dieselbilar sådå gäller det att man har råd att skaffa sig en elbil eller en som går på naturgas eller nåt som inte dödar miljön.

Men än så länge står hon ju här utanför med sitt leende och bara väntar på att få frakta min ansenliga kroppshydda dit den vill åka. Kanske kan bli en svamptur idag om det ser ut att ha torkat upp lite i markerna.

Ha en fin söndag, kära ordbrukare i Gökböle, Mörsil, Grebbestad och Örsundsbro! See ya´!

 

wiolettan

6 september 2020 17:41

Trevligt att få se din fina, första bil. Gillar den.
Vi har nu en Citroén, och den är så snäll fast den är 20 år. Gick igenom besiktningen i förra veckan också. Skönt.
Förr kunde min man laga och mecka bilar som ingenting, men nu säger han att det många gånger är stört omöjligt. Kanske för att det inte är vi som ska tjäna pengar, utan verkstäderna.
Trevlig söndagskväll.

http://wiolettan.bloggplatsen.se

Göran

24 september 2020 11:05

Så är det. Och många gånger hjälper det inte att vara hur skicklig som helst utan man måste ha en verkstadsdator som kan tala om för bilens dator att felet är fixat. Byta olja och filter klarar jag fortfarande hur lätt som helst men jag kan inte tala om för färddatorn att bilen blivit servad. Som du säger är det väl för att säkerställa verkstädernas inkomster...

 

skogsnuvan

7 september 2020 09:15

Snygg bil minsann. Jag har inte haft så många bilar eftersom jag inte gillar att köra bil men måste förstås när man bor som jag. Den första var min älskling. En röd saab med frihjul. Den hade fullt med rostskador så jag målade blommor på den. Sedan hade jag pappas gamla saab och se en golf som var trasig jämt. Hoppas bilen jag köpte ifjol kommer att räcka livet ut.

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

 

wiper

11 september 2020 08:34

Det var verkligen en snygg Ford Taunus och jag förstår att du blev glad. Vad tråkigt att den inte höll så länge och att det blev en massa lagningar som inte hjälpte länge. Det blir dyrt till slut. Jag hade en Volvo 145 på 1970-talet och den var svart och hade varit en polisbil. Ja du det var mycket av grönt, orange och andra skarpa och även murriga färger på 1970-talet. Jag var ju vuxen då så jag har haft möbler och köksinredning i såna färger.

Det var jättekul att få läsa om dina år som bilägare. Det händer mycket på 44 år. Jag har haft körkort i 53 år så tiden går

Ha en skön fredag
Hälsning från Malin

http://wiper.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...