Sista "jobba-hemma-dagen" för den här veckan.Idag blev jag faktiskt inringd en sväng på förmiddagen. Första gången det händer men det ingår ju i jobbet och jag bor ju ganska nära

Och jag hann bara stiga ur bilen på jobbparkeringen så ringde "Galne Gunnar". (Han kallas så, han som chefar över tjejerna i portvakten). Han ursäktade sig först men frågade ytterst vänligt, på gränsen till inställsamt, om jag kunde tänka mig at rycka in som portvakt i två dagar. Han beklagade sig över att hans ordinarie personal måste ta ledigt för att fira student för något av sina barn. Jag fick sådan lust att fråga om han inte vetat om det ganska länge. För jag vet att båda två alltid säger till i god tid när de behöver ledigheter. Och mot bakgrund av det kan man ju undra varför han, som chef, inte löste det problemet direkt. Sen ojade han sig också över att han sagt till damen som sköter klädförrådet att hon ska lära sig portvaktsjobbet så han får en reserv till. Även där lämnar jag honom utan minsta medlidande eftersom det ju är hans jobb som chef att se till att det händer. Skapa de förutsättningar som behövs och fixa det, helt enkelt.

Men som god medarbetare sa jag förstås ja till att rycka in. Bara trevligt att få lite mer att göra och träffa lite mer folk om än på någon meters håll.

Så imorgon blir det att vika sig ur lakanen redan vid femtiden med ett lyckligt leende och ropa "Äntligen!" På fredag får jag däremot lite sovmorgon och jobbar till 16. 

Jag gillar egentligen att hoppa in och vikariera där men skulle aldrig söka om en fast befattning blev ledig. Just på grund av chefen. Det är helt okej att vara där kortare perioder och t.o.m veckovis eller månader. Han står ju liksom i beroendeställning mot mig och är därför så gott som alltid juste mot mig. Tjejerna, däremot, berättar hårresande historier och jag tror dem för jag har sett den sidan hos honom också. Båda två gör jättebra jobb och är omtyckta av alla som besöker oss. Men deras chef visar nästan aldrig nån uppskattning för dem. Tvärtom så detaljstyr han hela tiden över saker som han själv inte ens kan och ger dem åthutningar för allt möjligt strunt.

Till exempel så händer det då och då att chaufförer som kommer ofta tittar in med ett paket kakor, bullar eller en chokladask. För att visa sin uppskattning för det bemötande de får. Men chefen påstår att dessa gåvor tillhör företaget och att det är stöld om de tar emot dem. Nu fattar du säkert nivån som "Galne Gunnar" håller.

Därför skulle jag aldrig vilja ha honom som chef på tillsvidare-basis. För jag skulle säkert bli vansinnig förr eller senare och skälla skallen av honom.

De ordinarie portvakterna är säkra på att det är för att de är kvinnor som han behandlar dem som han gör. Och det är i och för sig inte omöjligt. Jag vet att han för närvarande bor för sig själv men under de 12-13 år han arbetat i företaget hunnit med fyra olika damer som han sammanbott med.

Och jag som inte sammanbott med annat än katter och mina ohängda ungar sedan 2004. Så frågan är väl vem av oss som är värst. Han som lyckats slita ut fyra stycken eller jag som inte lyckats fånga en enda...

Nu har jag väl, i och för sig, inte sprungit skorna av mig för att leta heller om vi ska vara ärliga. Jag trivs rätt bra i mitt eget sällskap. Fast visst finns det stunder då jag önskar att jag hade någon att dela ljuvt och lett med.

Nåja, det är som det är och jag kanske inte skulle bli så lätt att leva med när jag varit ungkarl så länge. Men man ska heller aldrig säga aldrig. Händer det så händer det.

Vad som händer nu är dock att jag ska avsluta här och hänga på mig grimman för ett möte med kudden, madrassen och täcket. Sov gott, kära ordbrukare i Valsjöbyn. Älmhult, Rosersberg och på Orust. Om en vecka drygt är det midsommar. Och på måndagen efter får jag semester för första gången sedan 2010. Vi ses!

"-Goddag, Tödde!

-Goddag Mödde, vad kan jag göra för dig? Vad vill du ha?

-En mordutredning, Tödde

-Det går bra det, Mödde Ska jag hitta en yrkesmördare?

-Nej, Tödde Bara en mördare, vilken som helst. Han som mördade Palme.

-Jaha, men det var väl inte vem som helst. Det bör väl ha varit en lejd yrkesmördare så jag fixar en sån åt dig då. Ska det vara bevis också?

-Ja, helst.

-Då tar jag fram bevis också då, Mödde.

-Tack Tödde. När blir utredningen färdig då?

-I juni, Mödde. Ajö, ajö!

-Ajö, Ajö, Tödde.

Och tiden gick som den brukar när det går tider. Det blev juni och Mödde kom tillbaka till Tödde.

-Goddag, Tödde. Är utredningen färdig?

-Jajamensan, Mödde. Den ligger där.

-Var? Jag ser ingen utredning... Var är yrkesmördaren?

-Det bidde ingen yrkemördare.

-Bidde det ingen yrkesmördare? Vad bidde det då då?

-Det bidde en Skandiaman. Men han är död så du kan inte åtala honom.

-Bevisen då?

-Det bidde inga bevis. Det bidde inget vapen som kan bindas varken till mordet eller Skandiamannen. Inget DNA heller...

-Nähä... vad bidde det då då?
-En helvetes massa indicier, Tödde. Men de hade inte räckt i en domstol om Skandiamannen hade levat. Så nu skiter jag i det här och går och tar en fika. AJö, ajö med dig, Mödde!

-Far åt helvete, Tödde!"

Tyckte ni om min lilla saga? Jo, jag vet att jag har lånat upplägget från HC Andersen men han är ju också död precis som Stig Engström, Christer Pettersson, den s.k 33-åringen och självaste Ted Gärdestad. Jo, han figurerade också i utkanterna av utredningen från början. På vilka grunder vet jag inte men han avfördes ganska fort.

Men jag kan däremot enkelt föreställa mig besvikelsen hos alla de som trodde innan att man kanske hittat vapnet och kunnat binda det till både offer och gärningsman. Det som presenterades av Palmeutredningen idag var ju egentligen ingenting nytt alls. De har kört utredningen in i väggen helt enkelt. Och det är väl egentligen inte svårt att fatta.

Så för att slippa medge att man ger upp pekar man alltså ut en avliden person som gärningsman. Antagligen tycker man att det ser lite bättre ut än att säga att de ger upp. Engström själv lider ju inte av det men han kanske har anhöriga som lever och hur påverkas de över att deras pappa/morbror/farfar/bror eller vad han nu är pekas ut som skyldig till statsministermord. Liesbeth Palme roterar förmodligen i sin grav.

Ganska snart lär väl professor Willy Vingmutter (alias Leif GW) såga utredare och åklagare jäms med fotknölarna och jag törs redan säga att jag håller med honom fast jag inte vet exakt vad han kommer att säga. Dock vet jag att han hade stora förväntningar innan.

Ja, ja, det bidde inte så mycket till blogg idag, det bidde bara en liten saga. Och det är väl inte så illa det? Vissa dagar blir det ju som för Tödde. Ingenting!

Tre norrmän var ute på jakt och till sist hittade de ett spår. Ole hukade sig ner och tittade närmare innan han såg på sina kamrater och försökte se viktig ut.

-Dette må vare spår etter hare, sa han. Må ske vi får harstek idag!

-Nei, nei, nei, sa Halvar. Dette är slett ikke spår av hare, det är spår etter björn. Desse är for lange för o vare etter en hare.

-Dere har feil, begge to, sa Olav då. Desse spår tjenner jeg igen, Dette er...

Och längre än så kom han inte förrän tåget körde över alla tre.

Go´lördagmorgon på er, kära ordbrukare. Som ni såg gjorde också jag ett litet försök att muntra upp er. Men jag förstår också att ni alla väntar på nästa Jacke-klipp och er väntan är strax över. Den här gången har han våldfört sig på Elton Johns gamla dänga "I´m still standing". Och minsann är Jackeockså "still standing" och still going strong. Var får han allt ifrån?

Han borde få medalj av kungen eller regeringen för att han bidrar till att lätta tristessen i dessa tider. Och som om inte vi hade nog med Corona-helvetet så håller ju den där fårskallen amerikanerna valde (frivilligt) som sin president på att stöka till det än mer än någon trodde var möjligt.

Varför går inte karl´n ut i media och fördömer polisbrutaliteten och särskilt den mot mörkhyade människor.

Fast... när det gäller den amerikanska rasismen så behöver man ju inte gå längre tillbaka än till min egen barndom så fanns det ett helt gäng delstater som fortfarande hade kvar de lagar som sa att svarta vad mindre värda än vita.

Färgade fick inte gå på samma skolor, sitta på samma parkbänk, sitta var de ville på spårvagnar, tåg och bussar.

Nu rasar kravaller på olika håll där borta efter att en polis hållit sitt knä på en svart mans hals så länge att han avled.

Den svarta vreden har vaknat i USA och jag skulle föreslå Trump att han tar den på allvar och visar förståelse för den.

Även här på Sveriges midja hölls häromdagen en stor manifestation på torget i stan där säkert ett par tusen människor protesterade mot våld och rasism.

Någon av kvllsdrakarna hade häromdagn nosat reda på att offret för polisens övervåld hade konstaterats Coronasmittad och min första tanke var... Och vad f-n har vi med det att göra? Han hade säkert gladeligen hellre valt att bli sjuk i Covid 19 än att kvävas av en övernitisk snut. 

Min nästa tanke var kanske lite elak men jag tänkte faktiskt då att jag hoppades att han hann hosta några gånger på den där polisen så att han får åtminstone NÅGOT straff.

I vanliga fall hade jag nog gissat att rättsväsendet skulle lägga ner utredningen och att polisen möjligen skulle få en lite reprimand. Men med det tryck som råder i USA nu så kanske man inte kommer undan att ta saken till domstol. Jag hoppas det!

Annars skymtar små strimmor av ljus i den tunnel som är det isolerade Corona-Sverige. Om c.a en vecka får vi se på fotboll igen. Kanske inte från läktarna men åtminstone genom TV-rutan. Jag har verkligen saknat det där med levande idrott på TV.

Och nu går vi ju in i sommaren också. Och då brukar det ju verkligen var massor av repriser på dumburken. Därför är det gott att veta att jag snart får följa giffarna igen, om än från soffan.

Inte så stor skillnad mellan vardag och helg längre heller eftersom jag numera har närmare 90 % av min arbetstid hemifrån. Igår var jag inne och gjorde ronden, ringde ett par samtal samt kollade upp några uppgifter från de styrkort vi ska följa men som jag inte kommer åt från hemmadatorn.

Kaffe och en limpmacka med skinka har jag redan tryckt i mig och strax ska jag gå och fylla på kaffemuggen med en påtår. Därefter ska jag försöka få tummen ur och genomföra ett träningspass här på golvet framför datorn. Ett Tabatapass blir det på c:a 20 minuter. I mitt eget tempo förstås.

Därefter lär jag behöva både duscha och även vila i ryggläge en stund innan jag kör igång med dagens vedermödor. Badrummet måste snyggas upp. Drivorna av fälld kattpäls dammsugas upp plus att jag behöver snygga upp mina köksluckor från diverse stänk och rinningar.

Sen ska jag såklart hitta på något att smojsa ihop en middag av också. Men jag tror att jag gör det lätt för mig idag och fixar lite korvstroganoff med ris eller varför inte en god pasta till.

Ha en härlig helg, kära ordbrukare i Jämjö, Grythyttan, Lammhult och Iggesund. Vi ses!

Ännu ett klipp med produktive textsnickaren Jacke Sjödin från Röån som jag har för mig ligger i trakterna kring Junsele i nordliga Ångemanland. Sedermera utvandrad till Uppsala men nog räknar vi västernorrlänningar honom som "våran" ändå...

Inte dålig den heller, tycker jag. Idag har jag, vid sidan av arbete förstås, firat min gode väns återkomst från sjuksängen och Corona med att käka lunch med honom. Det blev raggmunk  med stekt fläsk och lingonsylt, denna gamla svenska klassiker som är så vansinnigt god.

Därför var jag heller inte så hungrig då plikten att utfodra sonen gjorde sig påmind på eftermiddagen. Och jag valde en enkel väg till middagsmat. På Wilys finns djupfrysta stuvbitar av lax som kostar typ en femtiolapp för fyrahundra gram. En sån förpackning hittades i frysen imorse och den fick tina i kylen över dagen tillsammans med en grabbnäve skalade räkor som jag hade glömt att de fanns. Med lite salt och vitpeppar på lades de i en ugnsform och därefter tömdes en påse färdig sås över dem. Abbas citronsås till lax heter den och formen fick gratineras en stund i ugnen innan jag serverade den med kokt ris till. Enkelt, snabbt och jättegott!

Därefter har jag mest suttit och zappat framför TV;n och man kan ju tycka att TV-kanalernas tablåläggare kunde anstränga sig lite mer när de letar repriser att kasta in. För det är då rent erbarmerligt hur lite sevärt det finns fast jag har hur många kanaler som helst. Min kabelteveleverantör har ju kompenserat oss kunder för all sport som inte blir av genom att ge oss frivisning av hela kanalpaketet från Viasat också som jag normalt inte har tillgång till.

Och visst ger det några fler filmer att välja på men det är nästan smidigare att streama filmer på datorn istället.

Under Corona-perioden har jag garanterat sett fler filmer än jag annars gör på ett helt år. Plus att jag har plöjt mig genom alla säsongerna av Sjölyckan, Rebecka Martinsson samt sett de Beck-filmer jag inte sett förut.

Dokumentärer och även en del underhållning från SVT Play har det också blivit liksom en herrans massa youtube-klipp

Så nu börjar man faktiskt bli lite sugen på direktsänd TV som inte är nyheter. T.o.m Allsång på Skansen som jag annars inte är så intresserad av skulle kännas lite uppiggande nu.

Men... om mindre än två veckor ska ju fotbollssäsomgen få rulla igång i alla fall. Kanske inför tomma läktare, det vet vi inte ännu. Men jag ser ändå fram mot att få kolla på Giffarna i TV även om de huserar i andraligan i år och jag inte har några förhoppningar om någon framskjuten tabellplacering efter att så många bra spelare flyttat härifrån.

Om jag fattat rätt så tror visst expertisen att vi har passerat kulmen av pandemin och att det börjat vända nu. Men det tror jag när jag ser det. Kanske blir det så att jag får tillbringa större delen av sommaren hemma. Inte helt fel förstås men det blir lite långtråkigt också. Man träffar så lite folk.

Så då är det tur att man har sin blogg där man får lufta sina futtiga små bekymmer och gnälla ut i tomma intet eller för de som nu orkar läsa hela mina inlägg. Kanske borde jag ha brett på lite extra om hur jävligt det är med dessa restriktioner. Om inte annat för att påminna framtida upplagor av mig själv som tittar i backspegeln om ett eller flera år för då har vi garanterat glömt hur jävla trist det ju faktiskt var.

Därför behöver vi ha lite roligt också. Ni fick Jacke ovan och ni ska få ett annat klipp också som visserligen är gammalt men det är lika roligt för det. Stackars norrman som inte får igång den där förb... dammsugaren!

Jag lade ut den en gång för flera år sedan men lite återbruk är aldrig fel. 

Ha det gott, kära ordbrukare i världens alla hörn! Vi ses!

Om man ofta upplever sig själv som otursförföljd blir man desto gladare om Fru Fortuna någon gång ler mot en. Gårdagen var ju en sådan dag och när jag vaknade och började arbetsdagen hemifrån kände jag väl att det knappast kunde komma TVÅ sådana dagar efter varandra. 

Jag skulle ju gå ut och kolla hjulbultarna på Madame Citroen efter oljudet som uppstod igår. Men de negativa tankarna att sån tur har jag inte två dagar på raken fick mig tveksam och jag gruvade mig tills klockan var elva innan jag klev i skorna och hämtade fälgkors och förlängare i källarförrådet. 

Höger fram kollades först men alla fyra satt som hälleberget. Men på vänster fram blev det bingo. Alla fyra bultarna satt löst och en av dem hade troligen gängat ur helt om jag fortsatt att köra utan att efterdra.

Så jag drog fast dem efter konstens alla regler med att dra åt korsvis och sluta med den första för att efterdra den.

Och kan ni tänka er, oljudet och vibrationerna var borta och Madamen går lika tyst och mjukt som hon alltid gjort.

Så där blåste man Magnus på en tusenlapp eller flera. Lättad över detta tänkte jag ett ögonblick att man kanske borde köpa sig en trisslott och se om turen höll i sig. Men mitt konto hos Svenska spel är tomt sedan ett bra tag medan det däremot ju fanns (och finns ännu) en slant hos ATG. Så jag totade ihop ett system till kvällens V64 och vek tummarna för att lyckan fortsätter att stå mig bi. Inget stort system, bara 48 kronor. Man behöver ju inte få hybris bara för att man fått lite medgång för en gångs skull. 

Det blir lagom att kolla det vid halv tio-tiden och sen kan man krypa till kojs och sova sig alert inför morgondagens vedermödor. Sköt om er, kära ordbrukare i Hargshamn, Tidaholm, Tranemo och Överkalix