Om jag unnat mig någon semla? Jamen, det är väl klart. Det är ju ändå bara fettisdag en gång per år och då brukar jag faktsikt äta årets enda semla. Men eftersom jag inte åt någon förra året så borde jag väl få unna mig två i år. Men vi får se, kanske väljer jag att ha den innestående till framtiden.

Å andra sidan... I min ålder vet man ju aldrig om man ens har någon framtid. Framtiden kanske bara räcker en minut! Och då står man där med en semla minus på kontot. Nej, jag får nog se till att smälla i mig en till innan säsongen tar slut. Så jag inte går miste om en i onödan.

I min barndom, minns jag väldigt tydligt, serverades bruna bönor med fläsk och/eller falukorv VARJE tisdag i fastan.

I mina spädaste år ratade jag den rätten, i likhet med en massa annan mat. Jag var nog lite kinkig med maten före skolålderna men då lärde jag mig gilla bönorna. Och varje tisdag fick man dessutom semla som efterrätt. Och jag misstänker så smått att semlan användes som lockbete för att få mig att våga smaka på det där bruna på tallriken som kanske inte såg så aptitligt ut ur barnaögon.

Idag tycker jag att bruna bönor är jättegott men det blir inte att jag äter det mer än ett par gånger per år kanske. Idag blev det inte men imorgon blir det. Färdigköpta visserligen på såndär plastkorv som man bara värmer men det duger, det också. Yngstingen tycker också om det till skillnad från sina tre syskon så vi blir båda nöjda imorgon.

Närbutiken här i området har denna vecka specialpris på glass. Alla GB;s pinnar, strutar och whatever kostar tio kronor styck. När kunde ni senast köpa en dajmstrut för en tia, kära ordbrukare?
Antagligen aldrig. Jag misstänker att på den tiden dajmstruten kunde ha varit så billig så hade man inte hittat på den glassen ens. För såååå väldigt länge har den väl inte funnits i GB-diskarna?

Jag köpte två såna till sonens stora lycka för han fick båda. Nåt måste man väl få kosta på sig när det är löningsdag och allt. Årets fattigmånad nummer ett stundar hos mig nu. Januari var ju sista månaden mina arbetskamrater hade fjorton dagars ledighet så OB-tilläggen blev lite magra. Men det blir jämnare löningar i framtiden eftersom månaderna kommer att vara nästan likvärdiga hela tiden. Utom de månader som innehåler storhelger förstås.

Slut är det också med lediga vardagar (om det inte är en röd dag i almanackan) eftersom vi fått semestern tillbaka och företaget hävdar att heltidsjobb är 40 timmar om man jobbar tillfällig dagtid. 

Men det får väl gå, det med. Jag sliter ju knappast ihjäl mig på jobbet heller. Skulle göra min kontrollrunda till fots men dels blev jag kallad på ett möte som jag måste hinna till och dels var det minus åtta och blåste småspik ute så jag använde firmabilen istället. Så det gick fort och geschwinnt att klara av ronden idag. Fick öva mig lite mer på att beställa hämtning av avfall också så nu börjar jag blir riktigt hyfsad på det också. När chefen får någon minut över har hon lovat mig att visa hur jag ska bära mig åt med den statistik jag ska föra och lägga in på rätt plats i datasystemen. Till dess kommer det att fortsätta finnas gott om tid för tumrullning, navelskådning eller att knåpa ihop ett litet travspel på nätet med mobilens hjälp. Eller kanske jag börjar författa små inlägg här och lägga ut bara för att fördriva tid.

Jag tog mig tid att vattna och ansa Emmas växter på kontoret idag också. Emma är alltså den jag ska vikariera för och en av uppgifterna jag fick första dagen var att försöka hålla så många som möjligt av hennes blommor vid liv. Några svärmors tunga, ett par ampelliljor och så några fikusar som jag inte kan namnen på. Och eftersom samtliga fortfarande levde då jag tog över kontoret så kan man ju använda en del av dö´tiden till att pyssla om dem så att de klarar sig tills deras matte kommer tillbaka i höst. 

Jag har föresten fått sällskap av ett annat rehab-fall på labbet nu. Ing-Marie som jag jobbat tillsammans med i flera olika omgångar ska också vara där åtminstone till augusti så vi kan ju prata lite gamla minnen när vi får tid över.

Imorgon är det hockeydag. Timrå åker till Uppsala för match mot Almtuna och jag hoppas förstås på tre friska poäng. Med sju raka segrar i bagaget är det lätt att bli lite övermodig och det är väl i så fall det som kanske skulle kunna stoppa oss från att vinna därnere i mina gamla hemtrakter från tonåren.

Men det är då och nu är nu! Och nu känner jag att John Blund nog är på väg att hälsa på. Så det är väl lika så gott att jag stänger butiken  för den här gången och går och borstar tänderna och hänger på mig "grimman".

Sov gott, kära ordbrukare i Tidaholm, Mörsil, Gråträsk och Almunge. Vi höres... 

 

Liv

26 februari 2020 11:55

Jag brukar faktiskt också bara äta semla på semmeldagen/fettisdagen. Det räcker gott och väl för min del :-)

http://ambivertaliv.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...