Trött! Det känner ni igen, eller hur? Åtskilliga gånger har jag skrivit om den trötthet som varit väldigt påfrestande de senaste 3-4 åren. Men egentligen har problemet funnits längre än så.

Det är mer än 14 år sedan jag och exfrun separeradeoch sedermera genomförde en skilsmässa. Men redan då hade jag ju hört i åratal att jag snarkar som ett sågverk och dessutom slutar att andas rätt som det är under natten.

Vårt äkteskap var då i en fas då ingen av oss orkade bry sig så mycket om vad den andra sa eller tyckte. Därför bagatelliserade jag vad hon sa och tänkte att det nog inte var någon fara.

Mitt nästa förhållande var på distans och vi sov inte så många nätter i samma rum eller ens samma stad. Så endera var mina snarkningar bättre då eller så valde mitt hjärtas dam att tiga och lida. För hon sa inget om det.

Men nu är jag tillbaka i det stadium där jag befann mig under och efter lunginflammationen för två år sedan. D.v.s jag kan slockna som ett utblåst ljus även dagtid. Nästan helt utan förvarning.

Hemma har det hänt hur många gånger som helst men nu har det börjat hända även på jobbet. Vilket uppmärksammades av en arbetskamrat för någon vecka sedan. Så nu äntligen har jag fått tummen ur och bokat en tid på vårdcentralen i förhoppningen att de ska ge mig en remiss till sömnmottagningen på sjukhuset.

Att inte sova ordentlight kan förkorta livet avsevärt och därför har jag nu bokat en tid. Några bekanta har fått hjälp med sitt snarkande och säger att de fått ett helt nytt liv efteråt.

Innerst inne har jag ju vetat länge att jag borde söka hjälp med detta men det bor en liten gubbe inom mig som inte tycker att man ska springa till läkare för minsta lilla.

Med påföljd, bland annat, att jag gick och bar på en lunginflammation i flera månader för ett par år sedan. Min morfar bar på cancer i flera år innan han till sist fick så ont att han inte tog sig ur sängen. Det blev ambulans för honom till sjukhus och han kom aldrig hem igen.

Men förhoppningsvis är jag en liten aning klokare eftersom jag till sist bokat mig en tid hos doktorn.

Antagligen kommer detta också att påverka min återgång till skiftarbete. Min arbetsgivare vill säkert veta att jag fått ordning på sömnen innnan de vågar låta mig gå tillbaka till ordinarie arbete. Så jag räknar med att stanna på förrådet åtminstone denna månad ut och säkert även februari. Jo, för läkartiden är den 25/1 och sen vet man ju inte hur lång kö det är till den där kliniken på sjukhuset där de är experter på sömn och snarkning.

Men det får väl ta den tid det tar. Vet ju att jag kommer att må mycket bättre om jag får ordning på sovandet.

Vem vet, jag kanske går mot en ny vår i fler bemärkelser än en!

Därmed stänger vi butiken här för idag. De kära ordbrukarna tillönskas en god natt och en härlig fredag i Hyltebruk, Nianfors, Vålådalen och Siljansnäs. Vi ses!