I en kommentar till mitt förra inlägg skriver vännen Skogsnuvan om kalla pjäxor och elastabyxor. Och det var ju just de sistnämnda som väckte liv i gamla trauman från barndomen. Skidbyxor kallades de av mina vuxna förebilder och hade hällor som man satte under fotvalven. De var oerhört smala nedtill, antagligen för att det inte skulle läcka in snö när man pulsade omkring i djupsnön.

Jag HATADE dem! De var det absolut värsta plagg jag visste att ha på mig. Om du har lite tålamod med klippet nedan så kommer Peter Carlsson till dem så småningom i sin monolo här under. Resten är förresten också väl värt att lyssna på. Eller som min mormor brukade säga: Ett gott skratt förlänger käften!

Jag skrattade mycket och länge och gott första gången jag hörde den här. Och tydligen har han samma åsikt som jag om dessa förhatliga byxor. 

Jag växte ju upp, till största delen, hos mormor och vintertid lade hon med jämna mellanrum fram dessa brallor som jag inte bara tyckte var obekväma. De var ju obeskrivligt fula också. Jag ville inte att någon skulle se mig med såna byxor utom vid friluftsdagar i skolan då det skulle åkas skidor. Då hade nämligen de flesta såna eller liknande på sig. Men vanliga skoldagar eller helger... Nej, nej, NEJ!

Sydda pressveck var det visst också på dem vilket jag ansåg gjorde dem ännu fulare. Först i tredje klass kom jag på knepet att smutsa ner dem, redan första dagen, så mycket att mormor såg det och sa till mig att lägga dem i tvätten.

Redan vid lunchen o skolan brukade jag se till att söla lite mat på dem och hade jag tur fanns någon lerpöl ute som det inte var is på

Och senare kanske jag hade bättre förmåga att motivera varför jag inte ville att nya köptes då jag vuxit ur dem.

Det fanns ytterligare ett plagg jag avskydde i barndomen men det var tidigare, innan jag börjat skolan eller ens på lekis där man gick året innan ettan.

Jag talar om galonbyxor. Jag HATADE dem också. Vid fyra års ålder ansåg jag mig alldeles för stor för att bära sådana och vägrade ta dem på mig. Om morsan (eller mormor) försökte med att sätta på mig dem ändå så vägrade jag att gå ut istället. Galonbrallor avr för småbarn och bonden som pappa köpte potatis säckvis av talade ju varje år om för mig att jag var "stora karl´n". Och stora karlar hade då inte galonbyxor, tyckte jag.

Peter Carlsson pratar om flashbacks och såna har jag också fått idag, alltså. Därför kunde jag inte låta  bli att författa detta inlägg fast kvällen är ganske sen.

I Farmen åkte min namne, Göran, ut ikväll. Inget jag bryr mig så mycket om, det var värre att Masha blev kvar för henne har jag lite svårt för. Men... när allt är över kanske det visar sig att hon spelat spelet på ett smart sätt som gynnade hennes egen sak i denna tävling. Och Göran går ju vidare till Torpet, antar jag. Så han kanske kommer tillbaka med tiden. Något säger mig att tjejen med blått hår (minns inte hennes namn just nu) kan gå väldigt långt. Hon håller en låg profil hela tiden och skaffar sig inga fiender och det tror jag är klokare än att hela tiden söka drama och starta intriger med lögner och ryktesspridning. Tobias den förste (han som var med från början) lär väl återfå storbondeskapet av Göran. Han blev ju av med det när utmanarna kom. Så då kanske vi får se om han kan leva upp till allt hans mun lovar. För han saknar inte självförtroende, om man säger så...

Med det säger jag godnatt till mina kära ordbrukare världen över. I avkrokar och metropoler som Mellösaa, Askersund, Aspås och Lövstabruk. Ha det!

 

Kvasthilda

4 februari 2019 21:56

Säger hej till dig också. Ska lyssna till vad Herr Carlsson har att säga. Jag gick ju i skolan med en av hans bröder (nästan samma årskull om man ska vara petig) - som var medlem i det eminenta punkbandet P-nissarna :) O just det. Låg på BB samtidigt som hans ehhhh. fru? Fd fru? Fd var det nog. Typ. Minnet är inte vad det en gång var :)
Springer på honom på Faluns uteserveringar ibland - om o när man råkar befinna sig där samtidigt, givetvis. hahahahahaha!

Skidbyxor... Tja, har ingen kass relation till dem. Faktiskt. Hade ett par svarta i gymnasiet jag älskade. Vardagsbrallor till en tonåring. Till såna stickade tröjor som hela Saltkråkangänget bar. Fast skogs/lime/olivgrön.

http://malmdamm.bloggplatsen.se

Göran

5 februari 2019 08:13

Javisstja, Saltkråkan var ju fin reklam för elastabrallorna. Alla ungarna där bar ju såna i vinterscenerna. Plus stickade tröjor.

 

Gun

6 februari 2019 13:01

Dom minns man elastabyxorna😀. Har inget dåligt minne av dom och alla andra hade lika dana... men värre var det för mig att ha polotröja. Jag bara drog i kragen fick inte sitta åt och så är det än idag. Inget får sitta åt över framsidan av halsen och det beror att jag har struma. Troligtvis fanns det redan då men ipptäcktes senare i livet. Galonbyxor älskar barnen att använda på min förskola🤗. Gun

http://anthilias.bloggplatsen.se

Göran

6 februari 2019 21:52

Ja, "Smaken är som baken - den går i vågor!", brukar min tama husmekaniker säga. Men vi har kanske alla våra hat- och älsklingskläder. Polotröja bar jag med glädje för det hade Svenne Hedlund i Hep Stars. Däremot fick jag aldrig tag på en sån där kofta med mönstrad knappslå som Svenne också hade.
Bra att dina dagisbarn gillar galonisar för de är ju rasande praktiska för de vuxna. Och skyddar ju även barnet mot väta även om jag inte fattade det fullt ut som fyraåring. Som sagt...; Jag var ju "stora karl´n"!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...