Jag har varit tyst ett slag. Haft lite bloggtorka. Några dagar då jag börjat på inlägg men blivit avbruten och tvingats iväg på annat eller helt enkelt tröttnat på mina egna ord och kasserat utkasten. För skrivit har jag gjort flera gånger.

Bara att konstatera att jag, precis som Timrå IK, hamnat i en formsvacka. Och det är väl ganska meningslöst att kräkas fram inlägg "bara-för-att".

Kanske hamnar även detta försök i papperskorgen, vi får se.

Inte är det heller ett dugg konstigt att jag känner mig låg och allmänt oinspirerad. Kan man annat med en sådan arbetsgivare. Det råder anställningsstopp och såväl ekonomichefen som inköpschefen, IT-chefen, chefen för utvecklingsavdelningen har slutat liksom den avdelningschef som jag hade störst respekt för. Deras chefsposter ersätts nu av personalchefen och den tidigare chefen för vad man kallar "ständiga förbättringar". Två man chefar alltså för sex avdelningar och då är ingen av dem ens speciellt kompetent!

Men man klarar fortfarande av att sätta rejäla käppar i hjulen för oss som arbetar på golvet. Orkar fortfarande med att skapa kaos genom idiotiska förändringar och framför allt genom att lägga på oss mer arbete.

Nästan så man hoppas att Trumps sanktioner slår igenom fullt ut om en vecka och företaget tvingas stänga ner produktionen. I så fall, har man sagt, så ska den stängas på ett sådant sätt att det blir hyfsat lätt att starta upp den igen. Vad det sedan innebär för oss vet jag inte säkert men en arbetskamrat påstår envist att de är tvungna att permiottera oss med full lön i väntan på uppstart. Och det skulle jag inte alls ha något emot som det känns nu.

Om de däremot säger upp oss så är det ju A-kassan som gäller och då blir det hårt.

Men... Om man ska köra igång produktionen igen efter x antal månader så behöver de vår kompetens och uppsagda människor söker ju jobb och många får säkert också. Då blir det svårt för min arbetsgivare att rekrytera. Eftersom vi är den enda fabriken i sitt slag i landet så växer inte kompetensen på träd direkt. Och det är väl vad som talar för att vi får gå hem med lön åtminstone för en tid.

En annan anledning till att jag känner mig stukad och deppig är ju namnet på månaden; November!

Satans förbannade jävla fucking skit-november! En av årets absolut värsta månader i min bok. Mörkt och blött och vilken dag som helst kan snöhelvetet vara över oss också.

Därför tröstade jag mig (och sonen) med mat idag. Rimmad fläsklägg med hemlagat rotmos är bland det godaste jag vet och det lagade jag till middag idag. NÅT roligt måste man väl få ha!

Har skrivit förr om krönikören och författaren Torsten Ehrenmark som lär ha sagt att "All glädje utan rotmos är konstlad glädje". Vet inte om jag håller med helt och hållet men nog förgyllde rotmoset min onsdag i alla fall.

Nu väntar jag bara på att hästarna ska springa färdigt på Åby och Solvalla i veckans V86-tävlingar samt att (förstås) rätt hästar är först över mållinjen i alla loppen. SKulle dessa åtta rätt sedan inbringa några vackra miljoner på mitt konto så får väl Trump göra som han vill. Då skiter jag i det och spontanpensionerar mig själv med omedelbar verkan.

Från bloggen tvivlar jag dock på att jag kommer att pensionera mig helt så länge jag lever och andas. Så ert hopp, kära ordbrukare i slott och koja, får väl stå till att det kanske inte blir så många år till.

Eller så låter ni helt enkelt bli att läsa! Vi lever ju ännu i ett någorlunda fritt land!

 

skogsnuvan

9 november 2018 07:35

November är en skitmånad. Det kan jag hålla med om för nu har man inte sett solen på flera dagar och halt och jävligt är det och mörkt dessutom. Precis som du så går jag ner i en mörk svacka och vet inte vad jag ska skriva om och inga fina bilder går det att ta. Allt ser precis lika ut. Idag är det fredag och jag ska fara till Hammarstrand och äta lunch med DansBritt och det är säkert jättegod mat som det alltid är på vårt hotell men dock inte rotmos som är en av mina favoriträtter faktiskt.

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

 

Gun

11 november 2018 09:03

Håller med om att det är en trist månad November. Jobbigt när man pendlar till jobbet med dimma, mörker och regnet. Man har inte en chans om det dyker upp ett djur på vägen! Bloggtorka får man ha😀 och rotmos är gott!!
gun

http://anthilias.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...