Söndag kväll i ett vintrigt Medelpad. Det kom ju så fort i år. Och så mycket! Jag gissar att det ligger ungefär 20-25 cm nysnö på marken här utanför fönstren. Mitt syndastraff kallar jag den!

Syndastraff därför att det där djuret i min ryggrad som en del benämner "latmasken" har lyckats varje dag sista tiden med att övertala mig att detta inte är dagen då jag släpar vinterdäcken uppför källartrappan och åker till däckverkstaden. Jag har alltså fortfarande sommardäcken på trots att jag haft all tid i världen att få dem monterade.

ALlt jag behöver göra är ju att få in dem i akterkastellet på Madame Citroen och köra till den lilla verkstaden som skiftar däck på en grisblink för bara 150 kronor. När jag hittade dem härom året lovade jag mig själv att aldrig mer hålla på och slita med domkraft, fälgkors och bräckjärn för att byta till däck som passar säsongen.

Äldre sonen skulle ju komma hit på middag idag så jag gick ändå ut mitt på dagen och sopade bort snön från min franska förjeslagerska. Tänkte att uppe på stora vägen (gamla E4) är det säkert saltat så jag borde kunna ta mig till Lidl och fylla på det som fattas. Och jag tog mig både upp och ut på vägen men insåg snabbt att jag borde hållit mig hemma. 

Så efter att ha vänt om och parkerat Madame blev det promenad till Tempo, min närbutik. Som har ett ganska begränsat utbud men kompenserar detta med högre priser. Men det kanske var bättre att betala några tior extra och veta att man inte gjorde vägarna osäkra för mig själv och andra trafikanter.

Så nu håller jag tummen för att det slår om och åtminstone gator och vägar blir snöfria tills jag fått på dubbdäcken.

Lilla dotra firade 24 år idag och jag lagade mat jag aldrig lagat till henne och hennes storebror.

En lammstek, inhandlad på Willys till mycket bar pris, fick bakas i ugnen och till denna fick son och dotter potatisgratäng som uppskattades mycket. Det har jag lagat många gånger men lammstek var första för mig. Och eftersom jag själv försöker äta LCHF gjorde jag specialmat åt mig sjjälv, nämligen en likadan gratäng som de åt fast utan potatis. Fick ett tips av en man jag vet är duktig i köket att man kunde byta ut potatisen mot rättika. Som då knappt innehåller några kolhydrater. Och det blev helt ok!  Visst tycker jag, personligen, att äkta vara är ett strå vassare men rättika går faktiskt också bra. Och det hade jag inte ens smakat innan, än mindre tillagat det!

Imorgon är det arbetsdag och om det inte kommit ännu mer snö då så tar jag nog Gud i hågen och kör så försiktigt det går till jobbet. Likaså på tisdag och onsdag. Men senast torsdag ska dubbdäcken monteras!

Så håll alla tummar ni har, kära ordbrukare, för att lyckan står mig bi och jag klarar att hålla Madame Citroen på vägen till dess. Ha en fortsatt fin söndagkväll så ses vi igen när andan faller på...

Den (andan, alltså) har ju inte fallit på så värst ofta de senaste veckorna men det kan lätt förklaras i  ett enda ord; NOVEMBER!!! Man mår så den här tiden på året. Tur att det snart är advent så det blir lite ljusare!