Som jag tidigare informerat mina kära ordbrukare så är hösten här. Med allt vad det innebär av krispiga morgnar, solnedgång mycket tidigare än annars. Samt svampplockning förstås, detta kära nöje. Som dock inte gett upphov till några större gkädjesprång än så länge...

Men hösten är ju så mycket mer. Hösten är också långkokens årstid och det har jag ägnat en del av dagen åt. Igår på förmiddagen blev jag plöltsligt så sugen på Boeuf Bourgignon som jag lärde mig laga av Morberg i TV för nåt år sedan.

Nu blev tiden för knapp igår efter att jag suttit och jobbat med protokollet från skyddskommittén som vi fortsatte i fredags. Så därför beslutade jag att skjuta upp det till idag.

Det är ganska mycket pyssel innan allt ligger och puttrar i samma gryta men det är värt besväret. Min söndagsmiddag kunde inte ha varit bättre. Och mycket mat blev det. Matlådor för både mig och sonen.

Och den grytan är ju dessutom rena hälsokosten med 4-5 vitlöksklyftor, svamp och en massa annat gott. Om du inte har smakat så råder jag dig att försöka själv. Googla efter Boeuf Bourgignon på Per Morbergs vis.

Igår då jag sökte fram receptet för att kolla om jag behövde handla något till det upptäckte jag att en annan sån där maträtt som jag hört mycket talas om egentligen är samma sak. Jag talar om Coq au vin (Tupp i vin, på svenska). Jag kunde då inte upptäcka någon egentlig annan skillnad än att denna görs på kyckling istället för högrev.

Men lita på att jag tänker försöka mig på att laga även det.

Nu sitter jag här och vilar mig i form för match. Om ungefär trekvart springer GIF Sundsvall in på Studenternas IP i Uppsala för bortamatch mot Sirius.

Jag har faktiskt varit där på match en gång i tiden. 16 år gammal följde jag med min far för att se Sirius mot den tidens dominanter av svensk fotboll, Åtvidaberg. Som hade t.ex Roland Sandberg, Benno Magnussom m.fl i startelvan. Min störste idol vid den åldern, Ralf Edström, hade dock lämnat för proffsspel i Holland så honom fick jag inte se.

Och "Åtvid" gjorde förstås processen lika kort med Sirius som jag hoppas att giffarna gör idag. 0-3 eller möjligen 1-3 har jag för mig att matchen slutade. Sirius åkte ur direkt och kom inte tillbaka förrän i år.

Nu åker man dock definitivt inte ur. Fast nästan alla "experter" dömde ut dem i förväg. Även om man förlorar idag är man långt före giffarna i tabellen. Vi får fortsätta kriga för kontraktet och en trea idag vore en bra början!

Så... kanske man ska gå och börja förbereda lite kaffe och fälla persiennerna i väster så man slipper sol i ögonen.

Vi ses igen, kära ordbrukare! När ni minst anar det dyker jag upp igen. Vare sig ni vill eller  ej!

Nu var den där igen när jag loggade in. Ni har säkert sett den själva, den där lilla flashrutan där man kan flagga lite extra för att folk ska läsa ens blogg. Någon har satt i system att flasha en kvinna där med namn och bild samt texte om att hon varit med i TV-programmet "Stalker" och vill ha uppmärksamhet till varje pris.

Som jag ser det finns det två möjlighete. Endera är det hon själv som lägger ut det där stup i kvarten (bloggen har samma text men bara ett enda inlägg med texten jag nyss beskrev) och då är det kanske helt enkelt så att hon inte är riktigt tillräknelig. Eller så är det någon annan som hatar just den kvinna så intensivt att man vill hänga ut henne på det sättet. Ibland undrar jag om "bloggplatsen.se" inte har några moderatorer som håller efter de allra värsta avarterna och direkta olagligheter. Och just det faktum att man lägger ut fullständigt namn, adress och telefonnummer talar väl för att det i själva verket är någon annan som är stalkern... Finns det ens någpn "admin" på bloggplatsen?

Eller är det bara jag som är löjlig och borde strunta i mobbing av för mig okända personer? 

Nej, mobbing har jag själv upplevt och önskar ingen annan att behöva vara med om det. För mig var det värst under lågstadietiden och upp i fjärde eller femte klass. Sedan vände det.

Men ingen, ingen, INGEN ska behöva utsättas för sånt där.

I lokalpressen läser jag om hur SD;s vice ordförande Julia Kronlid besökt min grannstad i norr, Härnösand och dess domkyrka. Där har man sedan länge en matta med regnbågsmönster för att markera att alla är välkomna i kyrkan. Ganska fint, tycker faktiskt jag.

Men se det tyckte inte SD;s vice ordförande. Förvånad? Hand upp!

Nej, precis!

"Regnbågen är egentligen en biblisk symbol men inte med det här syftet", säger hon i intervjun. Det får mig att tänka på deras inställning till invandring och invandrare. Typ; "Jag är inte rasist men..."

Så om jag får lägga några ord i hennes mun så blir det... "Jag är inte emot HBTQ-personer men... i kyrkan hör de inte hemma. 

Själv känner jag att "Jag är inte emot Sverigedemokrater men.... Jag håller dem gärna utanför alla beslutande församlingar som riksdag, kommunfullmäktige och landstinget!"

Följaktligen tror jag nästan att jag ska bryta en gammal vana att inte rösta i kyrkovalet. På något parti som inte delar SD;s uppfattning om vem som ska få vara med i våra kyrkor m.m

Om några månader fyller jag sextio år. Under min levnad har det hänt massor, inte minst inom kyrkan (som jag är medlem av utan att vara ett spår religiös). När jag var barn var det ytterst ovanligt med kvinnliga präster. Under mina tonår och ett tag till också hade äldre präster rätt att vägra prästviga kvinnor. När homosexuella ville ha samma rätt till samlevnad under namnet äktenskap fanns också många som vägrade viga samkönade par.

Mycket har ändrats men SD vill tydligen lägga i backen även här och försöka återskapa idyllen från 1950- och 60-talen även på detta område. 

Och då kan man undra vilka fler områden de vill backa på. Ska vi ha hela sextiotalspaketet och återgå till att arbeta och gå i skolan även på lördagar. Ska alla TV- och radiokanaler utöver de vi hade då förbjudas?

Nej, det tror jag inte alls att de vill. För då är vi inne och tassar på de fria marknadskrafternas farvatten och där är nog SD överens med resten av borgerligheten att den får man inte röra. De rika måste få tjäna mer och mer pengar!

Och.... Sen är det ju så att vi inte kan vända tillbaka! Vi måste acceptera att tiden går och allting förändras. 

För femtio år sedan gjorde även jag stora ögon och vände mig om när jag såg en människa med mörk hy. Idag känner jag många människor från alla möjliga delar av världen och har lärt mig att vi inte egentligen är mer olika än äggen när skalen är av. Inuti är äggen likadan oavsett färg på skalet! Vita hästar, hundar eller katter är inte smartare än bruna eller svarta.

Så tänk en gång till om mattan i Härnösands domkyrka! Jag avslutar med att citera Mark Levengoods ord från invigningen av den för några år sedan... "Sveriges minsta domkyrka har Sveriges största hjärta!"

Höstens första helg är snart till ända och jag hoppas att ni alla har firat högertrafikens 50-årsdag ordentligt. I bloggens backspegel ser jag att jag skrivit om det en gång förut så jag behöver kanske inte ägna det så mycket energi.

Men... jag kan ju inte undanhålla från er den låt som vann tävlingen som Lennart Hyland (var det väl...?) höll i TV om bästa temalåt för omläggningen. Jag var så säker på att det var Streaplers som spelade den så jag blev lite förvånad då jag såg att det var en annan grupp som jag helt hade glömt - The Telstars.

Så varsågoda, kära ordbrukare, här kommer en skopa nostalgi!

Så kunde det låta då! Och jag undrar om inte sångaren i gruppen senare (eller tidigare) också figurerade i Streaplers

Någonstans i mitt förråd finns den där vinylsingeln förmodligen kvar. För jag vet att en släkting köpte den åt mig som present några månader senare då jag fyllde tio år. Vid det laget var den redan uttjatad och om jag minns rätt blev jag kanske en aning besviken att det inte var någon roligare platta i paketet. Men väluppfostrad som jag var visade jag förstås inte det utan var glad och tacksam som man skulle vara då man fick något.

Och fick något fick jag ju även igår. Min arbetsgivare fortsatte sitt 75-årsfirande med middag på fin resturang för personalen. Den andra av tre sådana evenemang. Jo, för på en arbetsplats med skiftgång måste man ju se till att alla får en möjlighet att delta i firandet.

Så ihop med 70-80 andra Kubal-anställda besökte jag resturang Grankotten på Norra Stadsberget igår och käkade rödbetsgravad lax, ryggbiff med potatisbakelse och panacotta med färska bär.

Man bjöd på vin till maten och konjak till kaffet så bilen lämnades hemma och min tama husmekaniker körde mig till festen. Efter avslutad middag drog vi ner på stan och diverse ölhak uppsöktes.

Bland annat fick jag bevittna hur människor jag känner med växlande framgång sjöng Karaoke på Sundsvalls kanske mest klassiska ölbar, Daltons. 

Roligt och trevligt var det och för ovanlighetens skull rann några stora starka genom min strupe innan jag bröt upp vid halv tolv (Jo, gubben börjar bli gammal!) och unnade mig en taxi hem.

Tiden är nog förbi när man ostraffad kunde festa en hel natt och ändå må någorlunda bra dagen efter. Vilket jag såklart var väl medveten om - därav det tidiga uppbrottet.

Därför var jag också förhållandevis pigg då jag steg upp vid halv nio och redan vid 12;30 var jag på plats i träningslokalen på jobbet för att plåga kroppen med ett mördarpass i gymmet.

Efter förrättat värv kände jag mig ganska nöjd med att jag faaktiskt kom iväg och att jag inte var ett dugg bakis. Så då blev det en dusch innan jag vände tillbaka hem.

Under kvällen fick jag sedan glädjas åt vårt svenska fotbollslandslags seger med 4-0 mot Vitryssland på bortaplan. 

Så just nu är livet kanske inte en så dum idé ändå!

Ha det gott, kära ordbrukare, tills vi ses igen! När det blir finns det ingen som vet....