Jorå...s´att...! Söndagen lider mot sitt slut och en ny arbetsvecka börjar imorgon bitti. Dagen har innehållit en del matlagning men nu är kalopsen infryst liksom merparten av den karré jag ugnsstekte på låg värme i förmiddags.

Ingetdera blev dock middagsmat eftersom Stockholmsdottern är i stan. Hon ringde på eftermiddagen och frågade om skjuts till närmsta Willys-butik. När jag plockade upp henne var hon hungrig så jag föreslog att vi skulle äta sushi på stadens bästa sushiresturang innan vi handlade.

Lunch för henne - middag för mig. Samt chansen att få umgås en stund med mitt äldsta barn. Barnet ifråga fyller trettio år nästa lördag och är alltså inte så mycket "barn" längre. Men för en förälder blir de ju aldrig riktigt vuxna och jag förhörde mig noga om allt som hänt i hennes liv sedan vi senast träffades. Hur det går med den tilltänkta pojkvännen och hur det går på jobbet. Märkligt att man har så svårt att släppa taget och inse att de är vuxna nu och klarar sig själva.

Sushi har jag ganska nyss lärt mig uppskatta. Däremot förstår jag inte varför man ska äta med pinnar. Jag menar... har man uppfunnit kniv och gaffel så fattar väl alla att det är överlägset pinnarna så varför i herrans namn ska man lära sig äta som man gjorde i Japan och Kina för flera hundra år sedan? Jag klarar då inte av det och tänker fortsätta att äta med samma sorts "gläfsjärn" som jag alltid gjort eftersom jag uppfattar detta som det civiliserade sättet att käka.

Kanske är jag gammalmodig, kanske är jag ovillig att lära mig nya saker. Men att äta med pinnar har jag testat flera gånger utan att lyckas något vidare och därför väljer jag vårt eget sätt att få i oss maten.

Men sushi är gott! Låt vara att det bara är rå fisk och lite ris men med soya och wasabicreme blir det njutbart. Jag kan till och med få i mig sjögraset och den inlagda ingefäran.

Därmed stänger jag åsiktsfabriken för idag och återgår till att fundera över andra viktigheter. Såsom vattnets betydelse för sjöfarten eller något annat intressant. Sköt om er, kära ordbrukare, för det tänker jag göra!

 

skogsnuvan

12 juli 2017 20:52

När jag var i Kina skrattade dom åt mig när jag försökte äta med pinnar. Kinabror har lärt sig äta rätt bra med pinnar men så har han ju varit där i 7 år också. Precis som du så vill jag nog äta med kniv och gaffel. Gammaldagsa eller inte men så är det.

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Göran

12 juli 2017 20:55

Precis! Jag menar... När utvecklingen tillhandahåller mer praktiska verktyg för att äta - varför ska man då hålla på och lära sig äta på det primitiva sättet? Det vore ju som att sälja bilen och köpa en häst och en trilla! Hur värmer man en häst i motorvärmarstolpe?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...