Ännu en midsommar lagd till handlingarna. Det blev fäbodvallen i år också, precis som ifjol. Vi hann precis upp för att se dem resa stången som lövats och majats (försetts med blommor) liggande på bockar först.      

Därefter skuttade ett antal vuxna och barn omkring en liten stund och sjöng om både små grodor och rävar som raskar över isen och jungfru skär tills de vuxna upptäckte att barnen tröttnat och smitit iväg. Jag råkade ha lite kontanter i plånboken så dessa tog jag med för att förslösa dem på lotterierna och därmed gynna stugägarföreningen lite grand. Och för första gången i mitt liv lyckades jag hitta två vinstlotter bland dem.

Så nu är jag stolt ägare till ett knallorange badlakan samt en reflexväst storlek XL. Systerdoterdottern på fyra år hade också tur och vann både en flaska duschtvål och en annan flaska som innehöll såpbubbor. Gissa vilken hon var gladast över!

Det såldes varmkorv med bröd också liksom kolbullar med fläsk och lingonsylt men jag och resten av mitt sällskap avstod eftersom vi skulle äta hos min syster efteråt. Men tipspromenaden gick vi och det var fruktansvärt svåra frågor i år. Jag brukar vara rätt bra på sånt, är väl hyfsat allmänbildad men i år var det flera frågor jag gick bet på.

Vår enda levande moster med man var också med och översta bilden nedan visar dem, systerdottern och min syster i färd med att gå frågeslingan.      

På bilden i mitten är det min systerdotterdotter som förbereds för ponnyridningen av sin pappa och mamma och längst ner är hon tillbaka från ridturen med ett belåtet ansiktsuttryck.

Då vi nästan var på väg att gå hejdades vi av en barndomsbekant som ropade och frågade om vi ville gå in i den stuga som min mormor hyrde under dryga fyrtio år och där jag spenderade många av barndomens somrar. Han kände nämligen mannen som äger den nu och visste att han hade nyckeln med sig. Så Lena (syrran) och jag fick gå in och titta och jag måste säga att det mest var en sorglig syn. Ingen har bebott huset på närmare fyrtio år och tapeterna håller på att få ge efter för tyngdlagen. Den gamla vedspisen stod kvar men alla möbler var borta och ersatta med sånt som jag gissar att ägaren kastat ut från sitt eget hem i slutet av 70-talet. Förfallet, med andra ord. Men ändå lite roligt att få se det från insidan en gång till i livet.

Efter diverse småprat med gamla bekanta från barndomsåren traskade vi tillbaka till syrrans och svågerns och bjöds på god mat. Diverse småplock som synes på bilden nedan plus grillade kycklingvingar och västerbottenspaj. Mumsigt värre, alltihop. 

Efter maten skulle vi gå ner till sjön en sväng men jag avstod från den promenaden eftersom kvicksilvret hade sjunkit så mycket då solen försvunnit bakom trädtopparna. Istället lät jag min kära Madame Citroen få ge mig en mjuk och bekväm åktur hem. Och här sitter jag nu, ganska nöjd med min midsommarafton. Smuttar på en single malt av samma sort som senast jag gjorde det (samma flaska för övrigt).

Hoppas att mina kära ordbrukare från norr till söder har haft det minst lika trevligt som jag och att också ni vaknar imorgon utan kopparslagare innanför tinningarna. Det blir en liten "virre" till då den här är slut men sen åker korken på igen. Och då är det väl bara att gå och lägga sig!

Sov gott Sverige - Var du än är!

 

skogsnuvan

24 juni 2017 12:08

Så mysigt med en fäbovall. Här finns det inte en enda fäbovall kvar tyvärr. Allt är förfallet och bara karlhyggen runt omkring. Jag har slutat att göra midsommarstång för det är ett väldigt arbete med att plocka alla blommor och blader och många vill ha en stång men ingen verkar vilja göra en.Idag regnar det som sjutton och jag har tänt i kaminen för det känns lite rått och kallt inomhus

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Göran

24 juni 2017 12:14

Ja, det är en unik plats. Bönderna som ägde marken hade kor och fäbodstintor där ända in på femtiotalet. Jag minns det inte själv men syster och bror som är 6 och 7 år äldre kommer ihåg både korna och Märta, den sista stintan. Husen står kvar men det är nog bara en tidsfråga innan de rasar ihop om inget görs för att räddda dem.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...