Inga stora events men totalt sett en ganska bra dag. Som har gått i helt i skyddets och säkerhetens tecken.

Först ordinarie arbetsplats i sex timmar som jag tillbringade en stor del av tillsammans med skiftlagets nye medarbetare som började idag. Han har funnits i företaget i några år men jag kände honom inte alls innan. Men de första timmarna imorse kamperade vi ihop medan jag gav honom hans första skyddsutbildning. Nu vet han var alla brandlarm sitter, var nödutgångarna finns samt hur man undviker att kortssluta mellan ugnsraderna. Vi snackar 160 kA (eller 160 000 Ampere på renare svenska) så att kortsluta där är inget man vill för då...Då smäller det rejält!

Efter en liten fikapaus gick vi sedan skyddsrond på mitt förslag till chefen eftersom jag tyckte att det ger lite mer information om hur vi jobbar med skydd och säkerhet.

Därefter var det möte i den centrala skyddskommittén, företagets högsta beslutande organ för allt som rör skydds- och miljöfrågor. Ett ganska bra möte dessutom. När det var över hade jag ett mer privat möte på tre man hand med vår personalchef och säkerhetschefen som också basar över portvakten. Där erbjöds jag att få vara sommarvikarie i portvakt och reception och telefonväxel till sommaren.

Jobba dagtid med full skiftarbetarlön, alltså. Och jag tackade ja. När man kommer up i mina år är det ganska skönt att slippa varma fabriken under sommarmånaderna. I receptionen kan jag sitta i shorts och kortärmad skjorta och sandaler om jag vill. Uppe i verket är det dubbla lager kläder som gäller. Ja, just det, långkalsonger, byxor, långärmad undertröja plus skjorta. Lägg därtill hjälm, visir, andningsskydd och skyddsskor med stålhätta samt handskar så förstår ni kanske vad jag pratar om.

Visst, det blir lite mindre ledigt men jag slipper jobba nätter och jag slipper hettan och dammet.

Ett erbjudande till fick jag också. Vår personalchef och jag är gamla bekanta. Under ett par år på 90-talet jobbade vi väldigt tight ihop och lärde känna varandra till den grad att vi inte räds att säga vad vi tycker till varandra. Senast året har hon ett par gånger påpekat att jag lagt på mig en massa kilon sen dess och sagt att bara jag säger till så har hon hjälp att erbjuda åt mig. Så nu ska jag få en viktcoach som förhoppningsvis ska hjälpa mig att krympa några storlekar.

Jag tackade ja även till det. För hur jag än försöker så får jag liksom aldrig nån riktig kontinuitet i mina försök. Därför beslöt jag att ge det en chans. Personalchefen pratade väldigt varmt om henne (coachen) så jag tänkte att om nu företaget är villigt att betala för det så ska jag såklart ta chansen. Exakt vad hon ska göra, hur hon ska hjälpa vet jag inte men det är absolut värt ett försök i alla fall. Jag menar... ingen blir ju yngre och det blir inte lättare med åren. Snarare tvärtom!

Sist måste jag få tipsa om ett bra TV-program. Har ni inte sett "Brynolf & Ljung" i TV4 så gör det nästa torsdag. Såvida ni inte kan se det via TV-play eller på digitalbox direkt. Det är alltså två ganska unga män som sysslar med magi. Korttrick och liknande. Och jag har aldrig sett nåt som liknar det de gör.

Visst, jag är inte dummare än att jag fattar att allt är illusioner, att de lurar ens ögon och hjärna. Men det går liksom inte ens att komma i närheten av att fatt hur de bär sig åt.

I och för sig knäckte jag enkelt ett av de trick de gjorde ikväll men resten är fullkomligt obegripligt. Där jag avslöjade dem skrev den ene ett tal på en papperslapp som de gav till Anja Pärsson att hålla i sin slutna hand.

Sedan de Anjas fru/sambo att ta pulsen på henne och räkna pulsslagen högt. Vid 18 sa den andre stopp och sa att det gått 15 sekunder men tiden visste ingen annan. Därefter pratade de på och räknade sen ut att antal slag per minut var 72. Därefter plockades fram lappen ut Anjas hand och på den stod det förstås 72.

Tricket var ju att stanna Anjas räkning på 18 (eftersom 4*18=72) för ingen annan höll ju koll på sekunderna. Och de pratade också hela tiden så ingen hann liksom med någon eftertanke heller. Jag misstänker alltså att det kanske inte alls gått precis en kvarts minut när de stoppade Anjas räkning. Så då var det ju lätt att skriva talet 72 på lappen innan!

Att jag gillade och gillar ännu (fast han inte längre finns kvar här på jorden) skribenten Åke Cato kan knappast ha undgått någon som läst här under längre tid. Av honom har jag, som sagt, knyckt ordet ordbrukare.

En annan Cato, nämligen Cato den äldre verkade som politiker och statsman i romerska riket L.F.Kr (Långt före Kristus) och sägs ha avslutat varje anförande i senaten (romarnas riksdag) med orden "För övrigt anser jag att Karthago borde förstöras". (Karthago var en gammal fiende till Rom men jag vet inte riktigt vad staden heter idag eller om den ens finns. Men jag undrar om den inte låg i nuvarande Tunisien)

Därifrån hämtade jag inspiration till slutorden jag använt på sistone om USA;s president som jag inte gillar ett enda dugg. Han visar en människosyn som jag tycker är minst sagt ovärdig en president i världens mäktigaste land.

Därför... anser jag fortfarande att Donald Trump borde avsättas! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...