Ikväll möttes två eurpeiska nationer i åttondelsfinal i Europamästerskapet i Frankrike. På ena sidan stod England, ett land där man ser sig själva som en av världens stormakter inom den gröna mattans schack. Ett land med 54 miljoner invånare vars manliga hälft alltså är potentiella råvaror till deras stoltaste landslag.

På den andra planhalvan stod Island, en liten ö i Skandinavien med 330 000 människor i total befolkning och med en svensk som högst ansvarige ledare för fotbollslaget. Kan det sluta på mer än ett sätt?

Nej, inte teoretiskt, åtminstone! Teoretiskt ska lilla Island vara en munsbit för ett landslag som Englands.

Så...vilken tur att verkligheten inte vet ett skit om teori eller statistik. För vikingarna från vulkanön i norra ishavet knäppte självaste Drottning Elisabeth på näsan genom att slå ut dem med två mål mot ett!

Är det konstigt att så många människor älskar fotboll (och annan idrött också, för all del) när sådant kan hända mitt framför våra ögon. "It ain´t over til the fat lady sings", säger man i USA syftande på att operasångerskorna som sjöng deras nationalhymn efter avslutade matcher i football eller baseball ofta hade en ansenlig fysisk resonnanslåda att bära runt på.

Det glömde visst engelsmännen ikväll då det var meningen att de skulle göra processen kort med de där vikingarna från vulkanöarna nordost om dem.

Lars Lagerbäck från lilla Alby i Medelpad är deras ledare och OM han ställt upp i presidentvalet där så hade han vunnit. Ingen svensk, ingen människa överhuvudtaget, är just nu mer populär på Island än denne eftertänksamme svenske fotbollstränare. 

Han började som assisterande kapten till Tommy Söderberg för att själv få huvudansvaret då Tommy klev av. Och knappast någon svensk idrottsledare har varit mer utskälld av media. TROTS att han uppvisade resultat som slog de flesta andras. För sex eller sju år sedan ersattes han av Erik Hamrén som, med facit i handen, inte alls lyckats lika bra. Det som Hamrén gjorde bättre var väl att få Zlatan Ibrahimowitch att återvända till vårt landslag.

På gott och ont! För visst är Ibra en fantastisk spelare men han ville inte underkasta sig Lagerbäcks totalfotboll där laget var större än individen. Kanske satsade Hamrén lite FÖR mycket på att hans stjärna skulle leverera och tappade därmed en eller två generationer av hyggliga svenska landslagsmän som bara stod och tittade på och undrade vad Zlatan skulle hitta på.

I Lagerbäcks isländska landslag finns ingen Zlatan. Där finns ett gäng hårdjobbande fotbollsspelare som är beredda att offra en tand eller två för att vinna matcher. Inga världsstjärnor men 11 grovjobbare som gärna går på hörntänderna de sista minuterna om det är vad som krävs.

Det skulle förvåna mig storligen om inte sagan tar slut när de ställs mot värdlandet Frankrike i kvartsfinalen. Fast föresten, varför inte? Kunde de slå ut England så är ju fransmännen förvarnade om att det här är ett gäng som inte viker ner sig i första taget. Grattis Island!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...