Måndag morgon. Eller kanske det snarare ska kallas förmiddag när klockan är runt elva. Av mina storvulna planer på att storstäda mitt kök har än så länge blivit platt intet. Tack och lov är jag fortfarande utrustad med ett djur som bor i min kropp och av många vanvördigt kallas Latmasken.

Den började redan vid uppstigningen att övertala mig att det inte är så bråttom med det där. Den frågade mig om inte städningen kan vänta några timmar, dagar, månader eller år. Och jag var inte sen att instämma att smutsen går ju ingenstans. O-ordningen finns kvar så inte är det någon brådska egentligen.

Jag längtar ju inte precis efter att göra det utan det är den där känslan när det är gjort och färdigt som lockar lite. Ni vet då man känner sig nöjd med sig själv ett slag medan Ajax-doften sugs in genom näsborrarna.

Jag behöver handla lite också, det är slut på färska grönsaker. Och då kan jag ju passa på att köpa nån miljö-ovänlig produkt som fort och geschwinnt rengör ugnen i min spis. Något har bubblat över och bildat en sotig fläck på botten av den och det ryker då det blir varmt. Inte så trevligt.

Men inte heller den går ju någonstans utan ligger där den ligger tills jag tar bort den. Veckan är nästan helt ledig, bara torsdag "förstörs" av möte i den centrala skyddskommittéen på jobbet. Men det handlar ju bara om några timmar och ger ju några nya friska komptimmar på kontot så det får väl gå.

Vilket då osökt leder min tanke tillbaka till att det inte är någon panik med den där städningen. Ska ju inte börja jobba igen förrän den 25;e. Om nu ingen stackars skiftledare ringer och vädjar att jag ska komma och jobba extra.

Alltså... när jag nu ändå är ledig så länge... Varför stressa så? "Gör aldrig idag vad du kan skjuta upp till imorgon!" är ju en klassisk gammal sanning. Och skjuter man upp det tillräckligt länge så kan det till och med hända att någon annan gör det så man slipper helt och hållet.

Lite smuts i hörnen har ju ingen dött av. Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete, säger man ju också.

Det räcker för mig! Räcker för att övertala(?) mig själv att....;

Manana...

Sen...

Eller imorgon...

Kanske.

Ha en härlig måndag, kära ordbrukare i Töreboda, Robertsfors, Siljansnäs och Timmernabben. Vi ses igen. När jag får tid och ork! Och inspiration...

 

Flanören

15 februari 2016 13:00

Latmasken, kan naturligtvis vara en biologisk förklaring.
Men jag brukar kalla det för att visa karaktär.
När grannarna kommer ut på torsdag kväll med sina gräsklippare, då gäller det att vara principfast, inte följa med strömmen.
Inse, att det går lika bra att slå nästa vecka, då märks resultatet mycket bättre och gräset är bättre att kompostera eller jordförbättra med.
När de plockar fram tvättutrustning och vattenslag till bilvasken, då gäller det att stå för det fantastiska bilköp man gjort, varken blir smutsig eller rostar.
När de går med rumporna i vädret och försöker dra upp små ynka gräs och ogräs, gäller det att intala sig, att arbetet blir mycket enklare när man har rediga plantor som följer med bättre.

Eller som humoristen Ronny Eriksson sade; "Det är aldrig för sent att ge upp"

ha det gôtt broder
Kjell E

Förstår att våra favoritlag ligger i samma serie,
jag har alltid varit Leksing, ibland en prövning, men mestadels behagligt.

http://www.nabbsjuan.bloggplatsen.se

 

skogsnuvan

20 februari 2016 17:35

Den där latmasken har sökt sig till mig också. Istället för det jag planerat blev jag liggande i soffan och såg på en gammal Åsanissefilm men det är väl ok för mig för jag kan göra det jag tänkt imorgon eller nästa dag eller nästa dag eller.....

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Göran

20 februari 2016 22:09

Precis! Vad är det egentligen för fel på "sen" eller "imorgon"?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...