Fastan är över. Började avbryta så smått i förrgår för att igår återgå till fast föda helt och hållet. Det gick bra hela vägen och även om jag inte är lika euforiskt energisk som första gången jag fastade så känner jag mig mycket piggare.

Det märktes särskilt under mitt träningspass tidigare idag, allt gick liksom lättare.

Och när på året behövs lite extra power om inte just i dessa årets mörkaste dagar. Det är väl ungefär en vecka kvar av utförsbacken nu innan vi når botten och det vänder tillbaka mot ljuset igen.

Och eftersom gympasset var veckans första innehöll dagen även en uppstigning på vågen som berättade för mig att det nu finns åtta kilo mindre av mig än vid invägningen till tävlingen för en månad sedan. 8 kg på en månad är 2 kg i veckan vilket är ett helt ok resultat. Nu tar jag väl dagens notering med en liten nypa salt eftersom jag precis har avslutat fastan och då tappar man så mycket vätska att det kan se mycket ut på vågen. Nästa vägning är mer intressant.

Hur som helst så känns det bra inombords varje gång jag tvingat mig att träna och idag belönade jag mig själv med att ta en rejäl stund i bastun också efteråt. Dessvärre satt jag kanske lite i längsta laget för då jag klädde på mig efteråt såg jag att jag var rödögd som en mört (brukar bli det om jag bastar för länge, fråga mig inte varför).

Då jag kom hem hade dotra börjat förbereda sin älsklingsrätt till middag, stuvade makaroner med stekt rimmat fläsk, så då gjorde jag ostgratinerad blomkåls- och broccoligratäng åt mig själv eftersom jag inte äter pasta just nu. Och inte var jag ett enda dugg avundsjuk på deras mat, tyckte faktiskt att de borde varit avundsjuka på min. Den gratängen med stekt fläsk eller bacon till skulle man nog kunna bjuda kungen på, så mumsigt är det.

Och mätt blir jag på bara hälften så mycket som jag satte i mig innan fastan så det är nästan bara positivt just nu.

Ja, förutom det där förb... mörkret då, förstås!

I nämnda mörker ska jag om en stund ta en promenad till närbutiken och köpa frimärken till och posta mina julkort. Ifjol blev inga kort skickade men däremot fick jag själv ett oväntat kort som jag där och då lovade mig själv att återgälda i år. Min yngsta halvsyster, som jag inte har eller haft så mycket kontakt med genom åren, hade skrivit ett kort till mig och jag blev så glad över det att jag ringde henne och pratade en stund. Så i år ska både hon och mina andra två halvsyskon få julkort från mig.

Därmed tillönskas mina kära ordbrukare en angenäm onsdagkväll och natt tillsammans eller var för sig, ni väljer själva! Ha det gott i Hyllie, Skarpnäck, Torekov och Korpilombolo!

 

skogsnuvan

19 december 2015 21:53

Så många kilo.Det var inte illa det. Här ligger snön kvar och det har varit några soliga fina dagar så mörkret känns inte så betungande. Däremot är det jobbigt med halkan. Ska iväg till flyget i Sundsvall och hämta sonen imorgon och jag gruvar mig en kanske kan jag övertala Kinabror att köra. Han som har nya vinterdäck och bra bil.

http://skogsnuvan.bloggagratis.ses

Göran

19 december 2015 22:13

Klart brorsan ställer upp! Inte för att jag känner honom mer än utifrån dina beskrivningar men jag tror det ändå. Här nere vid kusten är det isigt på mindre gator och vägar men 86;an är säkert isfri hela vägen.
Vi hade vitt på marken för några dagar sedan men nu är det bara isen kvar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...