http://www.mikewaxman.se/2015/06/13/11114850-alla-lyssnade-inte-pa-mor-far/

Måste lägga in länk till detta genialiska inlägg. Bilden i sig är inte alls rolig men med den bildtexten blir den närmast hysteriskt kul. En av de bloggar jag gillar att läsa och just detta inlägg tycker jag förtjänar lite extra uppmärksamhet! 

Eller vad tycker du?

EN annan länk jag kände att jag måste lägga ut är den här...  

Anlednigen är att då jag gick hem ikväll efter att ha liftat med en arbetskamrat till Statoilmacken här ovanför kände jag så tydligt doften av blommande hägg. Samtidigt som jag såg i villaträdgårdarna hur syrenerna blommade för fullt. Häggen är alltså på väg att blomma ut medan syrenerna precis startat sin blomning.

Det fick mig att känna att jag måste ge mina kära ordbrukare möjligheten att själva upptäcka storheten hos min husgud Lundell. Låten ligger ju verkligen rätt i tiden. Vi befinner oss ju precis där just nu - mellan hägg och syrén!

Annars känner jag efter att ha läst andras bloggar om mina hjärtefrågor att jag måste återkomma till ett av mina favoritämnen - den svenska rasismen och SD;s inverkan på den.

"Är´nt e kônstut" som jag skrev för en tid sen att... Det finns ett enda parti i Sveriges riksdag som har infört nolltolerans mot rasism. Men ändå är det just detta parti som lockar flest rasister...??? Och som är allra mest fokuserade på att tala om att de INTE är just rasister.

Vad är det som gör att de andra etablerade partierna inte känner samma behov av att tala om att de INTE är rasister?

Jag räknar kallt med att mina kära ordbrukare är minst lika smarta som jag och därmed själva kan räkna ut hur det förhåller sig med den saken. Och låter därmed det hela bero...

Rasism är för mig det kanske allra sämsta av sidorna av oss människor. Flera gånger tidigare har jag ifrågasatt om de där som är livrädda för afrikaner, asiater med mera har tänkt igenom sina åsikter. Om de är konsekventa och vägrar köpa t.ex ägg med bruna skal, hundar eller andra husdjur med mörk päls etc.

För enligt deras logik är det just de ljusa färgerna som är lite bättre, lite smartare, lite mer acceptabelt.

Men äggen smakar ju exakt likadant oavsett färg på skalen!

Och hundarna är inte dummare för att deras päls är brun eller svart så varför skulle människor vara sämre/bättre beroende på hudfärg eller religion?

Religion är ännu en sån där konstig sak som jag inte fattar mig på. Idag är många svenskar livrädda för islam. Tror att muslimer är jättefarliga p.g.a att deras tro inte är exakt likadan som vår. Men frågan är snarare om någon religion orsakat mer lidande och plågor än just kristendomen. Hur många liv har inte släckts, hur många liv har inte förstörts i kristendomens namn?

Tänk över det innan ni fördömer islam eller andra trosinriktningar. Religioner i sig är inte alls farliga - det som vi ska akta oss för som pesten är extremism och fundamentalism.

Islam är en fredlig religion, liksom kristendom, judendom eller whatever. Det som gjort religionerna hotfulla är fundamentalisterna, extrremisterna.

För egen del känner jag att det obegripligt att så många i vår upplysta tid fortfarande behöver ha dessa låtsaskompisar. För mig är Gud, Allah, Buddha eller Jesus ungefär lika trovärdiga som Robert Lind i Kramförs eller "Hemlige Mållgan" i böckerna om Alfons Åberg.

Naivt? Ja, kanske det. Men i så fall skäms jag inte alls över att vara just naiv.

Så sköt om er, kära ordbrukare i Nianfors, Mårbacka, Kårböle och Mattmar! Ses gör vi säkert igen. Nån gång!

Sista lediga dagen idag. Imorgon bitti är det jobbdag igen. Men å andra sidan... När skiftcykeln slutar på tisdag morgon så är det dags för 14 dagars ny ledighet. Över midsommar till och med!

Vad jag ska göra på midsommar vet jag inte alls ännu men det kommer att lösa sig. Bara jag slipper skutta runt ett lövat kors och leka små grodorna och vi äro musikanter eller liknande. Tänk, jag har alltid hatat de  där danslekarna!

Idag närmar jag mig 60-strecket så numera kan man ju hålla sig undan. Men även i min barndom tyckte jag att det där var en plåga. Jag avskydde det!

Men det fick man ju liksom inte. Man var ju barn. Och barn förutsattes av i och för sig välmenande vuxna att tycka om de där danslekarna på jul och midsommarfester. Jag var väl kanske undantaget som bekräftade regeln.

För mig var den enda anledningen att besöka de där festerna efter jul att man brukade få en godispåse med sig hem efteråt. Allt det där andra kunde jag gott vara utan.

Inte heller är jag särskilt förtjust i allsång, vilket många verkar tro att alla svenskar älskar. Jag tycker mest att det känns pinsamt att kroka arm och gunga i sidled eller att ömsom stå och sitta till August och Lotta.

Nej, man är väl en jävla tråkmåns förstås! En gammal surgubbe som inte gillar de där företeelserna. Jag tänker ibland på hur jag med åren mer och mer liknar min egen farsa. Som jag upplevde som vansinnigt trist under framför allt tonåren. Men ju äldre jag blir destor fler likheter hittar jag mellan honom och mig själv.

Så vad ska man då hitta på för att sätta lite sprutt på surgubben? Tja, häll i honom några skvättar god whisky i trevliga vänners lag så kan han stundtals berätta riktigt roliga historier till exempel. Eller i alla fall såna som folk skrattar åt lite mer än det där pliktskyldiga artighetsskrattet som man brukar ge dem som drar vitsar som man läste i nån tidning innan man ens gått ut mellanstadiet.

Håller jag kanske på att bli korrekt...?

Det var ordet min far troligen hade använt om sig själv. Korrekt och behärskad hade han nog sagt om någon frågat. Och... ja, han jobbade faktiskt som kamrer också i många år. Om något yrke förknippas med tråkighet så är det väl de numera utdöda(?) bokhållarna och kamrererna. Eller finns dessa titlar fortfarande?
Har ni sett nån platsannons där man söker bokhållare eller kamrerer? Nej, det heter nog någontig amerikanskt och fint numera. Lärlingar finns dock ännu men bara på arbetarenivå. Lärlingar på fina kontoret heter "Trainee" eller möjligen praktikant. 

Inte heller har man sammanträden längre. I tidig barndom minns jag att det hände att pappa stack iväg igen när han ätit middag med familjen för han skulle på nåt sammanträde. Men ordet som sådant tror jag är pensionerat nu.

Som så många andra ord.

Det är otroligt egentligen hur mycket språket förändras under en människas liv. Jag kommer ihåg hur jag som liten ibland såg gamla svenska filmer i TV och det hände att jag frågade min mormor om de verkligen pratade sådär förr i tiden. För att inte tala om skriftspråket...

De "voro, gingo och fingo" istället för var, gick och fick men enligt mormor var det mest bara i skrivet språk. Hon hade i alla fall aldrig träffat någon som pratade sådär. Om jag minns rätt. För som sagt så börjar jag ju närma mig min ålders höst. 

Men förhoppningsvis infaller den inte ännu på bra många år. Med lite tur kan jag kanske få uppleva hur andra ord försvinner och nya tillkommer. För det går ju fort det där! Ta bara 90-talsordet "yuppienalle" om mobiltelefoner.

Min syster kallar fortfarande ibland sin mobil för "nallen" men förutom henne var det många år sen jag hörde någon säga det ordet. Det ordet fick en kort livstid, några år bara!

Men det kanske är bra att det förändras. Utveckling och förbättring kräver ju förändring men förändring är inte alltid en garanti för utveckling eller förbättring.

Se där! Jag satte mig här för att jag tillfälligtvis var göra-lös och tror ni inte att jag lyckades snickra ihop ett fullständigt onödigt blogg-inlägg trots att jag inte hade något att skriva om.

Men den som är dum nog att läsa det får ju faktiskt skylla sig själv, det finns ju en slump-knapp. Föresten ännu ett ord som kommit med internetanvändningen. På 60-talet fick man nog leta i åratal om man försökte hitta en slumpknapp eller ett snabel-A, Vet ni föresten vad det sistnämnda heter i Norge? Där säger man inte snabel-A utan Alfakrull! Är inte det ett oerhört mycket mer sympatiskt ord för e-postmärket? Jag tycker att vi adopterar det ordet och börjar säga det istället för tråkiga snabel-A.

Därmed tackar jag för visat intresse och tillönskar ordbrukarna en riktigt fin fortsatt torsdag. Ta det vackert med ärtsoppan och pannkakorna. Själv ska jag inte äta varken eller. Lite grillad kyckling blev det över igår så den får nog bli middag på nåt sätt idag. Vi ses! När andan faller på...

Denna bild togs tidigt imorse. Ja, faktiskt innan det ens blivit "tidigt"! De flesta kallar det natt när klockan är femihalvtre på morgonen. Då råkade jag se genom en skada (hål) i väggen mot vattnet att en enastående vacker soluppgång över Sundsvallsfjärden pågick utanför fabriksväggarna.

Så eftersom tid fanns just då körde jag ut den stora gula sidolastaren och tog bilden här ovan.

Min mobilkamera är inte alls dålig och jag är inte missnöjd med bilden men... Eftersom jag var där så vet jag att kameran ändå inte riktigt gör soluppgången rättvisa. I verkligheten var det ännu vackrare.

Sista natten är avklarad för denna gång och jag har sovit i ett par timmar. Men, som alltid då dygnet ska vändas tillbaka är jag trött på ett alldeles särskilt sätt. Och känner att jag knappast kommer att åstadkomma några storverk idag. Så det är skönt att det är röd dag. Något jag också tänkte då jag tog bilden - att den passade under rubriken "Röd dag". För det är ju söndag idag fast det är lördag.

Stillsamheten präglar och kommer även fortsatt att prägla nationaldagen för min del. Om en stund ska jag gå och smojsa ihop någon sorts marinad till de revbenspjäll som chefsekonomen inom mig skrockade glatt åt då jag kom över dem på min närmaste ICA-butik för endast 29:90 kr/kg igår. Det fanns bara två förpackningar kvar så jag skyndade mig att snappa åt mig båda innan någon annan gjorde det. Så det får bli middag åt mig och dotra idag plus att det kommer att bli massor över att frysa in och spara till "en regnig dag" som engelsmännen säger.

Önskar därmed mina kära ordbrukare en fortsatt underbar lördag i Skattungbyn, Motala, Limhamn och Kaunisvaara.

PS. Efter att ha kollat genom bilderna så lägger jag till en som är tagen lite tidigare och är lite skarpare.

Här går man omkring mellan vaggan och graven i väntans tider. I väntan på ett av årets allra största evenemang. Om någon dag på året borde vara storhelg så är det väl just den dag som jag och många med mig nu otåligt väntar på och längtar till.

Nationaldagen? Neeeej, såklart inte! Den är ju bara strunt!
Jag talar förstås om dagen då överskjutande skatt, som det så vackert heter, når de lyckligt lottades konton.

"Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen!", utbrister Broder Tuck i den Disney´s tecknade Robin Hood-film när de snott åt sig lite av Prins Johns orättmätigt överkomna skatter.

Men jag tror ju varken på Gud, Allah eller ens Robert Lind i Kramfors så jag tycker att vi ska ösa kärlek och tacksamhet över skatteverkets personal istället eftersom det är de som administrerar det hela. Prisa skatteverket, alltså! För skatteverket tror jag på. Jag tror att de finns! Och (kanske,,,) vill oss väl!
Det kan säkert vara trevligt också för skatteverket att få uppleva folkets kärlek. För utbetalningsdagen är väl den enda dagen på året då många människor älskar just detta statliga verk. Annars är de inte så jävla poppis, precis...

Kanske fler verksamheter borde få en egen dag. Och då särskilt de som inte direkt förknippas med glädje och njutning.

Tänk er t.ex Svensk Bilprovnings dag. Eller Folktandvårdens!

Hur många gillar att besöka nån av dessa? Nej, just det! Så kanske är det dags att vi gör dem lite mjukare, lite snällare. Fäör båda finns ju faktiskt till för vårt eget bästa även om få förknippar dem med nån större glädje.

Nåja, det var bara en tanke...

Men det är ju av sådana som denna blogg lever. Tankar och betraktelser från en amatörfilosof står det i rubriken och när jag ser tillbaka på mina dryga sex år som bloggare så känner jag ändå att jag nog har levt upp till det jag en gång skrev i presentationen. Nåt om att jag ville försöka blanda humor och ironi med djupaste allvar och att från gräsrotsperspektiv försöka skildra världen som just jag ser den. Nåt om livet som singel, ensamstående förälder varvat med TV, politik och sport. Allt det där har jag ju skrivit om men har jag tidigare berört skatteåterbäringen?

Tja, det får väl vara hur dte vill med det. Nu är det i alla fall gjort och jag ska avsluta för att ta mig nåt att äta så jag står mig till den traditionsenliga matbeställningen på jobbet.

Sista natten ikväll, ju! Och då är det alltid hämtmat för skiftlagetl. Det lutar åt grekisk sallad för mig.

Och efter den sexdagars frivecka som följer på denna sista natt är det bara två dagskift och lika många nätter som skiljer mig från nästa 14-dagars ledighet. Över midsommar, hör och häpna!

Det blir min första helt lediga midsommar sedan jag åter blev skiftarbetare för fem år sen. Undrar just vad jag kommer att göra av den...

Det tål att tänkas på! Men innan dess har vi ju den stora dagen, kanske den största av dem alla.

Utbetalningsdagen!

Så jag hoppas alla mina kära ordbrukare får en rejäl slant tillbaka av farbror staten så ni kan förlusta er på det sätt som just ni vill. Sköt om er i Mellansel, Nykroppa, Valdemarsvik och Stenungsund!