Idag lider jag lite grann av... Nej, föresten, lider gör jag inte alls. Men vi kan säga att jag idag upplever en lättare variant av vad finnarna kallar krapula. Vet inte varför jag tycker mer om det ordet än vårt eget för samma sak som är baksmälla eller bakfull.

Och eftersom den är såpass lindrig så lider jag inte. Jag bara betalar priset för gårdagens festande och det var det värt, kan jag säga. Jag åkte båt igår kväll och åt och drack gott i trevliga arbetskamraters sällskap.

I tre och en halv timme skvalpade vi omkring på havet utanför Sundsvall och några tycktes tävla om vem som kunde spola i sig flest pilsner på kortast tid.

Och visst rann det några starköl även genom min strupe medan jag, med växlande framgång, konverserade mina medresenärer. Dock inte fler än att jag aldrig kände mig onykter men då vi åter trampade fosterjorden kände jag ändå att det fick vara nog. För tjugo år sen kanske jag hade hakat på något av alla de nybildade små gäng som just då var bästa polare i världen och fortsatt att läska mig på stadens pubar och krogar

Men man är ju inte tjugofem längre, eller ens fyrtiofem, så det blev att jag steg av bussen några hundra meter hemifrån strax efter klockan tio på kvällen och promenerade i sakta mak hem till lugnet och friden.

Där möttes jag av dotterns katt som tydligt uttryckte att han var glad att se mig. Och jag tänkte att det är inte alla förunnat att få komma hem till nån som är glad att se dem.

Om så bara en lurvig kattoxe. Som föresten egentligen sket i vem som kom genom dörren så länge denne (jag) kunde ta ner påsen med torrfoder och fylla på hans tomma matskål. När det var gjort upphörde hans intresse för mig och han flyttade helt sitt fokus till matskålen.

En ganska stillsam kväll alltså men ändå känns det i kroppen och framför allt i huvudet idag. Det är nog så att tiden är förbi då jag ostraffat kunde festa halva natten och ändå vakna pigg och rask nästa dag.

Men jag mår, som sagt, inte så dåligt att jag ångrar något eller ens sitter och lovar mig själv att "aldrig mer". Tvärtom känner jag, som jag var inne på inledningsvis, att det var det värt!

Och det lär inte upprepas i brådrasket heller. Rent statistiskt så dröjer det mellan tre och fem år till nästa gång så då får man ta denna lindriga form av krapula. 

Krapula är föresten inte det enda ord jag tycker att vi borde låna in från just finska språket. Jag tycker också att deras kraftord "perkele" är väldigt uttrycksfullt. Mycket bättre än våra svenska svordomar som man ofta behöver en hel ramsa av när man slår sig med hammaren på tummen eller så. Men för de ordkarga finländarna räcker det med ett enda ord. Perkele!

Perkele är dessutom ingen riktig svordom, inget djävulsåkallande ord, enligt finnar jag talat med om saken. T.o.m en präst får säga perkele utan att riskera att hamna nån annanstans än i himlen när han dör.

Varför har inte vi nåt sånt ord?

Men det man inte har eller kan köpa kan man ju låna. Så jag fortsätter att låna både krapula och perkele.

Nu ska jag ta reda på om en god och närande frukost på bacon och stekt ägg kan förbättra min fysiska status en aning. Det brukar kunna göra det, har jag för mig.

Så de kära ordbrukarna tillönskas fortsatt trevlig helg i Vittangi, Kårböle, Furusund och Smålands stenar. Njut av våren medan vi har den!

 

skogsnuvan

31 maj 2015 13:06

Jag kan nog hålla med dig fast bara ett av orden är jag bekant med och det är perkile. Vi hade många finnar här när jag var ung och vi umgicks ju med dom ganska ofta och perile hörde man ju då och då och tog efter och det är verkligen ett bra ord. Idag kan jag nog använda det när jag tänker på hur blött det är i potatsilandet så vi inte ens kan harva där. Känns som det blir ett väldigt sent vårbruk

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...