Det har sina förtjänster att blogga, har jag tänkt ibland. Ni vet den där texten strax under presentationsrutan till höger "För ett år sedan" eller fler år också för den delen. Där blir man ibland påmind om när saker hänt i ens liv och just idag ser jag att det är tre år sedan familjens gamla katt, Daisy, lämnade oss efter 18½ år.

Så länge var hon visserligen inte en del av min familj, hon var redan fem år då hon kom som "fosterkatt" eftersom hennes första ägare inte vågade släppa ut henne där de bodde i Stockholmsområdet. Så hon fick flytta till Sundsvall istället och levde alltså i hela 13 år och 6 månader till här hos mig.

Jag har alltså ägnat henne en del tankar idag och kommit fram till att av alla katter som funnits i min närhet genom livet är det egentligen bara hon som har en liten egen plats i hjärtat.

En personlighet var hon, på många sätt. Hon kunde t.ex tala om när hon ville gå ut eller komma in efter utevistelse genom att hoppa upp och dra ner dörrhandtaget med framtassarna. På samma sätt lärde hon sig också att ta sig in i mitt sovrum när jag låg och sov om hon behövde väcka mig för dörröppning eller bara dela säng med mig.

Hon hade också ett minspel som jag (tror jag) lärde mig att tyda ganska bra. De flesta katter jag träffat genom livet har bara ett ansiktsuttryck, vad jag kunnat märka åtminstone. men Daisy hade många.

Att skola om henne till innekatt som jag hade tänkt då jag flyttade till lägenheten där jag nu bor visade sig vara helt omöjligt. Hon hoppade ut från balkongen så fort hon fick chansen. Så på på kvällarna den vårvintern fick jag helt enkelt gå ut och ropa hem henne innan jag kröp i säng. Och hon svarade alltid då jag ropade. Man kunde höra henne jama långt borta men hon fortsatte att svara så jag hela tiden kunde höra hur hon kom närmare. Smart katt!

Idag har sista kattungen flyttat ut så kattbeståndet är nere i tre stycken nu. Dotterns två och sonens rödgult strimmiga försynta kattherre. Båda hanarna är "hyvlade" så nu blir det inga fler ungkullar, hoppas jag.

Jodå, de är söta att titta på och så men... Inga katter är så söta att det väger upp allt de förstör. De här senaste marodörerna har pinkat i sängar, ena soffan och då och då i lådan också och hade de bara fått några dagar till på sig så hade de säkert ödelagt min nya säng som tydligen lämpar sig för att vässa små kattklor på.

Dagens andra inlägg, ungefär lika onödigt och ointressant som det första närmar sig därmed sitt slut och jag ska önska godnatt till mina vördade ordbrukare i slott och kojor land och rike runt.

Sov gott i Hammenhög, Ragunda, Hjälta och Oxie! Eller var din säng nu råkar stå...

 

gun

28 juli 2014 09:56

Katter i all ära... men det är inte kul att få sitt hem förstört!
Grannkatten har tagit över här med och vaktar ordentligt:). Bra, för möss finns det gott om.
Blir som en dagbok när man skriver som man kan gå tillbaka och läsa i. Snart vet man inte vad man ska göra med denna värme.... inte en droppe regn har kommit fast de lovade!!!
gun

http://anthilias.bloggplatsen.se

Göran

28 juli 2014 10:02

Lika illa här! Torrt som på en IOGT-fest. Det åskade ordentligt häromdagen och en halvmil härifrån fick de ett rejält skyfall. Men hit kom det inte. Jag skulle faktiskt välkomna ett par svala regndagar nu. Särskilt som jag börjar jobba imorgon...

 

skogsnuvan

31 juli 2014 08:34

Jag har också haft en katt som var som din, nästan en människa fast bättre. Hans namn var Oskar. Varje dag vid 4-tiden mötte han mig vid vägen in till huset när jag kom från jobbet. Vi gick våra promenader runt badstrandsrundan och han klättrade upp i träden och hoppade ner på mig. Dessutom gillade han att vara med i bastun och han älskade ölkorv och pripps blå i bastuskopan. En förunderlig katt. Just nu är jag kattvakt till en rädd och fjaskig katthona som inte alls är på samma sätt. Det är alldels rätt. Det bästa med bloggen är att man kan se vad man gjort andra år för man glömmer så fort.

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Göran

31 juli 2014 14:38

Precis! Du uttrycker det bättre än jag!
Glömde skriva att Daisy gärna också följde med på skogspromenader men stannade och protesterade om hon tyckte att jag gick för långt hemifrån. Inte för att hon blev trött utan hon blev lite osäker och rädd. Då brukade jag stanna och ropa på henne tills hon kom och hoppade upp i famnen. Det var så jag fattade att hon kände sig lite rädd för jag kände hur hjärtat bultade. Men efter lite klappar och lugnande prat kunde man fortsätta och hon följde med utan knot.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...