En vecka har nästan nått sitt slut liksom en fredagkväll som innehöll både VM-kval i fotboll, Gustafsson 3 trappor i TV4 och Skavlan med gäster. Och inte vilka gäster som helst - husguden Ulf Lundell hade kommit dit till min förvåning.

Och än mer förvånad blev jag då han tycktes ganska bekväm till mods i Fredrik Skavlans gästfåtölj. Jag brukar alltid reagera på att Lundell verkar så obekväm i intervjusituationen. Att han liksom inte tycks gilla att sitta och vara huvudperson på det sättet. Lite märkligt kan det tyckas eftersom artister ju egentligen har valt att vara offentliga men just han ser alltid så bortkommen ut då han är huvudperson.

Står han på scenen och sjunger och spelar är det en helt annan sak - då är det hans jobb. Som han ibland tycker är så kul att han bjuder oss på det där lilla extra som gör konserten minnesvärd av en eller annan orsak.

Och att döma av publikens reaktion i Skavlans studio ikväll så hade han många fans där för han fick faktiskt stående ovationer. Det har jag aldrig sett i det programmet.

Veckan som snart gått har innehållit både arbete (söndag och måndag natt) och fritid. Jag har hunnit se mitt kära Timrå IK förlora två gånger samt se Sveriges fotbollslandslag vinna (med viss möda) över Färöarna. Lite som om Tre Kronor skulle ha problem att besegra Tanzania i en hockeymatch.

Jimmy Åkesson sägs vara orolig över rasistiska uttalanden från sina partikamrater... Jag som trodde att det var den egentliga grunden för deras arbete. (Typ... "Jag är inte rasist MEN....") Men jag kan förstås ha fel...

Under veckan har dessutom en liten bit av Sverige gått ur tiden. En av symbolerna för min barndoms/ungdoms folkhem Hasse Tellemar har dragit sin sista suck.

De som inte själva upplevt hans version av "Ring så spelar vi" på lördagsmorgnarna har nog svårt att förstå hans storhet. Själv minns jag lördagsmorgnarna i mina yngre år med värme och glädje. Man satt som klistrad framför radion och hoppades att han skulle lotta fram Medelpad som det landskap som fick ringa och få en fråga samt önska sin favoritmusik. En enda gång, och då var jag nog i 25-30-årsåldern försökte jag att ringa men kom bara till telefonslussen.

Tellemar var nog nästan lika stor som Hyland fast de jobbade i olika medier. Och när "Ring så spelar vi" var slut kom Melodikrysset och sen Kanske på Svensktoppen. Och på söndagarna var det Frukostklubben med Sigge Fürst.

Ja ni, kära ordbrukare, det var tider det. Då kunde man gå på posten också när man fick lust. (Kommer ni ihåg Posten?)

Nåja, det är väk bara att lära sig leva i den nya tiden men visst undrar jag ibland liksom Lundel...

"Är vi lyckliga nu?"