Den så föraktade månaden november är inne i senare halvan. Tack för det! Det betyder att det "bara" återstår 3 till plus december innan de månader jag har mer fördragsamhet med är tillbaka. Och efter att ha varit ovanligt varm (november försökte alltså smöra lite för oss) visar sig november idag från sin mer normala sida. Frost på mark och bilar men jag har satt i kabeln till motor- och kupévärmare så bilen ska vara varm och skön när jag åker och handlar om nån timme.

Därefter ska jag iväg och fira lilla dotterns 18-årsdag. Herreduminskapare vad åren går, hon satt ju i gåstolen alldeles nyss och skaffade sig bulor och blåmärken i skallen genom att köra i 90 knyck rakt in i köksbordet och annat.

Jag har alltså bara ett omyndigt barn nu. Alltså är jag gammal då...

Tja, det är väl bara att gilla läget och skaffa basker, gungstol, tax och filttofflor. Smått senil har jag ju varit i många år redan så den biten är ju redan fixad. Likaså har jag kommit bra in i det där med att tycka att "det var bättre förr"!

Det jag måste öva på är väl att spela bingolotto, tycka om dragspelsmusik samt att tränga mig före i köer i diverse sammanhang. Men jag får väl börja idag när jag åker till Maxi med äldre dottern.

Men det där med taxen tror jag vi spar med ett tag. Det får räcka att jag ska vara hundvakt över helgen åt den hundfröken som gästbloggade här för ett tag sen.

Sätta upp ilskna små lappar i tvättstugan måste jag nog också bli bättre på. Men... det var ju rent och snyggt när jag började imorse. Men vänta bara, nästa gång kan jag säkert hitta en liten dammtuss!.

Svårare att lära sig blir nog att köpa gammalt bröd bara för att det är halva priset på det eller skrapa möglet av ostar eller ur syltburkar som min morfar gjorde på sin tid.

Men förhoppningsvis har jag dryga elva år på mig att öva innan det blir skarpt läge så att säga. 10/12 2022 går jag nämligen i pension. Om jag lever då. Och om man fortfarande FÅR pensionera sig vid 65 då. Vill minnas att regeringen mumlat nåt om att höja pensionsåldern. Så vem vet, man kanske har 25 år kvar att jobba...

Nåja, allt det där får vi ju se så småningom om man bara får leva och ha hälsan. Nu ska jag hänga tvätt!

Ha en makalös fredag, kära ordbrukare i Kumla, Pnomh Pehn, Bastutträsk, Sao Paolo och Kyoto. Eller var på jorden ni nu befinner er. Vi ses och hörs! När andan faller på...