Dagens rubrik är titel på den underbara film jag såg igår kväll tillsammans med min yngre dotter. Hon hade tjatat länge om att hon ville se den och lite motvilligt sa jag ja igår. Motvillig p.g.a trötthet, inte för att jag inte ville!

Men det var värt besväret. Jag funderade på vägen hem över hur man sätter etikett på den och kom fram att det bästa sättet att beskriva den är; Den VARMASTE film jag sett åtminstone på väldigt länge.

Berättelsen handlar i grunden om tillblivelsen av Glada Hudik-teatern, en teatergrupp för utvecklingsstörda och skådespelarna kommer just från den gruppen. Jag har hört grundaren Pär Andersson (eller var det Johansson?) berätta i flera olika sammanhand om hur det började. Han ifrågasatte varför man hållit på i åratal att försöka lära dem knyta skor när det inte gick och varför man inte istället lät dem göra saker de klarade av och tyckte var roligt.

När filmen äntligen började efter eoner av reklam och trailers på andra filmer hördes fniss och nedsättande kommentarer från några tjejer i (som jag tror) nedre tonåren och det gjorde mig lite illa berörd. Det verkade som om de betraktade filmen som nån sorts freak-show. Men de tystnade ganska fort, förstod att det här handlade om människor med talanger mer än om människor med begränsningar.

Det skrattades en hel del men snyftades också då och då runt om i salongen och när ljuset tändes efteråt var det nog ingen som ångrade att man sett den.

Så om du som läser har en bio i närheten som visar denna film så gå och se den så fort som möjligt. Den värmer ända in i hjärtat och det kan vi behöva i vår allt kallare värld.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...