Så var det då dags att summera sommarsemestern 2010. Imorgon är det åter dags att stiga upp klockan fem med ett lyckligt "Äntligen!" och hasa sig iväg till gruvan. Slit och släp 40 timmar i veckan i bortåt 11-12 månader innan nästa långa ledighet.

Fast... med all säkerhet kommer jag rätt snart att ha en hel del mer fritid eftersom jag nästan säkert kommer att bli skiftarbetare i någon form i höst.

Semestern alltså! Upplevelsemässigt är den en jätteflopp, har egentligen inte gjort nånting alls. Det i sig är inget problem för mig personligen, jag tillhör inte dem som absolut MÅSTE flänga runt på muséer, spelmansstämmor, sevärdheter, marknader eller ens badstränder. Själv är jag ganska nöjd med att bara ta det lugnt, låta dagen komma till mig som den vill ocg göra ingenting. Det är mer det dåliga samvetet gentemot barnen som inte fått åka iväg ens på en dagtur till Furuvik. Men som jag tidigare sagt så fick benbrottet i mars min ekonomi att gå på kryckor långt efter benet åter bar mig. Och tyvärr drabbade det våra semesteraktiviteter. Till nästa sommar ska jag försöka gnida ihop en slant att göra nåt kul med dem för. Får jag bara vara frisk så ska det nog gå!

Annars präglas livet just nu av mycket osäkerhet på diverse områden. Hur det blir med jobb, bostad och annat. Huset jag bor i ska säljas och eventuellt finns det en intressent, min systerson med sambo. Och om det går i lås kanske jag får flytta innan snön kommer som jag helst vill. Men.... sen ska man ju hitta en lägenhet också hos en hyresvärd som godkänner en trots prickar hos "fogden".

Vad jobbet beträffar väntar jag bara på att få veta arbetsinnehållet i min nuvarande befattning. Blir det oförändrat stannar jag och börjar jobba tvåskift. Om inte så vet jag att åtminstone 3 skiftlag av 5 behöver min kompetens så arbetslös blir jag ju inte.

Det kunde varit värre alltså! Men det kan det alltid. Det är väl en av de säkraste sanningarna på jorden att; Det är aldrig så jävligt att det inte kan bli värre!

Sist måste jag skriva av mig ilskan i en annan fråga som det talats om i media sista tiden!

Etablerade politiker, riksdagsmän och t.o.m ministrar börjar diskutera att som i Danmark förbjuda s.k kamphundar. Tala med vilken hundexpert som helst så intygar de att när en hund är farlig så beror det endera på psykisk sjukdom eller också (och otroligt mycket vanligare) på inkompetenta ägare. Och såna kan göra vilken liten söt spaniel som helst till en dödsmaskin. Att de hittills använt Rottis, Pitbull m.fl i första hand är ju för att dessa är lättare att träna till att slåss.

Att svartlista dem löser inte problemet, idioterna väljer bara andra raser.

Det är egentligen en form av rasism fast mot djur och jag tycker lika illa om det som all annan form av rasism. Titta på Cesar Millans program i TV4plus så får ni se, ni som tror att en pitbull automatiskt är en kamphund! Han har ett helt gäng med både Rotweilers och Pitbullterriers och de är hur snälla och fina som helst.

Nej, om det sitter en problemhund i kopplet finns oftast orsaken till problemen i andra änden av kopplet! Så det så! Inför nån sorts körkort för valpköpare istället och se till att inte vem som helst får skaffa hundar!

Nu har jag gnällt ifrån mig för idag och önskar mina trogna ordbrukare en fortsatt angenäm söndag i Gusum, Månkarbo, Trollbäcken och Hunnebostrand!

(Och alla andra jävla städer och bondhålor också)

 

Gubbfan

26 juli 2010 09:25

Du har en poäng när det gäller hundarna.
Egentligen är det för mycket hundar av alla sorter i vårt samhälle.
Det är inte bara buset som skulle hindras från att ha hund, utan många föräldrar skulle låta bli hund eller katt till sina ungar.
Kaniner eller diverse smådjur är väl ok, men djur som skall skötas som barn är jag nog tveksam till.
Det är ett alltför stort ansvar.

http://Gubbfan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...