Nog är det märkligt... Här sitter jag och vet sååå väl att jag borde lägga mig och sova. Vid fem imorgon bitti går larmet! Larmet som anger starten för en ny arbetsvecka. Men det är som att nån naturlag säger att klockan måste bli runt halvtolv för att det ska vara nån idé att ens försöka.

Helgen som gått har varit som en berg-och-dalbana. Fredag och lördag gick åt till att planera och genomföra dotras 16-årsfest. (Vart tar åren vägen? Hon satt ju nyss i gåstol!) Visserligen lagade hon maten själv, eller nästan helt själv i alla fall, men jag behövdes ju ändå till diverse handräckning. För att inte tala om till betalningen av råvarorna och tillbehören.

En trerätters middag var målet och allt gick bra utom desserten. Den gick åt pipsvängen i olika steg och fick panikersättas med en marsipantårta i miniatyr.

Trots att vi var 12 personer om en tårta avsedd för 6-8 blev det ändå en snutt kvar när gästerna gått.

Med tanke på att hon inte lagat mat hemma förut, annat än till sig själv och pojkvännen, så tycker jag hon lyckades alldeles lysande.

Men allt det där andra... Som städning före och efter, dukning och andra förberedelser samt disken som skulle plockas i och ur maskinen föll förstås på min lott. Huset var tomt strax efter klockan sex men först framåt åtta hade jag burit undan allt och plockat in all disk. Tror aldrig man är så ensam som då det ska röjas efter en måltid, oavsett hur många som annars finns här!

Tanken var att jag skulle hälsa på syrran och svågern då men jag orkade inte så det blev soffan där jag rätt snart fick c:a 4 kg bondkatt på magen. Där låg det monstret och gonade sig av min kroppsvärme och den mjukhet som många års vällevnad kan ge åt en medelålders herrmage. Och hon visade sin uppskattning med högljutt spinnande samt att borra sina sylvassa klor i min hud för att riktigt förklara sin kärlek till mig. En liten miss där av vår herre, tycker jag. Alltså det där trampandet och gymnastiserandet av klorna som de ägnar sig åt när de mår gott! Men som en god husse fann jag mig i det och stod ut. Hon vill säkert bara väl!

Nu laddar jag för ännu en vecka i vad jag tror är Sveriges största dammsugare och lite orolig blir jag när jag ser på TV att män visst mår dåligt av att dammsuga! Eller var det kanske ett påhitt av redaktionen för Parlamentet?

Men annars så gäller det nog bara handdrivna så det är säkert ofarligt att köra "den gigantiska holländaren"!

Sov så sött mina trogna ordbrukare!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...