Sen onsdag kväll och snart läggdags. Halva första veckan gjord på jobbet och jag är seeeeg i starten. Har väl kanske med åldern att göra - man är ju inte 25 längre...

Egentligen borde jag väl inte klaga för jag har haft ett fullt acceptabelt läge på jobbet 3 morgnar på raken och inte direkt slitit ihjäl mig. I alla fall inte i jämförelse med hur jag vet att det kan vara.

Jag blev erbjuden ett hedersuppdrag idag. Smickrande men jag vet inte om jag ska ta på mig det. Om jag tackar ja så blir jag ett av totalt 4 huvudskyddsombud på företaget. En på vardera av de största avdelningarna och ett sammankallande som liksom har huvudansvaret för skydds- och miljöarbetet i hela fabriken. Och nu har alltså jag tillfrågats inför fyllnadsvalet om jag vill kandidera.

Och... visst vill jag! Men....

Jag tycker att den som tar på sig såna jobb måste verkligen brinna för upgiften. Och det gör jag nog men frågan är väl om det kanske finns för många "brandsläckare" omkring mig i mitt vardagsliv. Hur ordnar jag t.ex barntillsyn om jag behöver åka bort på kurs en vecka eller två?

Och om jag accepterar och blir vald - hur blir det då när det blir en vakans i portvakten? För den vill jag i så fall gärna vara med och kriga om. Och om man leker med tanken att jag skulle få den så tillhör jag då genast en annan avdelning och måste kliva av uppdraget som HSO redan efter ett drygt halvår.

Lyxproblem? Javisst, absolut är det så med tanke på hur många svåra problem världen av idag har att brottas med. Men ibland klarnar tankarna när man skriver ner dem och den som inte orkar läsa kan ju bara låta bli. Det är ju ett fritt land!

Sen håller visst den lille hypokondriker som bor allra djupast inne i mig (och kommer fram väääldigt sällan) på att vakna till liv. Ikväll har jag känt av lite ont i halsen och en märklig känsla av att vara lite svullen bakom näsan. Och genast infinner sig oron att jag dragit på mig den där svininfluensan.

Får väl hoppas att det bara är en gammaldags hederlig bondförkylning! En sån har jag nog inte haft på 3-4 år så det kanske är dags. Eller ännu hellre att det bara är ett utslag av svensk pjålighet och inbillning. För i såna fall är jag ju pigg igen imorgon bitti och kan kasta mig in i torsdagens utmaningar med liv och lust.

Sov gott, kära ordbrukare, för det tänker jag göra! Godnatt!

 

Gubbfan

27 augusti 2009 09:18

Känns inte som om du skall tacka ja.
Det känns som ett misslyckande om man måste hoppa av ett sådant uppdrag. Bättre att ligga lite lågt och kanske ändå i praktiken påtala sådant som kan vara riskabelt och kanske vara med och påverka.
Att bli en sk grå eminens kanske inte är helt fel

http://Gubbfan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...