Väntans tider skrev jag om igår. Syftande på den så efterlängtade återbetalningen av skam-skatten vi som föddes 1957 tvingades betala hela förra året efter riksdagspartiernas jättetabbe när de höjde pensionsåldern men inte ändrade reglerna för jobbskatteavdraget eller den förhöjda grundavdraget som gällde oss pensionärer.

I flödet på FB dyker det hela tiden upp små jublande glada blänkare från folk som fått sitt besked via Kivra.

Och för nån timme sen fick jag också en avisering till min Kivra-brevlåda.

Ivrig och nyfiken loggade jag in i appen men det var "bara" EON som ville tala om att jag får behålla samma nätavgift det kommande året som förut.

Nätavgift??? Det är ju bara "bla-ha bla-ha", det som Hasse Alfredsson sa om Kanarieöarna i den här sketchen...

"Spik i foten???" En klassiker som håller riktigt bra än idag även om folk under 40 år kanske inte har full koll på vem "Råger Mååår" var

Och genast känner jag mig en aning muntrare. Jag VET ju att beskedet kommer och pengarna likaså.

Men när man först krigat i 8 månader och hört alla undanflykter våra folkvalda kunde hitta på och sedan fått se dem krypa till korset och medge attbeskattningen var orimlig är det lite svårt att uppbåda så värst mycket tålamod.

Jag tycker att jag och alla andra jämnåriga har visat tålamod länge nog nu

Och jag vet så väl att det inte tjänar någonting till att gräma sig över saker som man inte kan påverka.

Så för att få lite annat att tänka på tog jag Thea med mig för nån timme sen och gick ner till den idag folktomma badstranden här nedanför. Det är mulet och 13-14 grader ute så badarna ägnar sig väl åt annat, tänker jag. 

Det gjorde ju istället att den stora gräsyta där bilarna brukar parkeras och även själva sanddsranden blev till lekytor för en liten vit hund och hennes husse.

Jag hade med en boll som hon fick jaga efter. Men ännu har jag inte lyckats få henne att leverera den till mina fötter för att få den kastad en gång till. Hämtar den gör hon och bär den i munnen en bit. Men sen släpper hon den så jag också får röra på mig lite mer. Kanske av omtanke. Eller så fattar hon inte bara.

Och det beror ju, i så fall, mest ppå min oförmåga att lära henne. Och kanske lite även på hennes inneboende terrierlynne. De gillar ju att liksom sätta sig på tvären ibland.

Det gör hon emellanåt även när det gäller situationer där hon vet exakt vad jag vill och kräver av henne.Hittills har jag dock avgått med segern vid 100% av dessa tillfällen. Det blir som jag har bestämt. Det tar bara lite mer tid.

Därmed ska jag gå och se efter vilka val som finns gällande middagsmat. Sen lär jag väl fortsätta att invänta Skatteverkets besked tills jag går och lägger mig ikväll.

Ha nu en riktigt trevlig pig-lördag, kära ordbrukare i Fjärhundra, Påskallavik, Lysekil och Köpmanholmen.

Vi ses!