Lördag råder över Sverige och världen. Dagen innan EU-valet. Och det blir nog så att jag går och röstar på själva valdagen. För helt och hållet har jag ju inte bestämt mig ännu.

Det enda som är tvärsäkert är att inget parti ur Tidötrojkan är aktuellt för att få min röst.

Ska jag vara ärlig så har jag röstat varje gång sen jag blev gammal nog att få göra det. Och till riksdagen alltid på samma parti. Till kommun och landsting/region har jag gjort annat val några gånger men alltid samma parti när det handlar om hela Sverige.

Nu handlar det om Eurpaparlamentet och jag kan inte precis påstå att jag är insatt i frågorna eller vad respektive parti vill. Men så mycket fattar jag ändå att jag inser att de som främst tjänar miljonärer och kapitalägare här hemma har knappast nån annan agenda i EU-parlamentet. Därför går Tidöpartierna fett bort!

Åkessons valdilm har dykt upp under reklampauserna både i TV och på datorn. Ni vet den där han säger att "I vårt Europa bygger vi murar".

Min första tanke när jag såg den första gången var att jag undrade hur de kunde lägga fram det budskapet. Men så insåg jag att det är ju vad de hela tiden velat göra även här i Sverige.

Bygga murar mellan svenskt och osvenskt. Bygga murar mellan fattig och rik. Dock inte så höga murar att man inte kan kasta pengarna man tar från den fattiga sidan till den rika.

Den omvända Robin-Hood-politiken, alltså.

Och ju fler gånger jag hör Åkessons ord desto mer skrämmande blir de. För det är ju precis det de vill! Och hans hejaklack lär väl växa även av de orden. Folk är ju så insnöade numera att allt fler tror på honom.

Det spelar liksom ingen roll vad de hittar på eller vilka skandaler som avslöjas. Jimmie vet precis hur han ska använda offerkoftan för att få folkets sympatier. Och det är kanske det som skrämmer mig allra mest.

Under mina tonår var det den vänsterorienterade flower-power-rörelsen som fick mest uppmärksamhet och de skrämde också många av de som då var i min ålder. 

Men det var ändå en rörelse som handlade mest om kärlek, omtanke och fred på jorden.

Sverigedemokraterna handlare absolut inte om kärlek på något sätt. Utan om missunnsamhet, fientlighet, okunskap om andra kulturer och livsåskådningar. Om att lilla Sverige skulle vara så mycket märkvärdigare än resten av världen.

Men jag måste ju säga att jag är stolt över att leva och bo i ett land som människor vill komma till. Hellre det än ett land som människor flyr ifrån. Men vi är snart ett sånt land om SD får fortsätta härja.

Så rösta enligt er övertygelse, kära ordbrukare! Men rösta inte för fler och högre murar!

Om ett par veckor ska jag ju ut och resa lite igen. Besöka södra Småland och Diö för att vara med på barndopet för mitt första barnbarn. Därför lade jag ut en liten blänkare på FB om det fanns någon som kunde ta hand om Thea över midsommar. Skulle absolut kunnat ta henne med men känner att 9-10 timmar i hundburen både lördag och måndag inte är det optimala för hennes skull. Visst, man får stanna och rasta henne med jämna mellanrum men ändå.

Och jag fick napp från en f.d arbetskompis som bor en bit ut på landet. Enda bekynret var att hans hund, en blandrastik som är ungefär hhälften så stor som Thea, ibland blev aggressiv mot andra hundar.

Så igår packade jag in henne i bilen för att åka och hälsa på P-A (som han kallas ibland) för att se hur de verkade funka ihop.

Och än en gång visade hon mig hur förståndig hon är. Jättelycklig då hon fick syn på PA;s hund. Som dock var mer reserverad. Nyfiken, hon också, men betydligt försiktigare.

Och när de hälsade på varandra tyckte hon kanske att Thea var lite för "på" och gläfste ifrån åt henne. Och tänk, genast backade min lilla Thea och visade respekt. Sen höll hon lite distans men ingen av dem visade den minsta aggressivitet. Så därmed är det bekymret löst.

PA tyckte dock att jag skulle låta förfrågan ligga kvar. Utifall att kanske nån på närmare håll skulle rebjuda sig. 

Der är ju 4,5 ,il till byn där han bor. 

Men jag tror ju att om nån hade velat så hade de redan hört av sig och det känns tryggt och bra att hon får bo på landet i några dagar medan husse är i Småland.

Lördag råder, som sagt. Och drämed är det förstås V75-tävlingar. I Östersund går de av stapeln den här veckan och jag ska förslösa en del av pengarna jag vann i onsdags på att tota ihop en chans till rikedom.

Så håll era tummar för mig i eftermiddag, kära ordbrukare i Lagmansören, Malexander, Tofta och Smygehuk!

Vi ses! Nån gång...

God nationaldag på er, kära ordbrukare! Eller ska jag kanske börja kalla er Sverigevänner istället. Bara för att markera att det där näst största partiet i landet inte har ensamrätt på det ordet.

Nej, jag lär nog fortsätta att använda salig Åke Catos trevliga benämning på mina läsare. Han skulle fylllt nittio år i år om han fått hänga med. Men om jag minns rätt blev han några och åttio innan han lade ner pennan för gott.

Igår blev det ett glatt inlägg som motvikt till all galla jag så ofta spyr över politiker och andra misshagliga personer eller företeelser.

Och jag uttyckte visst även en liten from förhoppning om utdelning på mitt travspel.

Och kan ni tänka er, det BLEV det! Absolut ingen förmögenhet men sex rader med fem rätt gav ändå en femtiolapp per styck. Och 300 kronor tillbaka på satsade 120 är väl ändå mer än godkänt. Särskilt om man räknar om det till procent för då blir det ju över 100% i vinst.

Såna summor tar jag dock aldrig ut utan de får stå kvar och betala för nästa gång jag får lust till spel.

På Facebook har jag sett de senaste dagarna att jag inte är ensam om att tycka att det är sjukt gott om flugor i år. Jag letade förgäves efter min flugsmälla men börjar tro att den kanske gått sönder men att jag glömt det. Eller möjligen om kanske yngstingen fick den med sig när han flyttade ut. 

Så länge han bodde här fanns oftast flugsmällan i hans rum eftersom han är betydligt mer aggresiv mot allt vad insekter heter än jag. Men när det surrar omkring 14-15 st i köket när man lagar mat eller sitter och käkar så blir även jag smått irriterad.

Och när jag skrev närmast ovanstående stycke dök det upp en sån där gammal anekdot som jag inte tänkt på sen många år. Det var en semesteravlösare på jobbet som berättade att hans farfar eller morfar hade listat ut ett eget sätt att avliva flugor.

Han ställde helt enkelt in ett fat med något som lockade dem i microugnen. Nåt som blivit lite för gammalt eller lite sirap/homung eller nåt annat sött. Sen ställde han tidsvredet men lämnade luckan öppen tills han såg att en eller några flög in.

Då smällde han raskt igen luckan och efter vad mannen berättade så knalldog flugan direkt.

Den varianten har jag dock inte prövat och rekommenderar ingen annan att göra det heller.

Med flugsmällan vet jag ju att de inte plågas utan får en omedelbar himlafärd. Hur fort det går med microvågorna har jag ingen aning om. Och flugor är ju faktiskt också levande varelser.

Och apropå nationaldagen så kanske någon minnesgod ordbrukare kommer ihåg en annan liten anekdot jag berättade för ett par år sedan. Just den här dagen.

På en tvärfacklig kurs jag deltog i var det en sjuksköterska som berättade om en morgon då hennes sambo hämtade henne från nattskiftet på sjukhuset.

Deras lille son var med i bilen och var ilsken över att de fått vänta så länge på  henne.

Då hade hon förklarat att hon inte kunde gå därifrån förrän hon hade berättat för nästa skift hur läget var på avdelningen. Och bland annat hade non sagt att de måste gå igenom "Natt-journalen".

Då hade pojken tittat på henne och frågat om de brukade sjunga "Natt-journal-sången" också! 

Den tyckte jag var kul förra gången jag skrev ner den och den är ju lika kul än idag.

Därav dagens rubrik, förstås!

Torsdag är det ju också och jag mindes precis att jag ju faktiskt har en portionsförpackning ärtsoppa kvar från senaste koket. Finns det nåt svenskare att hedra nationaldagen med?

Vardagsmat, kanske någon säger och tycker att man förtjänar nåt lite finare på en röd dag. Men då har man, kan jag kosta på mig att skryta lite om, inte smakat min hemtjorvade ärtsoppa. Bara tanken fuktar min munhåla redan nu!

Så det börjar allstå att bli dags att kolla efter extrapriser på rimmad fläsklägg och köpa hem ett paket gula ärtor.

Ingen mat för varma sommardagar kanske, men just idag är det inte så himla varmt så det stör.

Vad är svenskare än ärtsoppa?

Snoddas kanske.

Vem hade kunnat tro att nån skulle damma av hans gamla paradnummer från femtiotalet och göra rocklåt av den.

Men det är precis vad gruppen "Den svenska synden" har gjort. Varsågoda! Lyssna och njut/tjut!

Därmed ska jag avsluta och kliva i skorna och knalla till COOP X-tra för att handla hem några småsaker. Thea får förstås följa med men väntar utanför medan husse handlar.

Så fira vår nationaldag och gör det på ert eget sätt, kära ordbrukare i Ankarsvik, Bromölla, Veddige och Kumla.

Vi ses! Endera dagen...

Men god onsdagkväll på er, grevar och baroner och annat löst folk och fä.

För fäfot, som man säger, har den här lilla blygsamma skriftsamlingen legat sedan det var lördag på riktigt. Idag är det ju bara lill-lördag eller pig-lördag!

Men för en glad pensionär så har ju dagarnas namn ingen större betydelse. Jag håller väl reda på dem någorlunda mest för att förstå mig på de närstående och bekanta som är kvar i ekorrhjulet.

Och idag har jag för en gångs skull besökt just mitt f.d ekorrhjul en stund. Idag var nämligen dagen då fackklubben där bjöd på nygrillade hamburgare.

En tradition som man gjort de senaste 10-15 åren. Och då är även penionärerna välkomna.

Och så välkommen jag fick känna mig! Först tittade jag förstås in hos mina gamla kolleger. Eller mina flickvänner som jag ibland brukade kalla tjejerna som jobbar i portvakten.

Båda verkade uppriktigt glada att se mig och det kändes förtås bra. Sen i kön till burgarna dök det ju upp flera som jag känt sen urminnes tider men inte träffat på länge.

Gode vännen Hans dök förstås också upp och vi skojade om att man ju måste leva upp till sitt rykte som pensionär och delta i allt som är gratis. Samt givetvis proppa i sig så mycket man någonsin orkar. Gratis är ju gott!

När jag svalt min hamburgare kom personalchefen gående och sken upp som en sol när hon fick syn på mig. Hon var inte personalchef när jag slutade men jag gladdes med både henne och personalen på företaget då hon fick platsen.

Damen ifråga jobbade tidigare på lönekontoret och fick ganska tidigt det smickrande tillnamnet "Oraklet".

Hon hade björnkoll på alla lagar, regler och avtal och visste dessutom alltid hur problem skulle lösas. På samma gång som hon alltid var glad, vänlig och tillmötesgående varenda gång jag hade med henne att göra.

Vi pratade en god stund och hon verkade också genuint glad över att träffa mig.

Lite senare kom två tidigare underställda sedan mina år som skiftledare och vi pratade nästan i en halvtimme. Den ene hade precis varit på avtackningscermoni inför sin pensionering och bar på en vacker, och säkert dyr, blombukett medan den andre berättade att han tänkte fortsätta arbeta i minst två år till.

Sen kom en av cheferna ´på min f.d avdelning förbi och stannade också till. Och det visade sig att båda mina f.d underhuggare tyckte som jag om den chefen. D.v.s att han är en av de vettigaste på firman.

Sen säger den yngre av de två att... "Men den allra bästa chef jag haft här var min allra första! Och han står ju här framför mig!"

Han talade om mig, alltså! Och gissa om det värmde att få höra sånt fast det nästan är trettio år sedan jag hade den rollen. Den andre nickade och instämde men lade till att det fanns 2-3 st till som också varit bra.

Så jag tackade förstås ödmjukast och önskade båda allt gott innan vi skildes åt.

Så besöket som jag trott skulle ta en halvtimme eller lite mer drog ut på tiden till nästan två timmar med många minnen och glada miner.

Och kanske var det för att jag fick tanka lite ny positiv energi som jag kände mig så lätt till mods då jag åkte hem och hämtade Thea för en liten skogstur innan vi svängde förbi Lidl på vägen hem för att fixa middag.

Jag valde att låta henne stanna hemma när jag åkte till "Gruvan" eftersom jag vet hur smutsigt det är överallt. Och hon är ju ganska nybadad så detkändes onödigt att hon skulle dit och smutsa ner sig.

Nu fick hon ju springa i skogen istället och sen fick hon lite matrester med torrfodret då vi var hemma igen. Så sen dess snarkar hon som ett litet sågverk bakom mig på min säng. Så jag kanske måste väcka henne när det är dags för kvällspinkandet. Vi får se...

Se får vi också var jag ska lägga min röst i EU-valet. Det enda jag vet där är att alla fyra Tidöpartierna är chanslösa i kampen om min röst. Då röstar jag hellre blankt eller skolkar.

Skolkat har jag hittills bara gjort i valen till kyrkofullmäktige. Känner att eftersom jag inte bryr mig om hur de driver den världen så behöver jag inte heller vara med och tycka, Även om det är min rättighet.

Annars har jag alltid gjort min plikt/utnyttjat min rätt i varje val sen jag blev berättigad att göra det.

Och nästan alltid på ett och samma parti. 

Som jag dock inte kommer att rösta på igen till riksdagen åtminstone. Inte förrän deras smutsbyk är offentligt tvättad och alla drabbade fått sin upprättelse för vad de utsatts för.

Men det tar vi nån annan dag. Eller så skiter vi i det...

Nu ska jag byta shorts mot långa byxor för det har blivit mycket svalare ute sen vi kom hem. Sen ska lilla hunden får gå ut en liten sväng innan hon får gå och lägga sig för natten.

Håll tummarna för mig ikväll, kära ordbrukare. Håll tummarna att den goda dagen fortsätter in i en lika god afton där mitt hundrakronors system på V86-tävlingarna i Åmål inbringar en skaplig slant att dryga ut pensionen med.

Längesen jag fick in mer än någon enstaka hundralapp nu så en lite bättre vinst skulle sitta gott!

Fin onsdagkväll önskar jag er, kära ordbrukare i Åtvidaberg, Hammarstrand, Slöinge och Månkarbo.

Må ni alla sova gott och vakna torrt!

Vi ses!

"Nu är det sommar i storstad och snår, Ågren kommer och Ågren går. Han struntar i alla protester..."

Så går en textrad i Ola Magnells "Ungmön dansar" som jag lade ut i en version med Triple and Touch för åtta år sen, just idag.

Den versionen verkar vara nedtagen från Youtube numera.

Därför bjuder jag istället på självaste originalet, upphovsmannen i egen hög person...

En av många favritlåtar hos mig från denne kraftigt underskattade vispoet, musiker och artist. 

Ola Magnell gick ur tiden för några år sedan, alldeles för tidigt. Men hans musik lever och lär så göra ännu i många år framåt.

På de allra tidigaste inspelningarna Ola gjorde hade han fått för sig att lägga in inslag av falsettsång i många låtar. Lite som finlandssvensken MA Numminen. Men tack och lov lade han ner det där mer och mer och jag tycker att han bara blev bättre och bättre som sångare med åren.

Sommar ska det ju vara från och med idag. I alla fall i almanackan. Och den verkligehet som jag ser utaför fönstren säger inte alls emot. Klungor av folk med barn och hundar vallfärdar till den strand i Östersjön som ligger bara ett par hundra meter öster om huset där jag bor.

Det är shorts, brottarlinnen, Foppatofflor och solglasögon. Samt små solhattar på småttingarna som åker barnvagn. Så då är det väl sommar då. På riktigt.

På min f.d arbetplats finns säkert också ett antal människor som blivit tilldelade sina semesterveckor med start nu i dagarna också.

Då sexskiftet avskaffades begärde facket att semestern skull fördelas på två perioder. På det sättet skulle den första perioden starta runt midsommar och den andra skulle vara slut ungefär då skolorna öppnar igen.

Så var det i många år innan sexskiftgångern startade 2011.

Men företaget ville lägga ut semestern på tre perioder för att minska antalet vikarier och på så sätt spara pengar.

Att nästan ingen vill börja semestern innan barnen fått sommarlov eller att ännu färre ville avsluta den när det nästan blivit september var inget som man brydde sig om från arbetgivarhåll.

Tack och lov är det bekymret nu avskaffat från mitt problemregister eftersom jag ju numera har ledigt 52 veckor om året. Eller inte ledigt alls, beroende på hur man väljer att se på saken.

Men visst tycker jag ändå lite synd om f.d kollegor och vänner som missgynnas av en snål arbetsgivare. Dessvärre får de ju bete sig så eftersom det ryms inom semesterlagen. De är skyldiga att erbjuda sin personal fyra veckors sammanhändande ledigjet under perioden juni-augusti. Och det uppfyller man ju så det är lite lönt att protestera.

Och mindre lär det bli. I alla fall så länge Tidötrojkan får härja i maktens korridorer och fatta beslut som gynnar miljonärer, aktieägare och företag. På arbetstagarnas bekostnad förstås.

Men... Som sagt, så ligger ju den delen av livet bakom mig numera så varför fundera över det? 

När solen skiner och fåglarna kvittrar och ljumma sommarvindar krusar havet här nedanför mitt hem.

Duschade gjorde jag ju igår. Men bara för att jag hade möjlighet började jag även den här dagen med att ställa mig under varmt strilande vatten en ganska god stund imorse.

Men det finns ju en till som också behöver det.

Thea har jag haft frissarvecka med, Tagit lite i sänder sen i söndags.

Det ska slutföras idag. Utomhus har jag tänkt. Så det inte blir så mycket hår för snabeldraken att svälja efteråt.

När det är gjort ska även hon ställas i badkaret och schamponeras och sköljas av ordentligt.

Sen ska jag faktiskt ta och rulla köttbullar fast det bara är vi två hemma. Har tagit fram blandfärs som tinats i kylen över natten och av den ska det bli en laddning köttbullar.

Därmed drar jag mig tillbaka för den här gången och önskar er alla, kära ordbrukare, en härlig junilördag i Svenstavik. Vattholma, Åtvidaberg och Eksjö.

Gör nåt kul! Ät och drick nåt gott! Njut av livet och sommaren tills vi ses igen!

Tack för visat intresse!