Jodå, jag VET att det är tisdag och att helgen slutade i förrgår. Men gårdagen tillbringade jag i höger framstol i sonens Volvo som förflyttade oss från Lagan i Småland (någon mil norr om Ljungby) och hit hem till Sveriges midja.

Vi reste ner i lördags och allt gick bra även om det kändes lite drygt med nästan 90 mil i bilen. 

Men det är ju mestadels bra vägar. Sträckan Sundsvall-Hudiksvall är kanske den sämsta biten för där är det mitträcken från länsgränsen (Västernorrland-Gävleborg) men från Hudiksvall till Söderhamn är det motorväg.

Sen mitträcken igen ner till Gävle men därifrån har E4 numera motorväg hela vägen till Ljungby åtminstone.

Lördag var ju dessutom midsommardagen och då är det inte många som ger sig ut med bil förrän framåt eftermiddagen. Så de första 25-30 milen såg vi inte många andra trafikanter.

Till och med genom huvudstaden var det förvånansvärt lugnt i trafiken.

Men ungefär i höjd med Linköping satte det i att regna och bitvis var det såna skyfall att vi måste ta ner hastigheten en bit. Trots att bilen vi åkte i har nya däck. Men det samlades så mycket vatten på vägen att det kändes tryggast att sakta ner. Och på så sätt även ge vindrutetorkarna en chans att hålla rutorna såpass rena att man såg nåt.

Kom fram gjorde vi vid 17-tiden och då vi chekat in på hotellet åkte vi vidare till slutmålet Diö för att få umgås med lille prinsen en stund innan dopet som skedde på söndagen. Här är underverket i sin pappas knä.

På en garderobsdörr hade dottern hängt upp sin och lilla sonens outfits för dopet. Och jag måste säga att jag gillade deras val att frångå den gamla traditionen med dopklänning på barnet. Är det inte fint?

Mörkblå kritstrecksrandig väst och byxa hängande på hans mammas klänning. Riktigt tjusigt!

Stenbrohults kyrka var värdplats för cermonin och den var väldigt vacker, tyckte jag.

Inne i kyrkan, som var nästan 200 år gammal, häpnade jag över att de satt in en modern (och säkert digital) kyrkorgel som tog väldigt lite plats. Efter att jag fotat den vände jag mig om och såg att det minsann fanns en "ritkig", klassisk kyrkorgel också. Som dock inte användes. Men riktigt maffig var den. Så jag tog en bild även av den.

Stolta föräldrar med sitt första barn alldeles innan dopet. Som ni ser har han "fin-kostymen" på!

Jag tog inte så många bilder av själva akten. Men när det var över blev det ändå en bild med den lilla familjen, prästen och barnets gudfar.

Därefter bar det iväg till församlinghemmet där vi bjöds på smörgåstårta som jag alldeles glömde bort att föreviga.

Undrade så vad den var dekorerad med för den var knallorange ovanpå. Det visade sig vara krossade ostbågar (eller "Ostkrokar" som vi säger här på Sveriges midja) och det var både snyggt och riktigt gott.

Vi återvände sen till hotellet för att vila lite för framåt kvällen hade de planerat grillning utanför huset de bor i med bara de allra närmaste. Huset är nog rätt gammalt och ser väl inte så mycket ut för världen. Men omgivningen tog nästan andan ur en. Vet inte säkert om det är en sjö/damm eller ett vattendrag men huset står liksom på en udde med vatten omkring. Och dessutom vackra omgivningar på andra sidan vattnet. 

Enda lilla smolket i den glädjebägaren var väl att en flock Kanadagäss också bosatt sig där. Så det gällde att se sig för var man satte fötterna för gräsmattan kryllade av deras spillning.

Maten som serverades hade jag hört talas om men aldrig smakat. (Missade att fota den också, tyvärr!)

De lagade falukorvskebab. D.v.s falukorv som skurits i långa remsor med osthyvel och sedan marinerats i lite olja och kebabkrydda. I en hemmagjord murikka tillagades detta med tärnad potatis på grillen och det var godare än jag kanske trott. 

Därefter tyckte så mågämnet (dotterns sambo, alltså) att det var dags för en överraskning. Han reste sig och höll ett litet tal först till sina föräldrar men även till mig och exfrun innan han vände sig till sin sons mamma.

Efter några väl valda ord gick han så ner på knä och friade till henns. Och hon sa genast ja!

Tror ni att jag hade sinnesnärvaro att få fram telefonen och föreviga det ögonblicket? Då tror ni fel i så fall.

Jag blev liksom så överraskad och omtumlad att jag inte kom mig för att göra annat än att torka ögonvrårna. För det var så fint alltihop. Så rörande och vackert! Så romantiskt.

Så det lär väl bli fler resor dit ner med tiden. Det lär dock dröja ett år eller så innan de slår till med bröllop och var de sen väljer att förlägga det får vi väl se.

Nu kanske mina kära ordbrukare förstår varför jag valde ordet "Omtumlande" i rubriken. För det var det ju verkligen fast på ett bra sätt. Den här midsommarhelgen lär det dröja innan jag glömmer!

Därmed ska jag ägna mig åt annat och önskar därmed mina kära ordbrukare en fortsatt fantastisk tisdag i Lenhova, Frillesås, Karesuando och Sjörgrå.

Den sistnämnda orten visste jag inte ens fanns förrän jag läste kommentarerna till ett tidigare inlägg och fick förslaget av en ordbrukare som påpekade att jag aldrig använt det. 

Och då får man väl försöka att glädja åtminstone EN av de som läser.

(Sjörgå ligger i det inre av Hälsingland, mellan Bollnäs och Arbrå ungefär)

Vi ses! Endera dagen...