Glad midsommar på er, mina kära ordbrukare! Bokstavsskötaren (jag) och tangentbordet har inte spenderat så mycket tid ihop som vi brukar den senaste tiden. Därför har inga nya klokskaper eller tokerier författats på ett par dagar.

Men nu är den alltså här, den där helgen som vi börjar längta tillbaka till så fort den är över. Den man försöker minnas då nordan ligger på som värst och polarkylan får det att knäppa i stugknutarna.

Hoppas att ni alla kan, orkar, vill och får fira den på bästa möjliga sätt. Med nära och kära samt god mar och dryck!

För min del blir det ingetdera. Det enda som står på dagens agenda är att skjutsa Thea till Norrhassel. Så heter byn där min tidigare arbetskamrat P-A bor. Och där ska hon få vara tills husse kommer hem igen.

Imorgon bitti ska jag tillsammans med yngstingen och hans mor sätta oss i bilen och köra E4 söderöver tills vi kommer fram till en plats som heter Lagan och ligger nån mil norr om Ljungby i södra Småland. En resa på ungefär nio timmar, enligt yngsta dottern som bor därnere i krokarna. Närmare bestämt i Diö men där hittade vi inget boende så det fick bli ett par mil därifrån. Och dagen därpå, söndag, är det dop av lillprinsen. Mitt allra första barnbarn ska välsignas av Vår Herres ombud på plats och få vatten på sitt vackra huvud. Här i sin pappas trygga famn...

Bilden är en dryg månad gammal så han lär ju ha vuxit en bra bit sen dess. Men det får jag ju dokumentera på plats under helgen och återkomma med under nästa vecka.

När det nu är som det är och vi bor så långt ifrån varandra är det fantastiskt med intenet och sociala medier.

Dottern och mågämnet lägger ut bilder och filmer nästan varje dag så man får följa hans utveckling kontinuerligt.

Och det är ju stor skillnad nu mot då de var häruppe och hälsade på i slutet av april. Kroppen växer förstås. Men det allra mest påtagliga är hur personligheten börjar växa fram och utvecklas.

Och tack vare modern teknik så får jag följa hans utveckling nästan lika nära osm om de bott kvar här. Det är jag djupt tacksam över! Det är bara den fysiska närheten som inte nätet kan erbjuda.

Tacksam är jag också att min gamle kompis från fabriken kunde tänka sig att ta hand om Thea medan jag är borta. Absolut hade jag kunnat ta henne med. Det hade även uppskattats av mågämnets familj som ju är de som haft henne tills hon blev min för 1½ år sen ungefär. Men jag tyckte att hennes väl och ve var viktigare.

Morgondagen är förhoppningsvis också en av årets lugnare dagar i trafiken. Många avstår nog från att köra om de haft riktigt roligt på midsommaraftonen så jag räknar med ganska gles trafik och få eller inga vägarbeten.

Nu har vi alltså nått toppen när det gäller ljuset. Men ännu dröjer det ju rätt länge innan man behöver sätta på Thea reflexvästen när man går ut med henne om kvällarna.

Vi har extremt mycket flugor i mina trakter i år och det har surrat duktigt kring öronen framför allt i köket. Flugsmällan har jag fortfarande inte hittat. Men jag köpte en ny för bara en ynka tia på ÖB och den har fått göra rätt för sig, kan jag lova.

Dessutom har jag konstaterat att det där som en ung kille på jobbet berättade för länge sen och som jag även skrev om här, inte verkar stämma. Han sa att hans farfar/morfar hade hittat på ett eget sätt att avliva flugor. Han ställde in en skål med nåt sött i microugnen och vred på tidsvredet. När sen några flugor letat sig in smällde han igen luckan vilket skulle ha avlivat dem omedelbart enligt denne yngling.

Stämmer dock dålgt!

Nejdå, jag har inte avsiktkigt testat det. Men igår då jag hade värmt matlådan från frysen med bondomelett i och öppnade luckan flög det ut en fluga som absolut var levande efter 2 dryga minuter i en micro på trekvarts effekt.

Så det blir nog att fortsätta jaga dem med min nya fina flugsmälla.

I min tidigaste barndom drev min mormor en sommarbutik i den gamla fäbodstuga som var vårt sommarviste.

Från den tiden hade hon kvar nån sorts remsor med nåt svart och kladdig på. Dessa hängde man upp på strategiska platser och de lockade till sig insekterna. Som fastnade och dog ganska fort.

Mycket effektiva var de men jag misstänker att de innehöll en massa gifter som säkert är förbjudna för länge sen.

Likaså hade hon nåt hon kallade mygg-papper. "Nexa" stod det på förpackningen.

En liten pappersremsa med ett hål i där man kunde stoppa in en avbrände tändsticka att hålla den med medan den brann och spred en rök som myggorna dog av.

Ett sånt papper brukade hon bränna varje kväll i stugan då vi var på väg i säng och antalet mygg minskade då rätt drastiskt, om jag minns rätt.

Kanske minns några av er de där svarta flugfångarremsorna eller Nexa-papperen som tog kål på myggen. Berätta i så falll gärna det i en kommentar.

Därmed önskar jag trevlig midsommar till alla mina kära ordbrukare i världens alla hörn. Som i Hargshamn, Kårböle, Viggbyholm och Stenugnssund.

Vi ses! Hoppas jag...

Också dessa var mycket effektiva och säkerligen förbjudna för länge sen.