Nu är det gjort! Nu är beslutet taget, verkställt och därmed oåterkalleligt. Kort sagt så har jag varit och gjort min medborgerliga plikt att rösta i valet till EU-parlamentet. Eller nyttjat min demokratiska rätt, om man så vill.

Men egentligen tycker jag att det är nästan lika mycket plikt som rättighet att rösta i allmänna val. Såväl till EU, som till riksdag, region och kommunfull,äktige.

Det har ju inte varit så självklart i alla tider, precis. Den allmänna och lika rösträtten i Sverige är väl inte stor mer än hundra år gammal? Att vi var sist i Norden med att ge kvinnan samma rätt som mannen där är faktiskt något jag sköms över fast jag inte ens var född då.

Och än idag finns ju ett antal nationer där folket inte får rösta alls. Samt nationer där man får rösta men där alla politiska partier utom ett är förbjudna. I såna länder (Kuba, Kina och Nordkorea t.ex.) är ju valet ännu mer ett spel för gallerierna än här hos oss.

Vad sen EU beträffar så är jag lite kluven till vårt medlemskap där. Visst finns det fördelar för oss som medlemmar. Men samtidigt släpper vi ju ifrån oss makt över saker som vi borde få bestämma själva.

Ta t.ex det här med det industriella rovfisket med mastodonttrålare i Östersjön som är på god väg att utarma ett helt innanhav på allt liv. Är det verkligen rimligt att hela EU ska ha nåt att säga till om där?

I min värld borde det vara Sverige, Finland, Polen och baltstaterna som borde styra där. Det är ju bara vi som berörs negativt av det. Varför ska Grekland, Spanien, Portugal, Belgien och Italien ha nåt att säga till om där?

Lika lite som jag tycker att vi ska lägga oss i fiskekvoterna i Medelhavet eller ATlantkusten i Spanien och Portugal.

Några svenska partier vill stoppa den där råa våldtäkten som västkustfiskarna tillåts att begå dagligen mot vårt marina skafferi på den östra sidan.

De kan väl skaffa mat till sin odlade lax och öring i Nordsjön lika gärna. Den är ju så mycket större och tål ju fisket på ett helt annat sätt.

Så nu hoppas och tror jag att min kandidat kommer in i parlamentet och tar strid för vår strömming och övrig fisk i Östersjön.

Vi har fått lite välbehövligt regn här på Sverige midja och det är gra himmel över stan idag. Åskan gick en stund igår kväll också och som alltid tackade jag min lyckliga stjärna att jag inte längre arbetar i fabriken där jag tillbringade så många år.

Den är ju nämligen vad man kallar el-intensiv industri och strömstyrkan som trycks in i smältverket ligger runt 160 kA. D.v.s 160 000 ampere. Lite annat är de tio ampere vi har i de flesta svenska hems väggutag.

Den stora strömstyrlan skapar ju förstås väldigt starka magnetfält vilket har en förmåga att attrahera åskmolnen. 

Eller på ren svenska - Kommer det in ett åskväder mellan bergen där staden ligge så slår den ned i fabriken med stor säkerhet. Det är liksom en naturlag.

Ibland går det bra och allt som händer kan vara att belysningen slocknar en stund. Men vill det sig illa kan hale fabriken bli helt strömlös. Och det kan den inte vara så värst mycket mer än nån timme innan det blir stora driftsstörningar när man väl kommer igång igen.

Det är ju, som sagt, inte alls mitt bekymmer längre. Men det finns många människor kvar där som jag räknar in bland goda vänner och jag vill ju dem bara väl förstås.

Annars... Så är det visst söndag, med allt vad nu det innebär. I min slowcooker ligger typ 8 hg tjocka revbesspjäll com köptes för en spottstyver igår på närbutiken. De hade extrapris på dem men i disken låg även en förpackning med en stor röd klisterlapp på där det stod "Halva priset - kort datum"

Bäst-för-datumet var 11/6 som väl är på tisdag så jag tänkte att det nog inte var nån fara eftersom den dels var vacumförpackad och dels låg i kyldisk. 

Och såvitt min näsa kunde bedöma då jag tog ut den ur förpackningen imorse så var det inget fel alls på den.

Så jag snodde ihop en marinad med olja, soya, lite honung och kryddor som den fick gona sig i ett slag innan jag lade den i slowcookern. Så jag förväntar min mört och saftigt kött som alltid med den tillagningsmetoden.

Som tillbehör tänkte jag vispa ihop en grönpepparsås av stekskyn och koka lite broccoli.

Sämre söndagsmiddagar har jag ätit i mitt liv!

Så ta nu och fixa till nåt som just ni tycker om, kära ordbrukare i Mörrum, Skärplinge, Lysekil och Skälderviken. Fin mat är ju inte nödvändigtvis dyr. Utan den mat som man själv tycker är godast. Vilket förstås kan variera med humör och sinnesstämning. Går genast och rösta om ni inte redan gjort det!

Vi ses!