Men god onsdagkväll på er, grevar och baroner och annat löst folk och fä.

För fäfot, som man säger, har den här lilla blygsamma skriftsamlingen legat sedan det var lördag på riktigt. Idag är det ju bara lill-lördag eller pig-lördag!

Men för en glad pensionär så har ju dagarnas namn ingen större betydelse. Jag håller väl reda på dem någorlunda mest för att förstå mig på de närstående och bekanta som är kvar i ekorrhjulet.

Och idag har jag för en gångs skull besökt just mitt f.d ekorrhjul en stund. Idag var nämligen dagen då fackklubben där bjöd på nygrillade hamburgare.

En tradition som man gjort de senaste 10-15 åren. Och då är även penionärerna välkomna.

Och så välkommen jag fick känna mig! Först tittade jag förstås in hos mina gamla kolleger. Eller mina flickvänner som jag ibland brukade kalla tjejerna som jobbar i portvakten.

Båda verkade uppriktigt glada att se mig och det kändes förtås bra. Sen i kön till burgarna dök det ju upp flera som jag känt sen urminnes tider men inte träffat på länge.

Gode vännen Hans dök förstås också upp och vi skojade om att man ju måste leva upp till sitt rykte som pensionär och delta i allt som är gratis. Samt givetvis proppa i sig så mycket man någonsin orkar. Gratis är ju gott!

När jag svalt min hamburgare kom personalchefen gående och sken upp som en sol när hon fick syn på mig. Hon var inte personalchef när jag slutade men jag gladdes med både henne och personalen på företaget då hon fick platsen.

Damen ifråga jobbade tidigare på lönekontoret och fick ganska tidigt det smickrande tillnamnet "Oraklet".

Hon hade björnkoll på alla lagar, regler och avtal och visste dessutom alltid hur problem skulle lösas. På samma gång som hon alltid var glad, vänlig och tillmötesgående varenda gång jag hade med henne att göra.

Vi pratade en god stund och hon verkade också genuint glad över att träffa mig.

Lite senare kom två tidigare underställda sedan mina år som skiftledare och vi pratade nästan i en halvtimme. Den ene hade precis varit på avtackningscermoni inför sin pensionering och bar på en vacker, och säkert dyr, blombukett medan den andre berättade att han tänkte fortsätta arbeta i minst två år till.

Sen kom en av cheferna ´på min f.d avdelning förbi och stannade också till. Och det visade sig att båda mina f.d underhuggare tyckte som jag om den chefen. D.v.s att han är en av de vettigaste på firman.

Sen säger den yngre av de två att... "Men den allra bästa chef jag haft här var min allra första! Och han står ju här framför mig!"

Han talade om mig, alltså! Och gissa om det värmde att få höra sånt fast det nästan är trettio år sedan jag hade den rollen. Den andre nickade och instämde men lade till att det fanns 2-3 st till som också varit bra.

Så jag tackade förstås ödmjukast och önskade båda allt gott innan vi skildes åt.

Så besöket som jag trott skulle ta en halvtimme eller lite mer drog ut på tiden till nästan två timmar med många minnen och glada miner.

Och kanske var det för att jag fick tanka lite ny positiv energi som jag kände mig så lätt till mods då jag åkte hem och hämtade Thea för en liten skogstur innan vi svängde förbi Lidl på vägen hem för att fixa middag.

Jag valde att låta henne stanna hemma när jag åkte till "Gruvan" eftersom jag vet hur smutsigt det är överallt. Och hon är ju ganska nybadad så detkändes onödigt att hon skulle dit och smutsa ner sig.

Nu fick hon ju springa i skogen istället och sen fick hon lite matrester med torrfodret då vi var hemma igen. Så sen dess snarkar hon som ett litet sågverk bakom mig på min säng. Så jag kanske måste väcka henne när det är dags för kvällspinkandet. Vi får se...

Se får vi också var jag ska lägga min röst i EU-valet. Det enda jag vet där är att alla fyra Tidöpartierna är chanslösa i kampen om min röst. Då röstar jag hellre blankt eller skolkar.

Skolkat har jag hittills bara gjort i valen till kyrkofullmäktige. Känner att eftersom jag inte bryr mig om hur de driver den världen så behöver jag inte heller vara med och tycka, Även om det är min rättighet.

Annars har jag alltid gjort min plikt/utnyttjat min rätt i varje val sen jag blev berättigad att göra det.

Och nästan alltid på ett och samma parti. 

Som jag dock inte kommer att rösta på igen till riksdagen åtminstone. Inte förrän deras smutsbyk är offentligt tvättad och alla drabbade fått sin upprättelse för vad de utsatts för.

Men det tar vi nån annan dag. Eller så skiter vi i det...

Nu ska jag byta shorts mot långa byxor för det har blivit mycket svalare ute sen vi kom hem. Sen ska lilla hunden får gå ut en liten sväng innan hon får gå och lägga sig för natten.

Håll tummarna för mig ikväll, kära ordbrukare. Håll tummarna att den goda dagen fortsätter in i en lika god afton där mitt hundrakronors system på V86-tävlingarna i Åmål inbringar en skaplig slant att dryga ut pensionen med.

Längesen jag fick in mer än någon enstaka hundralapp nu så en lite bättre vinst skulle sitta gott!

Fin onsdagkväll önskar jag er, kära ordbrukare i Åtvidaberg, Hammarstrand, Slöinge och Månkarbo.

Må ni alla sova gott och vakna torrt!

Vi ses!