Väntans tider skrev jag om igår. Syftande på den så efterlängtade återbetalningen av skam-skatten vi som föddes 1957 tvingades betala hela förra året efter riksdagspartiernas jättetabbe när de höjde pensionsåldern men inte ändrade reglerna för jobbskatteavdraget eller den förhöjda grundavdraget som gällde oss pensionärer.

I flödet på FB dyker det hela tiden upp små jublande glada blänkare från folk som fått sitt besked via Kivra.

Och för nån timme sen fick jag också en avisering till min Kivra-brevlåda.

Ivrig och nyfiken loggade jag in i appen men det var "bara" EON som ville tala om att jag får behålla samma nätavgift det kommande året som förut.

Nätavgift??? Det är ju bara "bla-ha bla-ha", det som Hasse Alfredsson sa om Kanarieöarna i den här sketchen...

"Spik i foten???" En klassiker som håller riktigt bra än idag även om folk under 40 år kanske inte har full koll på vem "Råger Mååår" var

Och genast känner jag mig en aning muntrare. Jag VET ju att beskedet kommer och pengarna likaså.

Men när man först krigat i 8 månader och hört alla undanflykter våra folkvalda kunde hitta på och sedan fått se dem krypa till korset och medge attbeskattningen var orimlig är det lite svårt att uppbåda så värst mycket tålamod.

Jag tycker att jag och alla andra jämnåriga har visat tålamod länge nog nu

Och jag vet så väl att det inte tjänar någonting till att gräma sig över saker som man inte kan påverka.

Så för att få lite annat att tänka på tog jag Thea med mig för nån timme sen och gick ner till den idag folktomma badstranden här nedanför. Det är mulet och 13-14 grader ute så badarna ägnar sig väl åt annat, tänker jag. 

Det gjorde ju istället att den stora gräsyta där bilarna brukar parkeras och även själva sanddsranden blev till lekytor för en liten vit hund och hennes husse.

Jag hade med en boll som hon fick jaga efter. Men ännu har jag inte lyckats få henne att leverera den till mina fötter för att få den kastad en gång till. Hämtar den gör hon och bär den i munnen en bit. Men sen släpper hon den så jag också får röra på mig lite mer. Kanske av omtanke. Eller så fattar hon inte bara.

Och det beror ju, i så fall, mest ppå min oförmåga att lära henne. Och kanske lite även på hennes inneboende terrierlynne. De gillar ju att liksom sätta sig på tvären ibland.

Det gör hon emellanåt även när det gäller situationer där hon vet exakt vad jag vill och kräver av henne.Hittills har jag dock avgått med segern vid 100% av dessa tillfällen. Det blir som jag har bestämt. Det tar bara lite mer tid.

Därmed ska jag gå och se efter vilka val som finns gällande middagsmat. Sen lär jag väl fortsätta att invänta Skatteverkets besked tills jag går och lägger mig ikväll.

Ha nu en riktigt trevlig pig-lördag, kära ordbrukare i Fjärhundra, Påskallavik, Lysekil och Köpmanholmen.

Vi ses!

Igår skrev jag lite om återbetalning av den där oskäliga skatten som staten till slut medgav att vi måste få tillbaka. Så nu väntar jag bara på att slantarna ska rulla in på kontot. Så jag får betala ikapp det jag planerat.

Har suttit en stund vid datorn och haft Facebook öppet. Där glimtar det ideligen fram små inlägg från glada 57;or som fått sina pengar. Men på min Kivra-site är det fortfarande tyst.

Nu vet jag i och för sig att man sagt att återbetalningen skulle ske under hela veckan med start igår. Så jag kanske får vänta till fredag eftermiddag, i värsta fall.

Så jag försöker intala mig själv att "den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge". Och att jag kanske är lyckligt lottad som har mitt glädjetjut kvar att se fram emot.

Men jag kan inte hjälpa att då och då kommer istället tanken att; "Den som väntar på nåt gott väntar ALLTID för länge!"

På samma gång som den där lilla avundsjukan mot de där som redan fått sitt. Typ... Varför få de men inte jag?

Barnsligt? Jovisst. Lyxproblem? Absolut! Onödigt gnäll? Jadå, det förnekar jag inte heller.

Förståndsmässigt vet jag såklart att det inte är någon "ko på isen". Att pengarna kommer och att några timmars eller dagars ytterligare väntan inte dödar eller ens skadar mig.

Mat finns för bra många fler dagar än för veckan ut. Jag har både tak, golv och väggar till skydd mot väder och vind och jag har min lilla fyrbenta sambo som gärna piggar upp mig.

Dessutom ligger det tre oöppnade dosor snus i kylen så inte ens det riskerar jag att bli utan.

Kontanta medel är det dock väldigt tunt med. Under resan till Småland visste jag ju att de här pengarna var på väg snart så därför snålade jag inte utan kostade på mig att äta gott de gånger vi käkade på resturang. Tankade dessutom sonens bil lite mer än jag egentligen behövde. Därför är det knalt på kontot tills återbetalningen kommer.

Lite grand hjälpte det faktiskt också att få skriva av sig tankarna. Även om jag vet att knappast någon av läsarna är särskilt intresserade av mina små futtiga bekymmer. Som ju egentligen inte ens ÄR bekymmer utan bara otålighet.

OM... om jag får dem idag innan kl.16 eller så, tror jag att jag ska fira med att beställa Thaikäk från ett ställe i stan som har både humana priser och väldigt god mat. Kanhända blir det ett glas vin också i så fall.

Sen... undrar jag när handeln ska låta de sänkta drivmedelspriserna märkas i sin prissättning på framför allt maten.

När priserna steg på bensin och diesel skyndade de sig ju att lägga på krona efter krona för att kompensera sig för ökade kostnader. Men nu är det länge sen bensin och disel kostade 23-25 kr och ännu har jag inte sett några sänkningar av priserna tack vare detta.

Det är ju det som är det märkliga med ekonomiska kriser. Att vissa kan berika sig på dem medan andra får betala.

Och det är alltid (eller oftast i alla fall) de som är längst ner i näringskedjan som ska stå för fiolerna så att inte de rika drabbas.

Så... Fattigdom, svält och undernäring finns inte därför att det saknas resurser att föda alla.

Det finns för att vi inte kan mätta de redan stormrika på pengar och makt.

Dit hör förstås varken ni eller jag, kära ordbrukare i Vittangi, Hälleforsnäs, Ystad eller Glimåkra. Vi är den där stora grå massan som får bära de andra på våra axlar, ekonomiskt sett.

Ha en fortsatt fin tisdag!

Vi ses!

Äntligen juli! Tänk att den här dagen har jag längtat efter sen i augusti förra året. Det här är nämligen dagen då Skatteverket börjar betala ut den orättvisa skatten de belastade alla oss som föddes 1957 under 2023.

Kampen fördes av framför allt den FB-grupp som jag och dryga femtusen andra 57;or var med i. Men vi hade även hjälp av PRO, SPF och Skattebetalrnas förening för att nämna några.

Dessa organisationer, och kanske främst den sistnämnda, vill nu ta åt sig äran av den seger vi till sist vann mot det politiska etablissemanget. Och visst har de också hjälpt till men min övertygelse är ändå att det var vårt mailbombande och våra insändare och debattartiklar som till sist tvingade regeringen att medge att vi behandlats orätt.

Ännu har inte jag personligen fått några pengar men jag hoppas att det inte dröjer alltför länge till.

Inte heller är jag helt säker på hur mycket det blir. På Skatteverkets hemsida skulle man kunna räkna fram det. Och Gudarna ska veta att jag har försökt. Men fått så olika resultat att jag inte vet vad jag ska hoppas på.

Jag kom nämligen till så vitt skilda resultat att jag måste ha gjort nåt fel alla gånger utom kanske en. För det skiljer nästan tiotusen mellan den högsta och den lägsta summan jag kom fram till.

Så jag får väl ställa in mig på att den l'hsta summan är rätt så kanske jag slipper bli besviken. Den låg en bit under 30 tusenlappar och det är ju, för all del pengar, det också. Men i alla omräkningsverktyg på nätet som jag testat förut så ska jag ha lite över trttiotusen.

Nåja, det blir vad det blir och jag tänker inte gnälla oavsett summan. För hur det än är så anser jag fortfarande att vår seger mot maktens människor är en historisk händelse. Kan inte minnas ett enda tillfälle under min levnad då trycker underifrån har fått så många partier att krypa till korset och erkänna att de fattat ett orimligt beslut.

Skylla på varandra fortsatte de, i och för sig, med. Men det tror jag är så djupt rotat i deras DNA att de vore svårt att sluta med sådär bara rakt av.

Måndag är det också, till på köpet. Veckans bästa dag! Då en helt ny vecka ligger framför oss att göra något trevligt av. Avslutade förra veckan igår med att göra nåt jag aldrig gjort för på sommaren.

I lådan längst ner i kylskåpet hittade jag en påse "gammelpärern" som vi säger här. D.v.s potatis från fjolårets skörd. Och nästan samtidigt fick jag ögonen på en ebsam liten burk ansjovis. Så jag tog Gud i hågen och lagade mig en form Janssons frestelse. Som jag sedan avsnjöt till middag fast det är sommar.

Att jag aldrig förr lagat det sommartid beror väl dels på att jag ogärna har ugnen på när det är varmt redan men även på att jag fått lära mig att Janssons inte blir lika bra om den görs av färskpotatis.

Ungefär en tredjedel står i kylen i formen den tillagdes i och med lite folie över. Den ska jag avnjuta till brunch om nån timme eller så. För sen lär det väl dröja till nästa gång eftersom butikerna nu inte har nåt annan än färsk potatis att erbjuda.

Och en timme efter den där middagen blev jag uppringd av två kamrater som skulle åka till Kvissleby och köpa mjukglass. De undrade om jag ville följa med. Vilket jag gjorde med viss tvekan för jag var ju redan så mätt.

Men den goda glassen slank ändå ner utan större besvär.

Så nu har jag avnjutit ¨årets andra mjukglass. Ovanligt för det brukar oftast bara bli en per år.

Därmed tillönskas mina kära ordbrukare fortsatt fin måndag och semester för er som börjar idag. Min semester börjar ju numera den 1/1 och slutar den 31/12 varje år.

Vi ses!