Nån gång i vintras "fick" jag ju en "gratis" telefon av min operatör, en Xiaomi Redmi mot att jag förlängde mobilabbonnemanget med två år. Lite motvilligt flyttade jag SIM-kortet till den nya och tog den i bruk. Men efter bara någon månad gick det inte längre att ladda den. Hur jag än försökte gick det inte att sätta i laddkabeln i telefonen.

Så då återgick jag till att använda min kära gamla "aj-fån". Och det var lite som att komma hem. Kände genast att jag trivdes mycket bättre med den än med den nya androiden. Som dock fixades vid ett besök på Teliabutiken, de gjorde rent där och sen funkade den igen. Men jag behöll min i-phone i drift eftersom jag trivs så bra med den.

Och den funkade också klockrent ganska länge. Ända tills skärmen plötsligt blev nästan svart. Jag kunde se siluetter av mina appar och hittade ett sätt att få igång skärmen ett tag. Fick rådet att göra den strömlös för att sen ladda och starta om den. Efter det funkade den igen. I kanske tre veckor innan den svartnade på nytt.

Då bytte jag till den nya igen för telefonen behöver jag ju dagligen.

Min I-phone har ett annat fel också - den går inte att stänga av manuellt. Så jag måste köra slut på strömmen i batteriet. Vilket jag gjorde och startade om den på nytt. Men den här gången gick det inte längre att få igång skärmen.

Så det är bara att inse och acceptera att den har somnat in förr gott. Drygt fyra år fick vi tillsammans och jag var mestadels väldigt nöjd med den. Men allt har ju en ände, så även mobilers liv.

Så nu får den vila i frid i ett köksskåp tills jag har ärende till soptippen nästa gång. Där finns ju en särskild läda för elektronik och där får den sin sista vila så småningom.

Och det är väl bara att sörja färdigt och försöka tycka om Kina-telefonen. Men jag saknar bekvämligheten med att telefonen kände igen mitt ansikte som dög för att inte bara låsa upp den utan även som legitimation för mitt mobila bank-ID. Nu får jag knappa in sex siffror istället och det får jag väl lära mig att leva med. 

Lyxproblem? Ja, visst är det så. Om det är ens värsta bekymmer är det inte så värst synd om en.

Och vår är det också. Jag fotograferade en vitsippsbacke igår men hade solen mot skärmen så jag fick bara chansa och trycka av några gånger utan att se motivet jag fotade. Och hemma igen kunde jag konstatera att jag borde ha zoomat in mycket mer, det syns knappt att det är vitsippor på marken. Annars kanske jag hade lagt ut en bild här.

Men mina kära ordbrukare har ju sett vitsippor själva under alla sina levnadsår så jag tror ingen saknar det.

Därmed ska jag gå ut och valla min lilla sambo, en lite längre promenad blir det nu. Det behöver både hon och jag.

Så ha en fortsatt fin söndag nu, kära ordbrukare i Vattholma, Skebokvarn, Sjöbo och Lovikka!

Vi ses!

 

Pinkozzy

8 maj 2023 07:45

Ibland tror jag att tillverkarna bygger in nåt så att mobilerna ska paja efter några år så att man tvingas köpa ny.

http://Pinkozzy.bloggplatsen.se

Göran

8 maj 2023 09:03

Lite som bilindustrin då? Minns hur Gyllenhammar i TV sa en gång att Volvos Amazon var en alldeles för bra bil som höll alldeles för länge. Från ett företagsekonomiskt perspektiv alltså. Men jag tror inte att mobiltillverkarna ens behöver tänka så. Det finns ju så sjukt många som köper nytt "bara för att"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Äntligen juli! Tänk att den här dagen har jag längtat efter sen i augusti förra året. Det här är nämligen dagen då Skatteverket börjar betala ut den orättvisa skatten de belastade alla oss som föddes 1957 under 2023. Kampen fördes av framför allt d...

  "Här är den sköna sommaren som jag har lovat dig!" Så lyder slutraden i Everts visa. Jag låter sonen, Sven-Bertil, stå för sången. Helt enkelt därför att jag tycker han gör det så mycket bättre än sin far. Full av beundran är jag för Everts ...

Jodå, jag VET att det är tisdag och att helgen slutade i förrgår. Men gårdagen tillbringade jag i höger framstol i sonens Volvo som förflyttade oss från Lagan i Småland (någon mil norr om Ljungby) och hit hem till Sveriges midja. Vi reste ner i lör...

Glad midsommar på er, mina kära ordbrukare! Bokstavsskötaren (jag) och tangentbordet har inte spenderat så mycket tid ihop som vi brukar den senaste tiden. Därför har inga nya klokskaper eller tokerier författats på ett par dagar. Men nu är den all...

Det är en underlig och i sanning föränderlig värld vi lever i. Under min barndom/ungdom hörde jag ofta vuxna säga saker som att nu har väl ändå utvecklingen nått så långt den kan. Nu kan de väl inte uppfinna så värst mycket mer. Och nu vid dryga 66...