Idag fyller han ett kvartssekel, den där lilla battingen (och stundtals ILL-battingen) som föddes just idag för 25 år sedan. Han kom med kejsarsnitt av diverse orsaker men det var ingen dramatik alls vid förlossningen. Precis innan de lyfte ut honom gavv han ifrån sig ett ljud som lät precis som om han sa "pappa". Jag kommenterade det genast med att jag hade en ytterst begåvad liten son som ropade på mig till och med innan han lämnat sin mammas kropp.

Med honom och hans mamma firade jag igår kväll hans födelsedag i förskott genom att gå ut på stan och äta och dricka gott. Det finns en gammal resturang här som heter Stekhuset och specialiserar sig främst på lite bättre kötträtter och där njöt vi en mycket god middag och några iskalla pilsner tillsammans igår.

Efteråt gick vi till Espresso house på Storgatan och drack kaffe där innan vi åkte hem igen.

Och det är skönt att se att samhället börjar öppna sig igen. Det var folk i rörelse och uteserveringarna var så befolkade som de får vara med kvarvarande pandemibegränsningar. 

Vi satt förstås också ute och jag hamnade med min vänstra arm i direkt solljus och det blev så varmt att när ett annat bord som stod helt i skugga blev ledigt bad vi att få byta, vilket vi också fick göra. Sonen och hans mamma åt dessert också men jag blev så mätt på min entrecote med murkelsås och stekt vitlökspotatis att jag avstod från glass och annat.

Idag, på självaste födelsedagen, har han önskat tacos och när Willys öppnar ska jag åka dit och handla hem det som inte finns hemma av ingredienser till det. Hoppas att de har någorlunda bra pris på lagom mogen avocado så jag får göra min guacamole som blir så enastående god till just tacos. Den kan förresten även med fördel njutas till en bättre köttbit istället för beasås eller nåt annat. Minst lika gott och betydligt nyttigare för kroppen än t.ex bea.

Började förresten min semester igår också. Inte för att det märks någon skillnad mot inna då jag "bara" var arbetsbefriad men jag ska ändå försöka njuta lite extra av vad som troligtvis är mitt livs sista sommarsemester.

Strax före jul blir jag ju pensionär såvida ingen arbetsgivare skulle råka behöva just min kompetens och anställer mig. Sannolikheten är ju inte så stor men om det händer så jobbar jag väl på i åtminstone ett år till.

Sommar har vi ju fått så att det duger i alla fall. 28 grader var det i skuggan då vi steg på bussen för att åka till stan igår eftermiddag. Och inte var det mycket svalare då vi kom hem vid åttatiden heller.

Busshållplatsen är belägen alldeles ovanför min närmaste badstrand vid havet och där var det ganska mycket folk igår eftermiddag. Ett tiotal bilar på parkeringen och massor av badande ungar i vattnet.

Blir det lika hett idag så får jag väl hålla mig i min hyfsat svala lägenhet tills värmen bedarrar framåt kvällen. Idag skulle Sverige ha spelat mot England i fotbolls-EM men nu är det Ukraina som får chansen istället eftersom de slo ut oss i veckan som gick. Kanske tittar jag en stund, kanske inte.

Madame Citroen är åter i brukbart skick. Hjulagret är bytt och jag hittade en firma som fyllde kylmedium till AC;n för en dryg tusenlapp mindre än vad Magnus ville ha för det. 1500 kr betalade jag och svalkan som nu råder i min bil var värd varenda krona. När man blivit bortskämd med behaglig temperatur när man åker bil vill man inte vara utan det sedan. Minns ju hur det var under mina första 25-30 år som bilägare. Man åkte omkring med nedvevade rutor och fick nackspärr och ont i ögonen. Ett par stycken av de bilar jag ägt hade sollucka och den gav ganska bra lindring av värmen i bilen sommartid. Utan att man behövde sitta i drag!

Nu ska jag logga in hos ATG och se efter om jag kan tota ihop ett V75-system som kan få mig att drömma om storvinst på travet i några timmar. Tills jag tvingats medge att jag är amatör på området och saknar förmåga att tippa rätt.

Men till dess så kan man ju ändå leva på hoppet.

Gör det, ni också, kära ordbrukare i Sölvesborg, Almunge, Rönnskär och Frillesås. Spela en liten slant med hjälp av Harry Boy och lev denna lördag med drömmen om miljonerna.

Ha det! Vi ses!

 

skogsnuvan

6 juli 2021 20:22

Det 4är underligt vad tiden går fort. Min son fyller 45 år i år och jag tycker att han föddes nyss. Jag har varit till min moster idag för hon fyllde 87 år. Vi tillbringade dagen på ett sommarcafe som finns i hennes by. Jag minns när hon sydde ett par byxor till mig när jag var så där 5-6 år och vände ena halvan bakfram för att hon skulle ha träff med en kille och var nervös. Tänk så länge sedan. Man fattar det knappt.Går dåligt med vårt spelade Du vinner ju hela tiden.

http://skogsnuvan.bloggplatsen.se

Göran

6 juli 2021 20:35

Ja, mot dig går det otroligt bra just nu trots att jag faktiskt försöker att vara gentleman o inte välja t.ex sport som jag vet att du inte vill ha. Men om alternativen är Film eller Skönhet o mode eller Spel så blir det sport ändå. Två lokala bekanta damer jag ofta spelat med ger mig däng för det mesta istället? Men? det ÄR ju bara ett spel!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Inget är som väntans tider, sägs det! Likaså sägs det att den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge. Bullshit, säger jag! Den som väntar på nåt gott väntar ALLTID för länge. Nu har jag väntat, längtat och hoppats hela veckan. För de SA j...

Väntans tider skrev jag om igår. Syftande på den så efterlängtade återbetalningen av skam-skatten vi som föddes 1957 tvingades betala hela förra året efter riksdagspartiernas jättetabbe när de höjde pensionsåldern men inte ändrade reglerna för jobbsk...

Igår skrev jag lite om återbetalning av den där oskäliga skatten som staten till slut medgav att vi måste få tillbaka. Så nu väntar jag bara på att slantarna ska rulla in på kontot. Så jag får betala ikapp det jag planerat. Har suttit en stund vid ...

Äntligen juli! Tänk att den här dagen har jag längtat efter sen i augusti förra året. Det här är nämligen dagen då Skatteverket börjar betala ut den orättvisa skatten de belastade alla oss som föddes 1957 under 2023. Kampen fördes av framför allt d...

  "Här är den sköna sommaren som jag har lovat dig!" Så lyder slutraden i Everts visa. Jag låter sonen, Sven-Bertil, stå för sången. Helt enkelt därför att jag tycker han gör det så mycket bättre än sin far. Full av beundran är jag för Everts ...